2007-11-05

Kulturkrock

I förra veckan åt jag middag med en delegation borgmästare, fullmäktigeordföranden och kommundirektörer från Sydafrika (om Christer van der Kwast undrar så bjöd sydafrikanerna på middagen, men det glas vin jag drack till betalade jag själv med skattade medel).

Det var oerhört intressant att träffa dessa lokalpolitiker från ett land som till viss del är influerat av västerländska traditioner, men som ändå är så oerhört annorlunda än Sverige.

Enligt delegationens ledare har de använt den svenska politiska modellen när de i början av 90-talet formade sin nuvarande konstitution. Inte så konstigt med tanke på de mycket nära relationerna mellan ANC och de svenska socialdemokraterna under apartheidtiden.

Så har man liksom i Sverige både kommuner och regioner förutom den nationella nivån. Man väljer ett fullmäktige som i sin tur väljer nämnder och en kommunstyrelse. Val sker precis som i Sverige vart fjärde år och kommunstyrelsens ordförande/borgmästaren är den ledande lokala politikern.

På ytan alltså ganska likt det svenska systemet. Men när de frågade mig hur stor min representationsbostad var förstod jag vilka skilda världar vi lever i.

Jag berättade att jag bodde i en vanlig bostadsrätt varpå en av middagsgästerna undrade hur jag klarade av mitt personskydd?

- Vilket skydd frågade jag retoriskt tillbaka och tänkte på Ilmar Reepalu och en del andra kollegor som faktiskt råkat ut för både hot och otäcka tillbud.

- Ja, men du hur väl i alla fall en bil med chaufför?

- Nej, det har bara statsråden, landshövdingarna och Stockholms stad.

- Men hur kom du hit?

- Jag åkte tunnelbana.

När de hörde mitt svar blev deras ögon stora som tefat. Att jag kunde röra mig så fritt hade de oerhört svårt att förstå, i synnerhet som en svensk kommun har en betydligt större budget och fler anställda än motsvarande sydafrikansk. Jag var ju i deras ögon en oerhört mäktig person.

Att jag dessutom inte hade hemhjälp utan själv tillsammans med min familj tvättade, städade och lagade mat var nästan mer än de kunde fatta. Kulturkrocken var ett faktum, men vi skiljdes som vänner och jag fick en muntlig inbjudan om att besöka dem på deras hemmaplan framöver.

3 kommentar(er):

Anonym,  6 november 2007 00:04  

Att en lednde politiker, en folkvald, en reprenentant för folket, förlöjligar en åklagare som på goda grunder inleder en undersökning om mutbrott , är anmärkningsvärt. Är korruption eller misstanke därom inget som man bör utreda?
Sen, varför talade du inte om för dina vänner hur bra den svenska politiska klassen har det. Tjänster och gentjänster, man utser sina vänner och sina familjemedlemmar till höga befattningar i stat, kommun och förvaltning. Kompetens är det si och så med. Sen kan man kvittera ut en sanslös hög pension efter att ha gjort ett medelmåttigt arbete. Höga löner, traktamenten, arvoden, förmåner och till råga på allt så gör många allt för att gå runt "systemen", svart arbetskraft m.m. används flitigt. På sätt och vis betalar ju skattebetalarna städhjälp åt en del politiker, de medel som används till löner skulle ju delvis ha gått till det allmänna.

Eric,  6 november 2007 15:29  

Om man startar en förundersökning om mutbrott för en krognota på 900:- förtjänar man kritik.

Den gamle socialdemokraten Harald Ullman slog huvudet på spiken när han skrev följande i SvD:

"Finns det någon åklagare som slösat mer med rättsväsendets resurser och förlorat fler mål än han?"

Faktum är att van der Kwast ofta startar undersökningar och varje gång går han ut i media, men det leder sällan till något resultat.

En åklagares uppgift borde vara att vinna mål, inte att synas i pressen så mycket som möjligt.

Hans,  8 november 2007 22:04  

Jag förmodar att dina sydafrikanska vänner till stor del använde sig av svart arbetskraft.

Ursäkta skämtet med jag kunde inte låta bli

Skicka en kommentar

  © Blogger template The Business Templates by Ourblogtemplates.com 2008

Back to TOP