Nu får du en extra månadslön varje år

I januari i år kom steg fyra i jobbskatteavdraget. En vanlig löntagare får därmed behålla 1 750 kronor mer varje månad jämfört med 2006. Det är mer än en månadslön extra varje år - efter skatt.

Den sänkta skatten på arbete har gjort stor skillnad i plånboken för de som jobbar, framförallt för de som tjänar minst - tre fjärdelar av jobbskatteavdraget tillfaller nämligen låg- och medelinkomsttagare.

Vi vill att det ska löna sig att arbeta, och vi kommer fortsätta att sänka skatten när ekonomin tillåter. Ju fler som arbetar, desto mer pengar kommer in i statskassan - pengar som går till vård, skola, pensioner och annat viktigt som gör Sverige bättre.

Så i år är det lite roligare att deklarera!

PS. Du vet väl att du enkelt kan se hur mycket du har fått i skattelättnad på http://www.jobbskatteavdrag.se/.

Rödgrön orättvisa 1 - Färre jobb och större klyftor

Idag och elva dagar framåt kommer jag att presentera lika många orättvisor som uppstår om vänsterexprimentet får chansen att genomföra sin politik.

Den samlade effekten av vänsterpartiernas ekonomiska politik skulle bli allvarlig för både sysselsättningen och Sveriges möjligheter till ekonomisk återhämtning.

Högre inkomstskatter skulle göra det mindre lönsamt att arbeta och därigenom höja trösklarna till arbetsmarknaden. Särskilt svåra blir följderna för låg- och medelinkomsttagare,som ofta upplever höga marginaleffekter.

En fördubbling av kostnaderna för att ha unga människor under 26 år anställda, skulle riskera att låsa fast ungdomsarbetslösheten på en redan hög nivå. Många ungdomar har redan idag svårt att finna det första jobbet och komma in på arbetsmarknaden. En särskild ungdomsskatt gör det ännu svårare.

Ett avskaffande av RUT- och ROT- avdragen skulle tillsammans med sämre möjligheter för mindre företag att finna riskkapital, göra det mindre attraktivt att driva företag. Dessutom skulle en förtida avveckling av kärnkraften försämra förutsättningarna för den svenska basindustrin.

Jobben är nyckeln till ett mer rättvist Sverige men oppositionens politik skulle leda till färre jobb och högre utanförskap. I ett sådant samhälle blir klyftorna mellan människor större istället för att minska. Allra tuffast skulle människor få som redan idag har det svårast.

Batljan överkörd - igen

Den 1 maj lämnar Nynäshamns förre kommunalråd, Ilja Batljan (S), sin frivilliga förtidspension och blir nytt oppositionslandstingsråd för Socialdemokraterna. Men innan han ens har tillträtt har han blivit överkörd av de sina - två gånger.

Igår kunde Lars Björndahl berätta hur Batljan tvingades backa från sitt förslag till en bred uppgörelse om Vårdval Stockholm över blockgränserna.

Idag avslöjar Dagens Nyheter att den nye S-gruppledaren även tvingas rätta in sig i det rödgröna ledet och backa från sitt tidigare löfte om oförändrad skatt. Nu ska landstingsskatten höjas med 17 öre efter valet om vänsterexprimentet får bestämma.

Vem som egentligen kommer att styra skutan om de rödgröna vinner landstingsvalet verkar onekligen något osäkert, men dyrare för medborgarna lär det bli.

Skattechock väntar med rödgrön regering

De senaste dagarna har skattehöjningsutspelen duggat tätt från vänsterexprimentet.

De som jobbar hårt och tjänar lite mer än genomsnittet ska få minskade jobbskatteavdrag. De som redan betalar mest i inkomstskatt ska således betala ännu mer.

Villaägare i storstadsområden kan vänta sig höjd fastighetsskatt. Någon hänsyn till betalningsförmåga tar man naturligtvis inte.

Har man lite tillgångar kan man vänta sig att förmögenhetsskatten återkommer i någon form. Hur den ska se ut vet vi inte, det ska "utredas", men dess effekt på företagande kommer att bli lika illa som innan Alliansen avskaffade den.

RUT-avdraget slopas. Hellre svartjobb och otrygghet än att den hårt belastade barnfamiljen ska kunna ha råd att köpa lite hjälp för att få vardagen att gå ihop.

Höjd arbetsgivaravgift för unga. varför ska de ha riktiga jobb när det finns så många fina sysselsättningsåtgärder. Vem vet, kanske friåret kommer tillbaka...?

Och nu senast kom beskedet att bensinskatten ska höjas med 49 öre. Eftersom moms tillkommer ökar skatten i praktiken med 61 öre. Tänk inte på glesbygden, tänk inte på de lågavlönade. Ingen grön skatteväxling, bara röd skattehöjning.

Vad jag inte begriper är hur vänsterexprimentet kan tro att ännu högre skatter på världens redan högst beskattade befolkning kan gynna tillväxten? På vilket sätt skulle sänkta jobbavdrag, höjda arbetsgivaravgifter, återinförd förmögenhetsskatt och slopade RUT-avdrag ge fler arbetstillfällen?

Om vi ska klara framtidens behov av bra skolor, sjukvård och äldreomsorg finns det bara en väg framåt och det är att fler människor kommer i arbete. Det gör man inte genom att hårdbeskatta svenska folket utan genom att stimulera företag att anställa och människor att söka jobb.

Källor: Aftonbladet Aftonbladet Aftonbladet Aftonbladet Expressen DN DN DN SvD SvD SvD SvD SvD SvD SvD
Läs även: Kent Persson Tokmoderaten Mina Moderata Karameller Marcus Grundén

SL går från klarhet till klarhet

SL går under Christer G Wennerholms (M) ordförandeskap från klarhet till klarhet. Igår fick nämligen vd Göran Gunnarsson styrelsens uppdrag att sätta upp en båtpendlingslinje mellan Lidingö (Larsberg) - Nacka - Nybroplan.

Från augusti kommer den att gå varje timme hela dagen och som betalning gäller SL-kortet. Just det senare är nog så viktigt för att attrahera nya passagerare då båtbiljetten annars kan bli ganska dyr.

Ett mycket bra initiativ. Hoppas bara att man framöver även kommer att kunna använda SL-kortet på Vaxholmsbåten från Gåshaga in till Nybroplan.

Läs även: Ulla Hamilton Yvonne Ruwaida Stockholmsvänstern

Centerpartiet sviker i vägfrågan

När Moderaterna och Folkpartiet presenterade bergtunnelalternativet som vårt gemensamma förslag till lösning på vägproblemen mellan Skärsätra och Högberga gick Centerpartiet ut i lokalmedia och förklarade att det i själva verket var deras förslag från början.

När jag sedan träffade deras ledamot, Tor von Sydow, på förra kommunfullmäktigesammanträdet kom han spontant fram till mig och visade sin stora glädje och uppskattning till att vi nu förordade just bergunnelalternativet. På kommunstyrelsen yrkade sen Lilian Becker (C) bifall till förslaget.

Utifrån detta skulle ju man kunna tro att Centerpartiet står bakom bergtunnelalternativet när det blir skarpt läge. Men icke, på kvällens kommunfullmäktigesammanträde tar Tor von Sydow istället helt oväntat avstånd från någon ny väginvestering och yrkar istället på återremiss.

Någon förvarning om denna plötsliga kovändning har vi inte fått, inte heller någon förklaring. Är det så Centerpartiet vill bedriva politik på Lidingö? Ska man inte kunna lita på vad partiets företrädare säger?

Läs även: Lars Björndahl Bjarne Grankvist Lidingösidan

Både utveckling och grönområden på Lidingö

I helgen träffade jag en kvinna som berättade att hon röstade på Lidingöpartiet. Hennes motiv var att hon tyckte att Lidingö skulle bevaras som det var. Hon ogillade Lidingö Centrum och tyckte inte att man skulle bygga fler lägenheter på Lidingö, för de "förmedlade kommunen bara till en massa socialfall". Lidingös ungdomar vill, menade hon, vill i alla fall inte flytta dit utan de vill "bo i stan för att sen återvända till Lidingö när de har råd att köpa en villa".

När kommunen hade planerat att bygga ett daghem i närheten av hennes villa hade hon protesterat kraftigt, för daghemmet "var avsett för barn från ett annat bostadsområde" och "har man betalat så mycket pengar för sitt boende vill man ha närheten till naturen och en ostörd miljö".

Den här kvinnan är dessvärre inte ensam. Tyvärr finns det många som tycker att andra kommuner ska ta ansvar för att de som inte har råd att köpa villor i mångmiljonklassen har någonstans att bo, att det finns en dynamisk arbetsmarknad att tillgå och att handeln kan utvecklas, medan Lidingö helst ska vara som på 50-talet.

Det är inte det Lidingö jag vill leda. För mig är det självklart att vi ska ha ett varierat utbud av bostäder, som kan passa människor med olika bakgrund och plånböcker. Jag vill också se vårt näringsliv utvecklas och att Lidingö centrum kan växa så att det bättre än idag kan erbjuda lidingöborna ett komplett och attraktivt utbud.

Jag vill ha bättre kommunikationer, med tåg och buss, på vatten och för de som cyklar eller åker bil. Vi är beroende av att Norra Länken byggs i Stockholm, men vi måste själva lösa trafiksäkerheten och framkomligheten på södra ön. Tillsammans med SL kopplar vi samman Lidingöbanan med Spårväg City

Det går att utveckla Lidingö utan att vi inkräktar på våra grönområden eller bygger höghus bland villorna. Genom att exempelvis överdäcka Södra Kungsvägen knyter vi samman två stadsdelar samtidigt som vi skapar förutsättningar för nya bostäder och affärer. Och på Dalénum bygger vi 1000 nya bostäder och ger plats för minst lika många arbetsplatser utan att en kvadratmeder grön yta tas i anspråk.

Att som Lidingöpartiet vilja stoppa utvecklingen och helst vrida klockan tillbaka gynnar inte lidingöborna. Som alla andra samhällen måste vi utvecklas för att inte stagnera, men det behöver inte stå i konflikt med att värna kulturlandskapet, villastaden, Kottlasjön eller allt det andra som gör Lidingö unikt. Det finns nämligen utrymme för både och.

Pengarna räcker bara till hälften

Vänsterexprimentet föreslår en rad infrastrukturinvesteringar som totalt kostar 22 miljarder kronor. Men de avsätter bara 10 miljarder kronor, varav en del förväntar de sig att landstinget ska betala:

Mälarbanan
Utbyggnad till fyra spår mellan Tomteboda och Barkaby med tunnel under Sundbyberg
Kostnad: 8 miljarder kronor utan tunnel och 11 miljarder med tunnel.

Tunnelbana Odenplan - Norra station/Karolinska
Kostnad: 3 miljarder kronor

Spårväg Syd
En första etapp ska byggas mellan Kungens Kurva och Flemingsberg.
Kostnad: 3-3,5 miljarder kronor

Nynäsbanan
Fortsatt utbyggnad till dubbelspår.
Kostnad 2,4 miljarder kronor

Roslagsbanan
Fortsatt utbyggnad av dubbelspåret för att klara av 10-minuterstrafik.
Pågår redan och ska vara klart 2016
Kostnad: 1,5-2 miljarder kronor

Det känns inte seriöst att lova investeringar för 22 miljarder, men bara ha pengar till hälften. Vilka projekt är det som inte blir av om vänsterexprimentet skulle vinna valet. Det vill nog väljarna veta innan den 19 september.

Verkligheten är en annan

På tunnelbanan i morse såg jag en reklamskylt från socialtjänsten i Stockholms stad där man söker familjer som vill ta emot ensamkommande flyktingbarn.

Annonsen var utformad som en mycket stark berättelse om en mamma som var tvungen att skicka iväg sin 12 åriga dotter. Det går inte att läsa den utan att bli tagen.

Syftet är vällovligt, det behövs fler familjer som är beredda att öppna sina hem för barn på flykt. Problemet är bara att annonsen stämmer väldigt dåligt med verkligheten. 95 procent av dem som kommer till Sverige är nämligen pojkar och 80 procent över 15 år.

Dessa tonårspojkar, som finns här i tusental, har samma skyddsbehov som den enstaka 12 åriga flicka som lyckas ta sig till Sverige. Varför osynliggöra dem? Och varför förespegla de familjer som kan tänkas ställa upp att förutsättningarna är vissa när verkligheten är en annan?

Mårten Dahlberg ljuger om Lidingöbanan

I en replik till Carl-Anders Ifvarsson (FP) i fredagens Lidingö Tidning (som jag hann läsa först idag) har vårt socialdemokratiska oppositionsråd Mårten Dahlberg mage att tillsammans med sin namne och kollega i landstinget påstå att det är majoriteten på Lidingös fel att avtalet om Lidingöbanans upprustning dröjt så länge.

Detta är en ren och skär lögn och det vet både Mårten och Lars Dahlberg.

För det första har inte Lidingö stad vägrat att ingå något avtal. Istället var det SL, under förra mandatperiodens socialdemokratiska ledning, som överhuvudtaget inte ville börja förhandla med oss under fyra års tid. Då är det ganska svårt, för att inte säga omöjligt, att ingå några avtal.
För det andra har vi inte vägrat att ta "vår andel av kostnaderna".

För det tredje var det inte Lidingö stad utan SL som initierade och genomförde (förvisso med Lidingös medverkan) den utredning som så småningom ledde till att vi kunde få till stånd avtalet som räddade Lidingöbanan. Men oavsett vem som beslutade om utredningen varken förhalade eller försvårade den avtalets tillkomst. Istället var den en förutsättning för att SL alls skulle överväga att behålla Lidingöbanan.

För det fjärde har inte den borgerliga majoriteten i landstinget "utövat någon press" på oss. Snarare har vi legat på för att få ett avtal till stånd. Men Moderaterna i landstinget ville förhandla till skillnad från Socialdemokraterna.

Att oppositionsråden Dahlberg och Dahlberg vill opponera mot majoriteten är i sig inget konstigt, men det vore mera hedervärt och ärligare mot väljarna om de höll sig till sanningen.

Varför inte bara erkänna att vi faktiskt gjorde en bra förhandling som inte bara räddade kvar Lidingöbanan utan som dessutom innebär att den kopplas samman med Spårväg City.

Läs även Blå dun(ster) om Lidingöbanan Lars Björndahl

Carin Jämtin - en marionett

Ni kommer väl ihåg vad som hände i valet 2002? Hårt pressad av media lovade Annika Billström dyrt och heligt att om hon vann skulle hon inte under några omständigheter införa biltullar i Stockholm.

Hon vann valet knappt, säkerligen hjälpt av löftet till tveksamma väljare, men det dröjde inte många dagar efter valet förrän Göran Persson frankt deklarerade att han och Miljöpartiets språkrör, Peter Eriksson hade kommit överens om att biltullar skulle införas på försök i Stockholms stad i alla fall.

Annika Billström blev förvisso finansborgarråd, men mer eller mindre en "lame duck" under hela mandatperioden och utmanövererades så småningom av sina egna.

Nu verkar det som om historien håller på att upprepa sig. Oppositionsrådet Carin Jämtin sa nämligen för mindre än tre veckor sedan att "Socialdemokraterna lovar att bygga Förbifarten".

Men nu blir även Jämtin överkörd av sin partiledning när Mona Sahlin frankt deklararer att en överenskommelse har gjorts mellan de rödgröna partierna om att hålla en regional folkomröstning om Förbifarten. Som alternativ lovas mer pengar till kollektivtrafiken (som om en växande region inte behöver både och).

Carin Jämtin är uppenbarligen en lika svag ledare som Annika Billström var, en marionett som lydigt följer sin partiledares order istället för att ta tillvara Stockholmarnas intressen. Och i praktiken är det Miljöpartiets språkrör som återigen får styra trafikpolitiken i Stockholmsregionen, om socialdemokraterna skulle vinna valet.

Det är också skrämmande hur lättvindigt Socialdemokraterna överger en blocköverskridande överenskommelse om en otroligt viktig infrastruktursatsning för att hantera de interna stridigheterna inom vänsterexprimentet. Om det är så de rödgröna avser att leda landet finns det anledning till mycket stor oro vid ett eventuellt regeringsskifte.

Läs även Kent Persson Christer G Wennerholm P J Anders Linder Lars Björndahl Tokmoderaten Andreas Krohn Bjarne Grankvist Mina Moderata Karameller Ledarbloggen Moderata perspektiv Kuniri Mats Gerdau Sofia Arkelsten

Välkommen till Miljöpartiets drömsamhälle

I torsdags kväll skulle jag flyga från Bryssel till Göteborg och Moderaternas kommunala rikskonferens efter att ha deltagit i Regionkommitténs plenarsession, men som så många andra fastnade jag på marken på grund av det isländska vulkanutbrottet.

Tillsammans med några kollegor började vi undersöka alternativen. Alla tåg var fullbokade såväl torsdag som fredag, hyrbilsfirmorna vägrade tillåta att man lämnade tillbaka deras bilar på annan ort och Brussels Airlines kunde som bäst sätta upp mig på väntelistan till ett flyg på söndag (då trodde man fortfarande att trafiken skulle komma igång fredag kväll). Ville jag vara "säker" på en plats kunde jag få boka ett nytt flyg först på tisdag.

Läget såg med andra ord rätt mörkt ut så vi inriktade våra ansträngningar på att i alla fall få tag på hotellrum för natten.

Men som i så många andra besvärliga situationer trädde en hjälte fram, Rolf Sällryd, kristdemokratisk ordförande i landstinget i Kronoberg och även han ledamot av EU:s Regionkommitté. Rolf är också ordförande i länstrafiken och genom sina kontakter i branschen lyckades han hyra en buss i Holland som kom ner sent på kvällen och körde oss upp oss till Malmö under natten.

Från början var vi 8 personer som skulle dela på bussen. Men det visade sig, inte helt förvånande, vara fler som ville ta sig norr ut, inklusive våra finska kollegor. När bussen lämnade Bryssel halv tio på kvällen var vi 32 tacksamma resenärer.

Kvart i tio igår morse rullade bussen in på Malmö Central och en halvtimme senare satt jag på "mjölktåget" till Göteborg. Ett drygt halvt dygn försenad hade jag nått mitt resmål och kunde senare på eftermiddagen hålla ett seminarium om kommunalpolitisk förnyelse.

Det isländska vulkanutbrottet visar hur sårbart vårt moderna samhälle är. Förutom den omedelbara effekten på flygtrafiken med påföljande kaos kommer detta få långvariga ekonomiska konsekvenser, inte minst för flygbolagen. Kommer inte trafiken snart igång kommer de samhällsekonomiska konsekvenserna att bli mycket stora.

Välkommen till Miljöpartiets drömsamhälle skulle man kunna säga. Ja kanske inte till det kaos som en oväntad händelse av denna omfattning innebär, men till ett samhälle där vi inte flyger och inte åker bil. Ett samhälle där det tar 24 timmar att med tåg eller buss att ta sig mellan Stockholm och Bryssel. Det är naturligtvis inte den bild som Peter Eriksson och Maria Wetterstrand vill förmedla av den Miljöpartistiska politiken. Men ungefär så ser deras drömsamhälle ut.

Källor: Aftonbladet DN DN DN DN SvD SvD Expressen
Läs även: Tokmoderaten Isabella Jernbeck

Varför hörs bara de som är emot?

När min företrädare, Staffan Anderberg, tog initiativ till 2002 års utredning av Södra Huvudleden var det synbara motståndet mot en väglösning norr om banan kompakt. Detta påverkade naturligtvis politikerna och det beslutades att utredningen skulle fokusera enbart på alternativ söder om lidingöbanan.

Efter beslutet var det många som hörde av sig och ifrågasatte varför de norra alternativen hade uteslutits. På motfrågan om varför de inte hade gjort sina röster hörda blev svaret att en vägdragning norr om banan var ju "självklar" och de hade utgått från att vi politiker skulle vara så kloka att vi hade insett detta ändå.

När jag några år senare tog initiativet till att vi även skulle utreda de norra alternativen lät inte kritiken från Kottlasjöns Vänner, föräldrar till barn i Skärsätra skola och boende runt Kottlasjön vänta på sig. Men från de boende där vägen går idag eller öster om Skärsätra var det återigen tyst.

När vi nu har tagit ställning för bergtunnelalternativet har jag fått ett enda offentligt positivt uttalande och det var från Skärsätra Villaägares ordförande (däremot har många privat kommit fram och välkomnat beslutet). Kritikerna mot de norra alternativen har helt tystnat och istället har jag fått ett antal mail från boende i framförallt Östra Mölna som starkt ogillar att vägen kommer att ligga kvar förbi deras bostadsområde. Ett flertal kritiska insändare har också publicerats.

Det är naturligtvis rätt att de som vill ifrågasätta beslut gör det, men om de som stödjer den förda politiken inte ger sig till känna får man inte bli förvånad om beslutsfattare ibland blir påverkade av opinionsyttringar och ändrar beslut i en annan riktning.

Brett stöd för tunnelalternativet

Igår kväll tog kommunstyrelsen ställning till förslaget att vägproblemen mellan Skärsätra och Högberga ska lösas med en bergtunnel genom Idunaberget och planskilda korsningar vid Högberga respektive Skärsätra.

Förutom Moderaterna och Folkpartiet stödde även Centerpartiet och Kristdemokraterna förslaget. Det innebär att partier representerande närmare 70 % av väljarna står bakom beslutet.

Socialdemokraterna som i första hand yrkade på återremiss för att låta utreda en planskild korsning tillsammans med det s k nollplusalternativet valde att avstå i själva sakfrågan och Miljöpartiets representant tillstyrkte att detta var det miljömässigt bästa förslaget även om han var emot det av kostnadsskäl.

Att vi äntligen har kunnat ta detta inriktningsbeslut är smått historiskt. Jag tror att det framförallt beror på den öppenhet och lyssnande attityd vi har visat, med återkommande dialogmöten där såväl boende som naturföreningar, föräldrar, företag och andra berörda på ett tidigt stadium har fått vara med och påverka allt ifrån utredningens direktiv till val av alternativ.

Nu återstår en detaljprojektering innan ett investeringsbeslut kan tas och det finns många frågor att besvara innan vägens exakta utformning kan bestämmas. Redan har det kommit in spännande förslag på ändringar som vi ska titta närmare på och självfallet kommer vi att fortsätta dialogen med de som är berörda för att få in ytterligare kloka synpunkter.

Det finns ingen anledning att höja skatten med 13 %

När SKL häromdagen gick ut och varnade för att kommunalskatterna skulle behöva höjas med 13 procentenheter de kommande 25 åren för att "klara välfärden" var det nog en och annan som satte morgonkaffet i vrångstrupen.

Det skulle innebära en skattehöjning på sisådar en 60 000 kronor per år en normal barnfamilj med två lönearbetande föräldrar vilket motsvarar vad många betalar för sitt boende.

Dessutom skulle marginalskatten stiga till närmare 70 %. En sådan utveckling roar säkert en och annan avundsjuk socialist, men skulle vara djupt orättvis och direkt skadlig för samhällsekonomin.

Tack och lov pekar P J Anders Linder idag ut det orimliga i SKL:s resonemang när han avslöjar två avgörande brister i beräkningarna.

För det första förutsätter SKL att inte någon som helst effektivisering eller produktivitetsutveckling sker i den offentliga sektorn de kommande 25 åren. Som om tiden skulle stå stilla och vi nu en gång för alla har funnit det bästa och enda sättet att tillhandahålla kommunala tjänster på till våra invånare.

För det andra utgår SKL från att den komunala sektorn utifrån väljarnas krav dessutom kommer att växa realt med ytterligare en procent varje år därför att så har skett det senaste kvartsseklet. Men att den kommunala sektorn har expanderat enormt under de gångna åren innebär ju inte att den utvecklingen kan fortsätta i all evinnerlighet. I så fall skulle kommunerna till slut stå för hela landets ekonomi, vilket vore en orimlighet.

Självklart kommer de kommunala tjänsterna att utökas foch förbättras framöver men det måste ske genom utveckling så att vi kan tillhandahålla mer och bättre tjänster till samma eller helst lägre kostnad, inte genom höjda skatter. Dessutom kommer även den kommunala sektorn få mer resurser till sitt förfogande genom ökad tillväxt i samhället som helhet.

Det förutsätter dock en regering som premierar tillväxt och utveckling och inte ser som sin primära uppgift att premiera de som inte arbetar och straffbeskatta de som anstränger sig lite extra.

Bra förutsättningar för återhämtning

Enligt en undersökning som Veckans Affärer har låtit göra kommer Lidingö på tredje plats bland landets samtliga kommuner när det gäller det lokala näringslivets förmåga att återhämta sig efter lågkonjunkteren.

Undersökningen rankar kommunerna i sju olika kategorier:

• lokala företag med högst avkastning på eget kapital
• lokala företag med högst soliditet
• högst koncentration av storföretag
• antal anställda i nystartade företag
• andel anställda i lokalt förankrade företag
• andel anställda i utlandsägda företag
• lokala företag med snabbast tillväxt

De lokala företagen på Lidingö har den näst bästa soliditeten (54 %) i hela landet. Dessutom rankas Lidingö högt vad gäller andel anställda i såväl nystartade som lokalt förankrade och utlandsägda företag. Även koncentrationen av storföretag är hög. Däremot kunde de lokala företagens avkastning och tillväxt vara bättre.

Därför ska staten inte äga företag

Mats Odell har gett populismen ett ansikte. Mot bättre vetande och i strid med samtliga andra ägare till TeliaSonera, inklusive finska staten (vars representant kallade det hela för ett aprilskämt) och 4:e AP-fonden, har han utnyttjat statens stora aktieinnehav till att förbjuda bonuslöner i företaget.

Visst finns det exempel på bonussystem som varit alltför vidlyftiga, men rätt utformade kan bonusprogram dels locka och behålla bra medarbetare, dels stimulera till att företaget utvecklas i en för ägarna önskvärd riktning.

Mats Odell motiverar sitt agerande med att han har "svenska folket med sig", men huruvida ett företag ska ha bonusprogram eller ej borde avgöras utifrån vad som är bäst för företaget och dess konkurrenskraft, inte en politikers behov av att fiska röster ett valår. Därför borde staten inte äga företag.

Källor: SvD SvD SvD DN

Dalénum har vunnit laga kraft

Nu kan Lidingös nya stadsdel Dalénum börja byggas. Detaljplanen har nämligen vunnit laga kraft i dagarna eftersom ingen har överklagat den.

Dalénum kommer att bestå av cirka 1 000 lägenheter, varav 220 hyresrätter. Här kommer vi att utveckla en levande stadsdel med attraktiva bostäder och arbetsplatser, samt all tänkbar service.

I området kommer bland annat att finnas förskola, skola och särskilt boende för äldre, restaurang, idrottshall, mötesplatser och strandpromenad. Vid stranden kommer även att byggas ett 21-våningar högt hus som ska bli stadsdelens nya landmärke.

Byggstarten planeras bli i slutet av året och de första inflyttningarna beräknas till 2012-2013.

Klokt beslut att avveckla konjunkturstödet

Idag kom beskedet från finansminister Anders Borg, det blir ingen förlängning av det tillfälliga konjunkturstödet som har hjälpt kommunerna att klara effekterna av finanskrisen. Av de sammanlagt 17 miljarder kronor som regeringen satsat extra på kommunerna 2010 kvarstår dock 5 miljarder kronor nästa år som utgjorde generella statsbidragshöjningar.

Så här ett valår kommer säkert kritiken från oppositionen inte att låta vänta på sig, men i grund och botten är detta ett klokt beslut. Eller som Kent Persson i Örebro uttrycker det:

Att konjunkturstödet nu avvecklas när konjunkturen är på väg att vända är inget konstigt. Tvärtom är det fullt rimligt. Annars vore det ju inget konjunkturstöd.

Vad kommunerna anbelangar ökar återigen skatteintäkterna och det finns ingen anledning att tro att välskötta fögderier inte ska kunna tillhandahålla en bra service till invånarna och ha en ekonomi i balans även utan extra statliga tillskott.

Källor: Expressen SvD DN
Läs även: Mats Gerdau Göran Pettersson Ulrika Falk Martin Moberg

Lidingö expanderar – fyller igen Lilla Värtan

Lidingöborna har i samrådet kring översiktplanen varit mycket tydliga. de vill att vi ska värna våra grönområden.

Det är en klok synpunkt, men samtidigt är efterfrågan på bostäder i sjönära, centrala lägen mycket stor. Därför förslår jag idag att Lidingös framtida expansion sker genom att Lilla Värtan mellan Energihamnen och Husarviken fylls igen. Lidingös yta skulle därmed öka med ca 1 kvatratkilometer på vilken vi kan bygga nya bostäder och kontor.

Dessutom kan vi lösa ett annat, för alla idrottsintresserade, mycket angeläget problem. Vi erbjuder helt enkelt Djurgården Fotboll en plats för sin nya storarena. Eftersom Stockholms stad inte har lyckats lösa Djurgårdens behov borde vi kunna hjälpa till från Lidingös sida istället. De flesta lidingöbor hejar ju ändå på Djurgården.

Om förslaget får majoritet i fullmäktige kommer dessutom broarna mellan Lidingö och Stockholm kunna rivas vilket skulle spara över hundra miljoner kronor i underhåll och renoveringar för Lidingö stad. Istället kan en ny väg att byggas på den nya landmassan och SL får plats för dubbelspår till nya Lidingöbanan/Spårväg City.

En av utmaningarna i projektet är naturligtvis att hitta tillräckligt med massor att fylla igen Lilla Värtan med, men det borde inte bli något problem. med tanke på hur mycket lidingöborna har betalat i trängselskatt borde vi kunna få sprängmassorna från Förbifart Stockholm gratis. Någon glädje ska ju ändå lididngöborna ha av trängselskatten.

Läs även: Göran Pettersson Lidingösidan