Det är inte utan att man som moderat blir bedrövad över de avslöjanden om olämplig alkoholkonsumtion och svart arbetskraft som dominerat medierna de senaste dagarna. Några moderata företrädare har all anledning att rannsaka sig själva.
Samtidigt blir jag rätt bekymrad över det onyanserade mediedrev som just nu pågår. Bl a beskylls Carl och Charlotte Cederschiöld för skattefusk och anlitande av svart arbetskraft.
Av public service kanalerna (SVT, TV4 och SR) och de stora tidningarna har mig veterligen hittills bara DN bemödat sig om att förmedla makarna Cederschiölds egen förklaring där det framgår att de visserligen har gjort fel som inte har redovisat utbetalningarna, men att någon skattskyldighet inte har förelegat. Så här skriver de själva:
Från 1994 till 2002 anlitade vi städhjälp med viss regelbundenhet. Den sammanlagda ersättningen för detta översteg inte 10 000 kronor något av de aktuella åren. Det gör att vi enligt gällande lagstiftning inte varit skyldiga att dra skatt eller betala arbetsgivaravgifter.
Ersättningen översteg dock 1 000 kronor per år, vilket gör att kontrolluppgift skulle skickats till Skattemyndigheten. Att så inte skett beklagar vi.
Från 2002 och framåt har vi inte använt oss av städhjälp på regelbunden basis. Inte under något år efter 2002 har ersättningar på över 1 000 kronor per år betalats ut.
Från och med nu kommer vi endast att köpa in eventuella hushållsnära tjänster i enlighet med de regler som finns för detta.
Denna information kan rimligen inte vara okänd för landets journalister, ändå förmedlar de (med ett undantag) inte den till sina läsare. Man kan ju fråga sig varför...
Skattebrott är allvarligt och ska beivras. Det är också rätt att media avslöjar där det förekommer. Men när man (medvetet?) förmedla bilden att just moderater skulle ha en sämre moral och fuska mer än andra, då är det svårt att inte reagera.
Den minnesgode kommer säkert ihåg den
folkpartistiske vice talmannen, Karl-Erik Eriksson, som fick lämna sitt uppdrag efter att ha blivit dömd för skattebrott.
På senare tid har vi exempelvis
socialdemokraternas egen partiledare, Mona Sahlin, som fick göra ett flerårigt avbrott i sin politiska karriär efter den s k Toblerone-affären (som handlade om mycket mer än bara en Toblerone) och förre justitieministern, Thomas Bodström, som erkänt såväl att han anlitat svart arbetskraft som att han rökt hasch.
Vänsterpartiets ledare Gudrun Schyman fick som bekant avgå efter sina skatteaffärer och
miljöpartiets Yvonne Ruwaida hade uppenbara problem med att redovisa sina resor till riksdagsförvaltningen.
Även bland journalister finns det ju en och annan skandal även om kåren själv inte gärna lyfter fram dessa. T ex avslöjade branschtidningen Resumé att SVT:s då nya VD, Eva Hamilton, gjort sig skyldig till samma sak som man jagade finansministern för, nämligen svart barnvakt. Det nämnde den statliga TV-kanalen dock ingenting om och inte heller de andra stora nyhetsredaktionerna.
Likaså var det bara Resumé som skrev att Expressens chefredaktör underlåtit att betala TV-licens samtidigt som tidningens reportrar lät några statsråd löpa gatlopp för samma sak.
Och visst kan det ses som ett ödets ironi att de två moderata statsråd som fick avgå pga. av utebliven TV-licens och i det ena fallet även svart arbetskraft var just
journalister när brotten begicks!
Men skatte- och bidragsfusk berör inte bara politiker och journalister. Det är dessvärre ett utbrett problem bland stora delar av befolkningen. Personligen tror jag att det till stor del beror på det höga skattetrycket tillsammans med generösa bidragssystem, men också på en förändrad moral i de yngre generationerna. Luther sitter helt enkelt inte lika tungt på mångas axlar idag som förr i världen.
Källor: DN2 DN3 DN4 SvD SvD2 SvD3 SvD4 Aftonbladet Expressen
Read more...
