Det är inte fel på Gamla Stan

Stadsforskaren Jerker Söderlind har skrivit en mycket intressant och läsvärd artikel på DN:s Stockholmsdebatt, där han ifrågasätter såväl arkitekternas som byråkraternas och grannarnas inflytande på bostadsbyggandet.

Söderlind menar att arkitekterna inte ritar det det som folk vill ha utan alltför utopiskt, att lagregler hindrar en bra stadsutveckling och att grannar ges allför stor inflytande i beslutsprocessen.

Utan tvekan är det upplyftande att läsa Söderlinds inlägg. Han pekar nämligen på viktiga faktorer som begränsar vår samhällsutvecklingen.

Låt mig ge två lokala exempel:

1. Ikväll kunde vi äntligen ta beslut på kommunstyrelsen om arrendeavtal för en ny återvinningscentral i Stockby, nästan 8 år efter att uppdraget med att hitta en ny placering inleddes. Kommunens egen utredning samt framtagande av detaljplan tog 2,5 år, men sen dröjde det yterligare 5 år innan bygglov kunde ges och arrendeavtal tecknas. Varför då? Jo för att planen överklagades i flera instanser och enbart dåvarande miljöminister Andreas Carlgrens (C) handläggning tog 2,5 år. Först när det var klart behagade länssyrelsen påbörja miljöprövningen av verksamheten som också den öveklagades i flera instanser.


2. Det andra exemplet gäller Lidingö Tennisklubb som ville få bygga 4 utomhusbanor utanför tennishallen vid Kyrkviken. Den enda möjliga placeringen var på ängen bredvid, på en tomt nära vattnet som är planlagd som industrimark. Trots att länsstyrelsen först sa ja, så ändrade de sig sen (vilket dessutom kostade tennisklubben 150 000 kronor i onödiga markundersökningskostnader) och meddelade att någon strandskyddsdispens inte kunde ges. Trots att allmänheten har full tillgång till stranden och att nuvarande detaljplan ger oss rätt att bygga en fabrik på platsen fick vi inte tillstånd att istället låta tennisklubben uppföra 4 tennisbanor. Det är hel absurt.

Med detta menar inte jag att vi ska införa ett laglöst tillstånd där vem som helst får göra vad som helst, men nuvarande regelverk är kontraproduktivt. När man som Söderlind konstaterar att med dagens regelverk hade Gamla Stan aldrig kunnat byggas, då är det nog inte fel på Gamla Stan utan på regelverket.