Dags att omorganisera polisen

Justitieminister Beatrice Ask har gjort helt rätt som har satsat på fler poliser och då inte minst fler synliga poliser, dvs sådana som arbetar i yttre tjänst. Det behövs efter åratal av dränering av polisens resurser från en rad socialdemokratiska justitieministrar, inte minst den senáste - pratministern Thomas Bodström.

Men som Maria Abrahamsson så klokt skriver i dagens ledare i Svenska Dagbladet räcker det inte med fler poliser utan det krävs också en bättre användning av polisens resurser.

Polisen lider idag av:

1. Bristande förmåga att använda moderna IT-verktyg
2. Bristande fokusering på vardagsbrottslighet
3. Bristande förmåga att kraftsamla vid större brott

När det gäller den bristande IT-mognaden har jag skrivit om detta förut. De andra två bristerna handlar i stor utsträckning om hur polisen är organiserad. Den struktur vi har med en nationell, men regionaliserad polis är, menar jag, föråldrad. Den orkar inte prioritera småkriminaliteten som är den som i störst utsträckning drabbar "vanliga människor" och då menar jag brott som bilstölder, misshandel på stan, snatterier, inbrott, personrån och liknande. Men den klarar heller inte av att kraftsamla mot den organiserade brottsligheten som breder ut sig i form av exempelvis Bandidos coh Hells Angels eller för den delen att i tid stoppa en seriemördare som Anders Eklund.

En organisation kommer alltid att prioritera sina viktigaste uppgifter. Därför kommer en nationell polis aldrig att kunna ge tillräcklig uppmärksamhet åt vardagsbrottsligheten. Ett mord kommer alltid att gå före ett inbrott och så måste det få vara. Samtidigt är det, paradoxalt nog, så att trots att nästan varje svensk har blivit utsatt för vardagsbrott (medan få känner någon som har blivit mördad) finns det inte tillräckligt med politiskt tryck på att göra något åt problemet. Regering och riksdag sitter helt enkelt för långt bort från problemet.

Om man istället kommunaliserar närpolisen och låter den lokala politiska ledningen stå till svars för tryggheten i samhället då kommer också vardagsbrottsligheten att prioriteras. Den som tvivlar på det bör läsa Rudy Giulianis självbiografi Leadership.

Den grova, ibland gränslösa brottsligheten kräver istället bättre samordning och ett tydligt ledarskap. Idag finns det 21 polismyndigheter, var och en med sin av regeringen utsedd styrelse rspektive länspolismästare. Därtill har vi en rikspolisstyrelse som ska samordna och koordinera samt i viss utsträckning ha ett operativt ansvar. Det säger sig självt att det inte är den mest effektiva organisationen utan mycket energi går åt till interna maktkamper och suboptimerande beslut.

Ett exempel på att den regionala organastionen inte räcker till kom fram vid det senaste mötet med polistyrelsen i Stockholms län. Gotland som med sina 60 000 invånare (ungefär lika många som Solna) är enligt lag en egen polismyndighet, men klarar inte av sin uppgift fullt ut. Förslaget är därför att Stockholmspolisen ska förstärka och att Stockholms länspolismästare tillika ska bli chef över Gotland.

Snacka om att gå över ån efter vatten. Varför inte som ett första steg slå ihop myndigheterna i Stockholm och på Gotland till en och sen påbörja processen med att dels skapa en gemensam nationell polis (på samma sätt som Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan), dels kommunalisera närpolisen.

Uppdatering: Maria Abrahamsson återkommer i en ny ledare i SvD den 1 maj.