Ansvaret är främst politiskt

Nog för att girighet har spelat en roll i den globala finanskrisens utveckling, men Per Schlingmann har faktiskt fel när han på SvD Brännpunkt skriver att det är girighet som har "gett upphov till den globala finanskrisen".

Skulden är framförallt politisk och bärs i huvudsak av Bill Clintons och George W. Bush regeringar. Clinton uppmuntrade och ställde krav på banker och finansiella institutioner att de skulle erbjuda bostadslån till människor som inte hade ekonomi att klara av räntor och amortering, en politik som även efterträdaren Bush förde. Därtill minimerade man bankernas risker genom att ta över dåliga krediter och skapade på så sätt utrymme för ännu mer riskfylld utlåning.

Är det sen konstigt att "giriga" bankirer som ser att de kan tjäna stora pengar till låg risk tar den chansen? Nej, innan politiken sätter sig till doms över näringslivet bör man nog först tvätta den egna byken.

Nu menar inte jag att politiken som helhet brister, tvärtom det finns många goda exempel på kloka, framsynta och ansvarsfulla politiska beslut. På samma sätt är de flesta näringslivsföreträdare kloka, framsynta och ansvarsfulla personer utan vilkas insatser vi knappast skulle ha den välfärd vi har idag.

Därför blir jag bekymrad när ledande moderata företrädare med traditionell vänsterretorik raljerar över näringslivet i sin helhet. De allra flesta företagare och chefer i näringslivet är hårt arbetande och ambitiösa människor som säkerligen strävar efter en god ersättning för sina insatser, men som definitivt inte representerar den girighet som några få har gjort sig skyldiga till.

Att den retoriken frodas i LO-borgen och på Bommersvik är inte förvånande, ej heller att kvällspressen älskar att få exploatera skandaler. Men ledande moderater har ett ansvar att balansera och nyansera debatten såsom exempelvis Anna König Jerlmyr gör och inte frestas att göra poulistiska utspel med traditionell vänsterretorik.