Så fel, så fel...

Även om det är i allra bäst välmening som Moderatkvinnorna lägger fram förslag om sänkt skatt för singelföräldrar så blir det bara så fel, så fel. Vad Sverige behöver är inte fler undantag och specialregler för olika grupper utan generellt sett sänkta skatter.

En specialregel som denna är också svår att hantera. Vad är en singelförälder? Den som inte lever ihop med barnets andra förälder, den som inte är omgift eller den som inte har en ny sambo. Och hur kontrollerar man det...

En ny make/maka har ju ingen försörjningsplikt för partners barn, men i realiteten är det nog många som åtminstone indirekt bidrar till deras försörjning. Om inte annat så genom bostadskostnaden.

Och är det alltid så att en singelförälder har dålig ekonomi? Har en ensamstående mamma eller pappa som är höginkomsttagare sämre ekonomiska förutsättningar än det föräldrarpar som har låga löner men lever ihop?

På vilket sätt ska man sen motivera att just denna grupp ska ha en särskild skattelättnad? Det faktum att man inte har någon att dela bostadskostnaden med? Det gäller ju alla ensamstående i så fall - med eller utan barn. Barnens kostnader ska ju den andra föräldern som bekant också bidra med och när så inte sker träder ju försäkringskassan in.

Ska sen båda föräldrarna ha avdraget, eller bara den som barnen huvudsakligen bor hos medan den andre både måste hålla med extra rum för helgbesök, betala underhåll och straffas med högre skatt (låter som en variant på Gudrun Schymans mansskatt)? Och vad gör man vid delad vårdnad?

Nej, lägg förslaget där det hör hemma - i papperskorgen. Detta och många andra kreativa utspel är helt enkelt uttryck för att den offentliga sektorns anspråk på våra inkomster är för stor. Därför borde moderata politiker fokusera på hur det totala skattetrycket ska sänkas istället för att skapa en djungel av undantag och specialregler som till slut blir omöjliga att överblicka, riskerar att skapa nya orättvisor och bara blir en jordmån för avancerad skatteplanering.

Källor: DN SvD SvD2