Bakläxa för Mitt i lidingö

Av intervjun med Mitt i Lidingös reporter som jag skrev om i fredags blev det mycket riktigt en artikel. Hårdvinklad förstås och inte särskilt korrekt.

Att det blir småfel i tidningsartiklar är inte ovanligt och det får man nog ha ett visst överseende med. Journalister kan missuppfatta, de har sällan sakkunskap om det de skriver och de arbetar ofta under tidspress. Men när man medvetet väljer att vinkla en artikel trots att man vet att det inte ger en korrekt bild, då blir jag faktiskt ganska besviken.

Förra veckan skrev Mitt i Lidingö att äldreomsorgen skulle drabbas hårdast av budgetrevideringen, fast jag i en lång intervju med reportern, Åsa Sturestig, hade förklarat att så inte var fallet. Samtliga nämnder får nämligen samma relativa neddragning.

I morgondagens nummer (som kom ut redan idag) påstår Mitt i Lidingö istället att integrationen har blivit sämre på Lidingö, fast inte heller det är korrekt.

Vi tog t ex emot lika många flyktingar 2008 som 2007. Trots det sjunker Lidingö enligt tidningen Fokus från plats 89 till plats 194. Det beror på att Fokus det ena året mäter de senaste 10 åren, i den andra de senaste 12 åren. Vår förmåga har inte försämrats, men man mäter olika tidsperspektiv.

På liknande sätt har man förändrat sammansättningen av ohälsotalen, vilket gör att vi förbättrar vår position vad gäller absoluta ohälsotal från plats 24 till plats 15, men relativt den egna infödda befolkningen försämras den från plats 55 till 198.

Hur ohälsotalen skulle ha sett ut om Fokus hade mätt samma sak båda åren vet vi inte, men sannolikt hade förändringarna varit mycket små. På så kort tid lär inte några dramatiska förändringar ha skett.

Mest fascinerande är ändå den nytillkomna variablen relativ förvärvsinkomst, där Fokus bl a helt bortser från de som är arbetslösa eller pensionärer. Där hamnar Lidingö på jumboplats, inte för att Lidingös invandrare nödvändigtvis har låga inkomster, men för att vi har en mindre grupp som tjänar extremt mycket och därför drar upp medelinkomsten.

Allt detta har Åsa Sturestig fått förklarat för sig i två telefonintervjuer och ett mail. Ändå väljer hon att vinkla artikeln på det sätt hon gör. Det är bara att beklaga.