Likheter mellan Hammarskjöld och Wallenberg

Igår var det exakt 50 år sedan Dag Hammarskjölds flygplan störtade i Kongo. Om det var en olyckshändelse eller om planet blev nerskjutet lär vi aldrig få veta, men där och då ändades livet för den person som jag vågar påstå har betytt mer för FN och dess roll i världen än någon annan.

Även om man ibland kan känna tvivel har världen faktiskt blivit betydligt mycket bättre sedan dess; krigen är färre, kalla kriget har tagit slut, Berlinmuren har fallit och fler människor än någonsin åtnjuter demokrati och mänskliga rättigheter. Vi ser en frihetsvåg över Nordafrika. Och i Egypten, där Hammarskjöld gjorde sina första stora insatser som generalsekreterare, har nu en folklig resning genomförts med hjälp av FN, som fått en enväldig härskare att fly hals över huvud. Demokrati, mänskliga rättigheter och frihandel är något som inte längre är några få förunnat.

Hammarskjöld tillträdde i en period då Stalin nyligen hade dött och USA hade valt en ny president, Eisenhower. Det gav honom en handlingsfrihet och han kunde reformera och effektivisera FN:s arbete, en del i alla fall. Han ville att FN skulle arbeta i mer i förebyggande syfte i stället för enbart reaktivt som svar på krig och konflikter. Han drev på för en ökad respekt för folkrätten och han ansåg att FN:s främsta uppgift var att bevara freden. Han satte också in de första fredsbevarande trupperna i FN:s historia.

Hans period som generalsekreterare var starkt formad av kalla kriget och de spänningar som fanns mellan öst och väst. Här gällde det att kryssa försiktigt mellan alla skär. Han var en härförare för den tysta diplomatin, och lyckades bl a förhandla fram frigivningen av amerikanska piloter som tillfångatagits i slutet av Koreakriget av Kina.

Ett antal svåra strider, konflikter och sammandrabbningar dök upp under hans tid: Mellanösternfrågan i och med Israels grundande 1948, Laos självständighetsförklaring 1954.som varken respekterades av USA eller Nordvietnam liksom Suezkrisen 1956. Han fick även Sovjets inmarsch i Ungern samma år på sitt bord.

Slutligen har vi Kongo, som förklarade sig självständiga från Belgien 1960. Det fanns stora inbördes konflikter och starka spänningar mellan provinserna, mellan nationell befrielse och kolonialmakt, mellan västmakter och Sovjet samt ett växande missnöje bland befolkningen. Guvenör Tsombe utropade Katangaprovinsen som självständig, vilket eskalerade konflikten. FN-trupp skickades så småningom in, till största delen bestående av afrikaner. Men även svensk trupp skickades ner för att medverka i den fredbevarande FN-truppen mellan 1960 och 1964. För första gången på 140 år hamnade svensk trupp i strid. Även ett svensk flygförband sattes in som bombade strategiska mål.

Dag Hammarskjöld var en mångfacetterad person. Att skönlitteraturen var en viktig källa för Hammarskjöld var uppenbart, då han gärna citerade favoritpoeter vid offentliga anföranden. Så efterträdde han också sin far på stol nr 17 i Svenska Akademin. Men han kunde lika gärna analysera klassisk musik och diskutera kristen teologi. Han hade även ett starkt intresse för naturliv och var under flera år ordförande i Svenska Fjällklubben.

Jag tolkar honom som att han hade en relativt konservativ människosyn, formad av folkhemmet. Samtidigt verkar han vara präglad av de dystra stämningar som fanns i mellankrigseuropa och ansåg att värdena förföll och han tog spjärn mot den ateism som bredde ut sig.

Han var en mycket god representant för ämbetsmannatraditionen inom svensk statsförvaltning. Staten skulle skydda de enskilda, värna allmänintresset mot särintressen.

Dag Hammarskjöld var helt klart en mycket principfast person med stor integritet, och grundad i kristen tro. Han var rakryggad och tvekade inte som generalsekreterare att ta strid mot stormakterna. Han drevs snarare av plikt än av lust och glädje.

Han synes både ha uppskattat ensamhet och lidit av den. Han var mycket krävande, både gentemot sig själv och sin omgivning, och han hade, enligt vänner, i viss uträckning svårt att förstå andra människors situation och beteende.

Hammarskjölds tro på bestående universella värden och ideal formade honom tidigt. Att vissa värden har företräde, exempelvis de som historiskt har format det svenska samhället, såsom mänskliga rättigheter, den Lutherska arbetsmoralen som präglade Hammarskjölds gärning, samt hans plikttrogenhet och hans uppoffrande inställning till vissa viktiga sysslor. Det är idéer som människor tror på och vill jobba för på sin fritid och i vilka många finner mening och sammanhang.

Man kan faktiskt jämföra Dag Hammarsköljd med Raoul Wallenberg vars födelse på Lidingö vi kommer att fira 100-årsminnet av nästa år. Båda två vigde sina liv åt mänskliga rättigheter, båda två vågade utmana stormakter, båda två drevs och vägleddes av högre universella värden och båda två fick själva sätta livet till i sin kamp för dessa värden.

Den mänskliga resning som krävs för att fatta svåra beslut och förmågan att genomföra dem är få förunnat att ha. De flesta av oss kommer aldrig att komma i närheten av de utmaningar som Wallenberg och Hammarskjöld utsattes för. Men vi kan kämpa varje dag för det vi tror på, i stort och smått.

SvD SvD SvD DN DN DN