Oväntad avgång

Min gode vän och kollega, Kristina Axén-Olin har idag avgått som finansborgarråd i Stockholm. Det var ett lika oväntat som tråkigt besked. Kristina har varit den ledande moderata kommunalpolitikern i Sverige under de senaste åren, känd och respekterad långt utan för stads- och partigränser.

Ideologiskt väl förankrad i moderata frihetsideal och med en orubblig tro på den enskilda människans förmåga förnyade och förbättrade hon som socialborgaråd politiken. Och nu som finansborgarråd har hon lett en framgångsrik koalition som har gjort Stockholm bättre på en rad olika områden.

Men hon har fått betala ett högt personligt pris och idag bestämde hon sig för att det fick vara nog. Det är ett beslut som väcker respekt men också frågan om vilka förutsättningar ledande politiker verkar under.

Det är ensamt på toppen, det vet alla som har varit där. Samtidigt är det svårt, för att inte säga omöjligt, för den som aldrig tagit på sig ett sådant ansvar att riktigt förstå det. Det är så lätt att ställa krav och att ställa någon till svars. Men det är inte lika enkelt att i alla sammanhang kunna leva upp till omgivningens förväntningar. Vi är trots allt bara människor, var och en av oss med våra fel och brister.

Som förtroendevald verkar men dessutom i det mediala strålkastarljuset. Lika förförisk som uppmärksamheten kan vara när man har medvind, lika brutal kan den bli i motgång. Några tvingas dessutom betala ett ännu högre pris för sitt engagemang genom såväl hot som verbala och fysiska påhopp.

Jag är övertygad om att moderaterna i Stockholms stad kommer att fortsätta stå starka. Det finns många goda krafter och duktiga företrädare för partiet i huvudstaden. Men Kristinas avgång innebär onekligen en förlust för stockholmspolitiken.

Källor: Aftonbladet Aftonbladet2 Aftonbladet3 DN DN2 DN3 DN4 DN5 DN6 SvD SvD2 SvD3 SvD4 SvD5