Är landstingets investeringsbeslut olagliga?

I veckan har Svenska Dagbladet i flera artiklar hävdat att landstinget bryter mot lagen när Locums vd fattar upphandlingsbeslut på delegation. Till stöd för detta har SvD ett par utlåtanden från juristprofessorn Olle Lundin, men vilket underlag professorn har haft till sitt förfogande när han gjorde uttalande har vi inte fått veta. Inte heller är det klart på vilket sätt förfarandet skulle strida mot lagen.

Även, SVT, Ekot och Studio Ett har uppmärksammat Svenska Dagbladets påståenden under veckan och i Expressen engagerar sig t.o.m. finansministern i landstingets upphandlingar. Kanske hon istället skulle ägna mer tid och energi åt Sveriges ekonomi och det ökande statliga underskottet.

För att säkerställa att vi verkligen inte gör något fel har jag bett landstingsdirektören beställa en extern utredning som granskar våra beslutsprocesser och delegationsordningar utifrån lagstiftningens krav.

Men vad handlar det då om?

Egentligen gäller det två olika frågor. Dels landstingets uppdrag till Locum att verkställa beslut om strategiska investeringar, dels Locums styrelses delegation till vd att fatta beslut vid upphandlingar.

Om vi börjar med det senare så beslutade Locums dåvarande styrelse redan 2008 att delegera till vd att besluta om förfrågningsunderlag och tilldelning av anbud vid investeringar oavsett belopp. Förutsättningen är givetvis att det har fattats ett politiskt beslut om att investeringen ska genomföras, vilken omfattning den har och till vilken maxkostnad. Detta förfarande har såvitt jag känner till varken ifrågasatts av förtroendevalda från något parti, revisionen eller våra jurister förrän SvD publicerade sin artikel i tisdags. Vd rapporterar dessutom vid varje styrelsemöte om de pågående investeringsprojekten.

Svenska Dagbladet anser att beloppens storlek gör att besluten är principiellt viktiga och därför ska beslutas av politiker, helst i fullmäktige, medan våra jurister menar att det är frågan om verkställighet av det principbeslut som innan dess har tagits i fullmäktige, nämligen att investeringen ska genomföras.

Jag hade inte tidigare reflekterat över detta, men kan konstatera att när det gäller investeringsbeslut som landstingsstyrelsen ansvarar för så sträcker sig landstingsdirektörens generella delegation bara till investeringsbelopp under 50 mkr. Oaktat att Locums förfarande inte är felaktigt kan det vara rimligt att man förfar på motsvarande sätt i landstingets olika beslutsorgan och jag har därför aviserat att jag på kommande ordinarie styrelsemöte kommer att föreslå att vi ändrar delegationsordningen på Locum så att den speglar Landstingsstyrelsens.

Den andra frågeställningen är lite mer komplicerad, men låt mig ge en bakgrund. 

Tidigare ansvarade Locum för alla investeringar, men landstingsstyrelsen ville för några år sedan ta ett starkare grepp om de strategiska investeringarna (läs de stora sjukhusutbyggnationerna). Man skapade en ny funktion, Strategiska Fastigheter och Investeringar (SFI), ändrade Locums ägardirektiv och tog fram en ny investeringsprocess där SFI skulle ansvara för beredningen av de strategiska investeringsbesluten och den övergripande styrningen av projekten.

Revisionen uttalade emellertid 2014 en viss kritik mot att förändringarna ”inte genomförts konsekvent och parallellt för alla inblandade organisationer”. Det är en kritik som varit berättigad och därför har jag sett till att vi har reviderat investeringsprocessen ytterligare, att Locum och SFI i avtal reglerat sina respektive ansvar samt gett landstingsdirektören i uppdrag att utreda rollfördelningen mellan Locum och SFI för att eliminera eventuella ytterligare problem.

I revisionsrapporten för 2015 finns inte längre denna kritik kvar. Istället konstateras att landstinget ”avsevärt stärkt förutsättningarna för en tillräcklig intern styrning och kontroll” sedan 2010.

Så långt alltså revisionen, men vad baserar sig då SvD:s och juristprofessorns kritik på? En ledtråd hittar vi sannolikt i gårdagens tidning där man citerar en mening från revisionsrapporten 2014: ”I ansvars- och beslutsordningen finns inget utpekat ansvar/mandat för Locum att besluta om specificerade strategiska investeringsobjekt utan Locum ska endast lämna underlag till landstingsstyrelsen.” Av någon anledning valde man dock att utesluta nästföljande meningar som löd: ”I samband med att Locum fick reviderade specifika ägardirektiv beslutade landstingsdirektören att Locum tillsvidare hade mandat att besluta om investeringar enligt tidigare process. Beslutet gällde till dess att den administrativa implementeringen var färdig, dock längst till utgången av 2014.”

Kritiken gällde alltså ett förhållande som varade ett halvår under 2014 och inte dagens beslutsprocess. Dessutom konstaterar revisionen att förvaltningens arbete  ”har bland annat resulterat i en uppdragsfullmakt för Locum och ett flertal olika avtal som reglerar administration, roller och ansvar samt genomförande av de strategiska investeringarna”.

Gör vi då fel idag? Svenska Dagbladet påstår det, men har inte kunnat påvisa något och våra jurister håller inte med. Men nu låter vi en extern advokatbyrå utreda saken och om det finns brister ska vi självfallet rätta till dem. Jag återkommer i ärendet.