Mailväxling med Janne Josefsson

Jag skrev ett mail idag till Rossana Dinamarca, vänsterpartistisk riksdagsledamot, med anledning av hennes påstående i Uppdrag Granskning att Lidingö inte hade någon allmännytta. Mailet innehöll i allt väsentligt samma kritik som jag skrev om på denna blogg i torsdags.

För kännedom skickade jag även en kopia på mailet till Janne Josefsson som var den programledare som höll i debatten där Dinamarca gjorde dessa uttalanden. Något svar från den vänsterpartistiske riksdagsledamoten har jag ännu inte fått, men Janne Josefsson svarade snabbt och var arg som ett bi. Bl a skrev han följande:

I all ödmjukhet vore det kanske bra att du tog reda på fakta först innan du häver ut dig dina beskyllningar. Kan du berätta för mig var i programmet jag skulle sagt att det inte fanns någon allmännytta på Lidingö?

Jag svarade att jag inte beskyllt honom utan att kritiken var riktad mot Rossana Dinamarca, men att han fått en kännedomskopia därför att jag antog att han var intresserad av att veta om en person han intervjuar påstår något som inte är sant (det borde ju intressera den som säger sig arbeta med undersökande journalistik...).

14 minuter senare kommer nästa, lika ilskna svar:

Läs ditt eget brev: " i förra veckan hävdade du att...".

Visst hade jag skrivit så, men det var inte riktat mot Janne Josefsson. Mailet inleddes nämligen med följande rader:

Rossana!
I förra veckans Uppdrag Granskning hävdade du att Lidingö inte har någon allmännytta...

Om Janne Josefsson i hastigheten missade att kritiken inte var riktat mot honom i det första mailet är det både förståeligt och ursäktligt. Alla kan vi göra misstag, journalister som politiker.

Men uppenbarligen har Janne Josefsson svårt för att erkänna att han har fel, så trots att jag påpekar sakförhållandet insisterar han att jag hoppat på honom. Efter ytterligare en mailväxling kommer dock ursäkten:

Jag beklagar, men såg inte att det var en kopia. Får så många mejl där folk påstår än det ena än det andra. Ber verkligen om ursäkt för detta.

En uppriktigt menad ursäkt ska självfallet accepteras och det har jag också svarat Janne Josefsson.

Jag kan dock inte låta bli att reflektera över hans omedelbara reaktion på det som han uppfattade som kritik mot honom själv och hur svårt det var för honom att erkänna sitt misstag. Eller var han bara så övertygad om att han hade rätt att han inte ens bemödade sig om att kontrollera fakta.

Jag tror att ovanstående tämligen triviala episod säger en hel del om människan och journalisten Janne Josefsson och därmed också om de reportage han gör.