För två och ett halvt år sedan träffade jag för första gången Christer Olsson, direktör på Svenska Kraftnät (ett statligt affärsverk som ursprungligen var en del av Vattenfall) som ville förhandla om hur mycket Lidingös skattebetalare skulle bidra med för att markförlägga kraftledningen som går genom Lidingö.
Christer Olsson hade nämligen fått ett utrednings- och förhandlingsuppdrag som går ut på att stora delar av elnätet i regionen ska uppgraderas och delvis markförläggas. Detta för att möta det ökade behovet i samband med att regionen växer samt att minimera riskerna för strömavbrott. För många kommuner med expansiva utvecklingsplaner skapar det dessutom möjlighet att bygga på mark som idag är otillgänglig pga. luftledningarna.
Statliga Svenska Kraftnät har då sett sin chans att klämma kommunerna på pengar för något som egentligen är deras eget ansvar och som i slutändan rimligen bör betalas av deras egna kunder.
Vi presenterades i alla fall ett förslag som gick ut på att den 70 kV luftledning som idag går från Danderyd till Koltorp skulle försvinna och istället ersättas med en markförlagd 220 kV ledning från Värtan till Koltorp. På samma sätt skulle den lokala 20 kV ledningen som matar tillbaka ström från Koltorp ut till de boende i Sticklinge också grävas ner.
Det lät ju positivt, inte minst sticklingeborna har länge önskat att luftledningen ska försvinna. MEN det fanns en liten hake. Svenska Kraftnät ansåg att Lidingö stad skulle bidra med 64 mkr. Som argument angav Christer Olsson att flera andra kommuner minsann tecknat avtal och varit villiga att betala.
Det han bortsåg ifrån var att dessa kommuner just hade stora byggplaner som möjliggjordes av markförläggningen och att de därför hade uppenbara ekonomiska vinster att hämta hem. Att så inte var fallet på Lidingö brydde sig Christer Olsson inte om, utan istället presenterade han en karta där han ansåg att Lidingö stad borde bygga bostäder för att finansiera de pengar som han ansåg att vi skulle betala.
Jag vet inte sen när det började ingå i ett statligt affärsverks uppdrag att skriva landets kommuner på näsan var de borde bygga, men på Lidingö utvecklar vi inte samhället på det sättet utan varje projekt prövas för sig utifrån vad som är lämpligt och vi förbehåller oss faktiskt rätten att själva avgöra så viktiga frågor.
Beskedet tillbaka till Svenska Kraftnät var därför tydligt. Vi ställer gärna upp och underlättar för markförläggningen. Vi upplåter plats i Lidingöbron för kabeln så att man slipper söka miljödom för en sjöledning, vi kan utan kostnad tillhandahålla mark för den utökade transformatorstationen i Koltorp och vi ska på alla sätt och vis underlätta och påskynda hanteringen av ärendet. Däremot är vi inte beredda att låta lidingöborna betala för det som faktiskt är Svenska Kraftnäts ansvar och inte heller tänker vi ändra vår byggpolitik för deras skull.
Allt sedan dess har Christer Olsson återkommit med den drucknes envishet och vi har hela tiden gett samma svar. Samtidigt har man trots allt lämnat in en koncessionsansökan till regeringen för den nya 220 kV ledningen, man har tecknat avtal med Lidingö och Stockholm om access till lidingöbron, man har installerat en ny tranformator i Koltorp och man är i det närmaste klar med markförläggningen av lokalledningen tillbaka ut till Sticklinge.
Christer Olsson var emellertid fortfarande inte nöjd med förhandlingsresultatet utan vi träffades idag igen för en "slutförhandling". När jag då synar hans kort framkommer följande:
- Den nya markförlagda ledningen kommer att byggas ändå. Det är nämligen en del av Svenska Kraftnäts ansvar, men Christer Olsson anser att lidingöborna borde vara solidariska och betala ändå. Varför då frågar jag?
- Istället hotar han med att lokalledningen ut till Sticklinge inte kommer att markförläggas. När jag påtalar att den i princip redan är färdigbyggd så försöker han ge sken av att det känner han inte till.
- Då kommer det riktiga "utpressningsförsöket". Om vi inte betalar 64 mkr kommer de inte att riva den befintliga ledningen och dessutom tänker Christer Olsson gå ut till de boende längs sträckan och säga att det är Lidingö stads fel.
Är det verkligen så ett statligt affärsverk ska agera? Vågar man inte stå för sina egna beslut?
Dessutom baseras ledningsrätten på att luftledningen verkligen används. Eftersom 70 kV ledningen stängs av när den nya markförlagda 220 kV ledningen är inkopplad upphör i vart fall ledningsrätten genom Sticklinge villaområde och då måste operatören på egen bekostnad ta ner den. Varför skulle lidingöborna betala för detta via skattsedeln eller oönskad ny bebyggelse?
Då återstår möjligen att luftledningen på 20 kV skulle vara kvar som någon form av "reservledning", men den sträcker sig bara från Kyrkviken till fördelningsstationen precis öster om Sticklinge och påverkar därför inte de boende i Sticklinge.
Hur man ska argumentera för behovet av den koncessionen återstår att se eftersom man uppenbarligen är beredd att ta bort ledningen bara Lidingö betalar 64 mkr. Då behövs den uppenbarligen inte.
Det Svenska Kraftnät och Christer Olsson begär av Lidingö stad är helt orimligt. Men det tänker jag inte gå på. Mitt ansvar är att värna lidingöbornas intressen, inte att lösa Svenska Kraftnäts finansieringsbehov.
Read more...
