Heteronormativiteten är naturlig

Prideveckan är för många en härlig fest, men den är också en påminnelse om att de rättigheter som HBT-personer har kämpat sig till inte alltid har varit så självklara i vårt avlånga land och på många håll i världen fortfarande inte är det.

Även om stora framsteg har gjorts på senare år, återstår fortfarande mycket arbete med att bekämpa fördomar och motverka diskriminering. Det arbetet måste fortsätta oförtrutet till dess en persons sexuella läggning inte är mer kontroversiell än hur lång vederbörande är.

Men för den skull behöver man inte ifrågasätta heteronormativiteten i samhället. Som Daniel Lindström klokt skriver i en ledare i Norrköpings Tidningar är de flesta människor heterosexuella och självklart påverkar det hur samhället ser ut:

"Vad gäller heteronormen är stormanloppet mot den missriktat raseri. Att kräva att man slutar utgå från att människor är heterosexuella, som DO Katri Linna gör på DN Debatt i måndags, är att kämpa mot väderkvarnar.

Vi utgår från att människor vi träffar på gatan talar svenska. Det är ett naturligt mänskligt beteende som innebär att vi generaliserar för att förenkla för oss själva. Men det innebär inte att vi för den skull ringaktar engelsmän eller tyskar som vi skulle råka stöta på.

Likadant med HBT-personer. Man kommer inte ifrån att det finns ett majoritetssamhälle, och då är det rationellt att som norm utgå från att människor är heterosexuella, såvida inget annat visas. Samhället måste helt enkelt av praktiska skäl delvis ordnas efter majoriteten. Detta utesluter naturligtvis inte tolerans och respekt mot de som avviker från normen. Att avvika behöver inte vara dåligt. Heteronormativitet är dock naturligt - och ofrånkomligt."