Storregioner är inte svaret på frågan

Äntligen har regeringen enats om hur man ska hantera regionfrågan, även om det är beklagligt att man nu väljer att gå vidare med regionbildningar istället för att avskaffa landstingen och fördela ansvaren på stat och kommun.

Tack och lov tar man det lugnt och sätter inte igång arbetet med att rita om landets karta mitt i brinnande finanskris. Hade den kranen öppnats hade det politiska Sverige förmodligen förlamats av "inre arbete" och olika maktkamper.

Landstingens primära uppgift är sjukvård och ingen kan med bästa vilja påstå att det är ett optimalt sätt att organisera verksamheten på och inte kommer det blir bättre av att man gör om landstingen till superlandsting och kallar dem regioner istället.

Sjukvårdens organisation följer helt enkelt inte en regional logik utan viss sjukvård är oerhört lokal och förväntas finnas i den egna kommunen eller stadsdelen, medan annan kanske bara erbjuds på något eller några enstaka platser i hela landet. Vad sjukvården behöver är istället mer konkurrens så att man sätter patienterna i första rummet för det görs i alltför liten omfattning idag.

Här är Vårdval Stockholm ett steg i rätt riktning, men det skulle kunna bli ännu bättre med en statlig finansiering, där varje sjukhus och läkarmottagning får betalt efter prestation och det dessutom finns en koppling mellan vårdkostnad och sjukpeng. Som det är idag kostar vårdköerna inte bara i personligt lidande utan även en massa sjukpenningsdagar helt i onödan.

Det andra stora ansvarsområdet, åtminstone i Stockholms län, är kollektivtrafiken. Den skulle med fördel kunna skötas som ett kommunalförbund på samma sätt som vi idag löser gemensamma vatten- och avloppsfrågor liksom räddningstjänst.

Självklart behövs mer regionalt samarbete, inte minst när det gäller de viktiga infrastrukturfrågorna, men storregioner med anonyma politiker och ogenomtränglig byråkrati är varken svaret på frågan om bättre medborgarinflytande eller mer välfärd för pengarna.

Källor: DN Debatt DN SvD