Förvånad och besviken

För tre veckor sedan ringde John Mattson Fastighets AB:s vd, Siv Malmgren, och berättade att de skulle sälja fastigheten Fyrvaktaren 1. Köparen var redan utsedd, affären uppgjord, men något namn på den nye ägaren eller deras avsikter med fastigheten fick jag inte - då.

Först i onsdags, dagen innan affären offentliggjordes, vi reda på att köparen var Alm Equity och att syftet med affären var att omvandla hela fastigheten till bostadsrätter. Detta gjorde mig både förvånad och besviken, i synnerhet som John Mattson Fastighets AB har verkat på Lidingö i flera decennier och under alla år agerat som en långsiktig och seriös fastighetsägare med mycket goda relationer till staden.

Det är i sig inte konstigt om en fastighetsägare vill ändra i sitt bestånd, men att inte i förväg berätta för den hyresgäst som hyr ca 90 % av fastigheten och fråga om vi är intresserade av att köpa fastigheten eller i god tid diskutera hur vi löser lokalbehovet för de verksamheter som nu riskerar att bli utslängds på gatan är oförsvarbart.

Vi känner oss dessutom direkt lurade då vi 2007 tillsammans skrev under ett letter-of-intent som beskrev hur fastigheten skulle stamrenoveras, servicehuset göras om till seniorlägenheter och ett nytt äldreboende inrymmas i delar av fastigheten.

För att underlätta renoveringen har vi under året tömt sevicehuset på boende och kortat vi ner uppsägningstiden på lokalerna från 3 år till 9 månader. Men av allt det som utlovades i den gemensamma avsiktsförklaring blev intet kvar. Däremot har vi bidragit till att höja försäljningspriset på fastigheten.

Jag har inget emot att det byggs nya bostadsrätter på Lidingö. Inte heller att befintliga hyresfastigheter omvandlas och de boende får möjlighet att köpa sina lägenheter.

Men detta är något helt annat. Det här är en fastighet som betyder oerhört mycket för stadens förmåga att ta ett bostadssocialt ansvar. Om det är någon fastighet jag hade tyckt det varit motiverat att staden skulle köpa in (om den nuvarande ägaren inte ville fortsätta med verksamheten) är det just denna.

När Siv Malmgren till Lidingösidan säger att hon inte såg Lidingö stad som en möjlig köpare därför att vi tidigare föreslagit att de skulle hyra ut direkt till hyresgästerna blandar hon ihop korten totalt.

När ett servicehus omvandlas till seniorlägenheter finns det naturligtvis ingen anledning att staden ska blockförhyra och sedan hyra vidare, utan båda parter har varit helt överens om att de boende i de blivande seniorlägenheterna skulle ha egna förstahandskontrakt.

När det gäller bostadshotellet har vi förvisso föreslagit att kontrakt skulle skrivas direkt med Stiftelsen Hotellhem i Stockholm som administrerar och hyr ut lägenheterna på korttidskontrakt men det föreslogs för att minska antalet mellanhänder, inget annat.

Jag utgår emellertid från att John Mattson Fastighets AB vill fortsätta vara det föredöme bland Lidingös fastighetsägare som man har varit hittills och tar att ansvar för den uppkomna situationen. Då räcker det inte med de muntliga löften som nu har givits om nya lokaler till Allhuset, Föreningsgården och eventuellt också till gruppboendet utan även det behov som de idag 168 lägenheterna i bostadshotellet möter måste finna en framtida lösning.