Här har genuspedagogiken gått för långt

Kan en pojke vara Lucia och vem ska i så fall få bestämma det, pojken själv, förskolan eller föräldrarna? Så skulle man kunna sammanfatta problemställningen i en artikel i Aftonbladet där "relationsexperten" Eva Rusz svarar på en läsarfråga.

Egentligen borde frågan vara oproblematisk. Visserligen var Lucia en ung kvinna, men om en pojke i förskoleåldern vill klä ut sig till sagda helgon borde det vara en icke-fråga för såväl förskolan som föräldrarna. Möjligen bör de vuxna vara uppmärksamma på att pojken inte försätter sig i en situation där han efteråt blir retad eller mobbad av de andra barnen.

Men så enkelt är det inte, utan förskolan uppmuntrar istället pojken att vara Lucia medan föräldrarna är obekväma med situationen och känner att förskolan motarbetar dem. När de sen söker råd hos Eva Rausz får de bara till svar att pojkens känslor är viktigare än deras värderingar.

Om det nu bara handlade om en pojkes önskan att klä ut sig vore det en sak, men det kan inte vara förskolans sak att uppmuntra en pojke att ikläda sig en kvinnlig roll och i synnerhet inte att överpröva föräldrarnas värderingar. Då har genuspedagogiken gått alldeles för långt.