Makthavares bloggar bidrar till pluralismen

Journalister gillar uppenbarligen inte bloggar. Sannolikt därför att det tar ifrån dem monopolet på att förmedla nyheter och analyser. Tidningsägare är inte heller så förtjusta eftersom Internet omkullkastar hela deras affärsmodell.

Det är inte svårt att förstå, men när konkurrensen förändras måste man anpassa sig. En del har gjort det mer framgångsrikt än andra och numera är det till exempel vanligt att många tidningar på sina hemsidor länkar tillbaka till bloggar som kommenterar deras artiklar.

Det är bra för båda parter och visar hur man i samverkan med bloggare kan förädla sin produkt.

Men så kommer det ibland små sura kommentarer om att politiker som bloggar i själva verket skulle vara ett demokratiskt problem, nu senast i tidning Fokus som kallar dem för Maktmegafoner.

Inget kunde vara mer felaktigt. I en demokrati är dialogen mellan makthavare och medborgare av yttersta vikt. Att en makthavare tar sig tid att kommunicera sina åsikter och motivera sina beslut kan inte annat än förbättra demokratin.

Är det ett problem att en makthavare får tala till punkt? Utveckla sitt resonemang och motivera sitt ställningstagande?

Makthavares bloggar bidrar på det sättet till pluralismen i debatten, vilket torde vara bra för alla utom möjligen för de journalister som värnar sitt nyhetsmonopol. En duktig journalist drar nytta av den öppenhet bloggarna innebär, granskar innehållet, analyserar och förmedlar sin syn till läsarna. En dålig journalist klagar på att monopolet är brutet.

PS. Jag började själv blogga när Bertil Torekull anklagade Carl Bildt för att vara odemokratisk som just bloggade.