Dialog är bättre än bojkott

Som ett resultat av oroligheterna i Tibet menar flera debattörer att Sverige borde bojkotta OS i Peking eller i vart fall dess invigning.

I veckan krävde exempelvis förre justitieministern, Thomas Bodström (s), att de svenska idrottsmännen och -kvinnorna ska utebli från invigningen och idag föreslår Dagens Nyheter liksom tidigare den franske presidenten Sarkozy att stats- och regeringschefer bör avstå från att delta i det sammanhanget.

Det senare skulle möjligtvis kunna fungera som en politisk markering om det blir en bred uppslutning med i princip västvärldens samtliga ledare, men att som Bodström förvänta sig att unga svenska idrottare ska ta det ansvar han själv inte tog under sin tid vid makten är både fegt och populistiskt.

Thomas Bodström hade som statsråd inga invändningar mot att Peking fick OS 2010 och han sa inte ett ord offentligt när hans dåvarande chef hyllade den kinesiska regimen för sin "stabilitet".

Kina är ett land som Sverige har diplomatiska förbindelser, en omfattande handel och även kulturellt och idrottsligt utbyte med. Kina är också en diktatur som förtrycker oppositionella och kränker de mänskliga rättigheterna.

Det innebär en svår balansgång för politiker och näringsliv, men en demokratisk utveckling i Kina främjas bäst genom kontakt och öppen dialog. Det är sannolikt bättre att i direkta samtal med kinesiska företrädare klart och tydligt tala om vad vi tycker om tortyr, avrättningar, behandlingen av Tibet, skenrättegångar, den obefintliga press- och yttrandefriheten, m m än att demonstrativt utebli från en OS-invigning.

Kan västvärlden dessutom uppträda gemensamt kan man också ställa krav på demokratisk utveckling i utbyte mot exempelvis handelsavtal. Då gör vi verklig skillnad istället för att ägna oss åt demonstrationspolitik som egentligen inte kräver något av oss själva.