Är partistämman bara ett rundningsmärke?

Vid moderaternas stämma i Gävle 2007 fanns ett förslag från partistyrelsen om att införa kvotering på våra valsedlar. Förslaget väckte mycket starka reaktioner bland ombuden och drogs därför tillbaka bara för att några månader senare återuppstå i form av ett krav från partistyrelsen om att kvotera listan till Europaparlamentet.

Så blev också fallet till följd att Christoffer Fjellner petades ner från en välförtjänt andraplats bakom Gunnar Hökmark till tredje plats på listan.

Häromveckan kom ytterligare ett besked från partiledningen, nämligen att varannan kandidat i valet 2010 ska vara kvinna, även detta utan ett partistämmobeslut

Nu har moderaternas partiledning utsett riksdagsledamoten Hillevi Engström till ny jämställdhetspolitisk talesperson och gett henne i uppdrag att i december 2009 presentera ett konkret förslag till hur Moderaternas jämställdhetspolitik ska utformas inför valet 2010.

Vad är det för fel med att presentera förslaget till stämman i augusti så att ett även jämställdhetspolitiken är demokratiskt förankrad i partiet? Är partiledningen så rädd för att stämman ska rösta "fel" att man helt enkelt rundar de valda ombuden när det passar?

Själv blir jag orolig för vilka förslag som komma skall när Hillevi Engströms första uttalande som talesperson i jämställdhetsfrågor i Svenska Dagbladet beskriver vårdnadsbidraget som en kvinnofälla. Som parti borde vi inte kalla människors fria val för fällor och visa lite större respekt för vars och ens egna prioriteringar. Vår uppgift är att skapa möjligheter och ta bort hinder, inte att komma med moralpolitiska pekpinnar över människors livsval.