Lidingö - Sverige - Världen: april 2009

2009-04-30

Spektakulärt men inte så viktigt

Journalistiskt är det naturligtvis spektakulärt att DN/Synnovates undersökning visar att Piratpartiet kan ha en chans att komma in i Europaparlamentet Men ett parti som förespråkar laglöshet och saknar politik på övriga områden kommer att få mindre inflytande än den nu tynanade Junilistan ens har haft.

Politiskt är det istället betydligt mer intressant att moderaterna än en gång är större än socialdemokraterna. Enligt Synnovates mätning skulle moderaterna få 6 mandat medan socialdemokraterna får nöja sig med 5.

Om resulatet står sig på valdagen innebär det att socialdemokraterna för första gången sedan 1914 inte blir det största politiska partiet i ett svenskt nationellt val. Med drygt ett år kvar till nästa riksdagsval vore det att mardrömsscenario för det tidigare statsbärande partiet.

Den effekt ett sådant valresultat skulle få för den socialdemokratiska självbilden går knappast att föreställa sig. Paniken skulle sprida sig och Mona Sahlins ledarskap ifrågasättas än mer och ännu tydligare. Det kan bli en mycket intressant politisk sommar...

Läs även: Aftonbladet Expressen SvD SvD SvD Ledarbloggen Kent Persson Dick Erixon

Balan(s) i SVT och SR

Så här inför arbetarrörelsens stora dag är det många som vill diskutera socialdemokraternas och LO:s prekära läge, däribland våra två statligt styrda etermediabolag.

I Gomorron Sverige hade man bjudit in förre partisekreteraren Lars Stjernkvist, statsvetaren Stigbjörn Ljunggren och ledarskribenten Katrine Kielos - samtliga socialdemokrater - för att svara på frågan vart LO är på väg. En timme senare diskuterar de båda socialdemokratiska chefredaktörerna Göran Greider och Nisha Besara i P1-morgon vad arbetarrörelsen ska säga på första maj.

Är det ingen i dessa två public service företag som tänkt tanken på att låta någon mer oberoende person uttala sig, eller tror man kanske att socialdemokratin bäst analyseras av - enbart socialdemokrater?

Talet ni inte får höra

Sent ska syndaren vakna, men idag skriver den tidigare socialdemokratiske finansministern, Kjell-Olof Feldt en vass satir i Expressen i form av ett första majtal som aldrig kommer att hållas. Läs den!

2009-04-29

Finanskrisen - en begriplig förklaring

Från en god vän i USA fick jag denna lättbegripliga förklaring till hur finanskrisen kunde uppstå.

"Derivative markets ..... an understandable explanation

Heidi is the proprietor of a bar in Detroit . In order to increase sales, she decides to allow her loyal customers - most of whom are unemployed alcoholics - to drink now but pay later. She keeps track of the drinks consumed on a ledger (thereby granting the customers loans).

Word gets around about Heidi's drink now pay later marketing strategy and as a result, increasing numbers of customers flood into Heidi's bar and soon she has the largest sale volume for any bar in Detroit.

By providing her customers' freedom from immediate payment demands, Heidi gets no resistance when she substantially increases her prices for wine and beer, the most consumed beverages. Her sales volume increases massively.

A young and dynamic vice-president at the local bank recognizes these customer debts as valuable future assets and increases Heidi's borrowing limit. He sees no reason for undue concern since he has the debts of the alcoholics as collateral.

At the bank's corporate headquarters, expert traders transform these customer loans into DRINKBONDS, ALKIBONDS and PUKEBONDS. These securities are then traded on security markets worldwide. Naive investors don't really understand the securities being sold to them as AAA secured bonds are really the debts of unemployed alcoholics.

Nevertheless, their prices continuously climb, and the securities become the top-selling items for some of the nation's leading brokerage houses. One day, although the bond prices are still climbing, a risk manager at the bank (subsequently fired due his negativity), decides that the time has come to demand payment on the debts incurred by the drinkers at Heidi's bar.

Heidi demands payment from her alcoholic patrons, but being unemployed they cannot pay back their drinking debts. Therefore, Heidi cannot fulfill her loan obligations and claims bankruptcy.

DRINKBOND and ALKIBOND drop in price by 90 %. PUKEBOND performs better, stabilizing in price after dropping by 80 %. The decreased bond asset value destroys the banks liquidity and prevents it from issuing new loans.

The suppliers of Heidi's bar, having granted her generous payment extensions and having invested in the securities are faced with writing off her debt and losing over 80% on her bonds. Her wine supplier claims bankruptcy, her beer supplier is taken over by a competitor, who immediately closes the local plant and lays off 50 workers.

The bank and brokerage houses are saved by the Government following dramatic round-the-clock negotiations by leaders from both political parties. The funds required for this bailout are obtained by a tax levied on employed middle-class non-drinkers.

Finally an explanation I understand ...."

Ansvarslös löfteskarusell

Idag kom oppositionspartiernas budgetmotioner, som svar på regeringens vårproposition. Det är tydligt att socialdemokraternas ansvarslösa löfteskarusell fortsätter. Inte heller denna gång lämnar oppositionen något gemensamt besked utan lägger tre olika motioner.

Till följd av finanskrisen har vi en situation med mycket allvarligt internationellt konjunkturläge. Många länder dras med stora underskott. Sverige har mött nedgången med insatser som, i förhållande till BNP, är större än i de allra flesta andra länder. Detta samtidigt som vi har kunnat bibehålla ordning och reda i de offentliga finanserna. Man kan inte, som oppositionspartierna, både lova mer av allt till alla och samtidigt bedriva ansvarsfull politik.

Socialdemokraternas politik skulle innebära en påtaglig försvagning av Sveriges ekonomi och offentliga finanser, vilket vore mycket olyckligt i denna djupa konjunkturnedgång. På varje område, på punkt efter punkt lägger de mera pengar än regeringen. Men det är ju inte så att de har en egen sedelpress utan då blir det skattehöjningar och försämringar av välfärden.

Det är i tvär kontrast mot den politik för stabila statsfinanser och värnande av välfärdens kärna som Alliansregeringen nu genomför.

Källor: SvD SvD SvD Brännpunkt DN DN DN Debatt

2009-04-28

SKL stöder könsstympning

Tänk om du hade fått läsa följande i morgontidningen:

"– Vi ska se till barnets bästa, och det är att omskärelse av flickor sker med god hygien och med smärtlindring. Det bör utföras inom alla landsting. Annars kan det öppna för obehöriga att utföra ingreppet utan vare sig smärtlindring eller tillräckliga kunskaper, säger Anders Knape, ordförande för Sveriges Kommuner och Landsting."

Ett sådant uttalande hade naturligtvis varit otänkbart, därför att kvinnlig omskärelse betraktas - med alla rätta - som den könsstympning det är. Och detta alldeles oavsett vilka kulturella eller religiösa traditioner som ligger bakom.

Men ändra ordet flickor till pojkar så har du faktiskt en verklig rekommendation från Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), anno 2009.

Men lösningen på problemet är inte att landstingen kränker barnen istället för föräldrarna. SKL borde inte ge efter för religiösa dogmer utan stå upp för barns okränkbara rätt till sin egen kropp, även när de har en snopp.

Läs även SvD Brännpunkt

Tidigare inlägg: 2008-08-23 2008-08-07 2007-08-20 2007-03-17

2009-04-27

Veckans citat 2

"Vi bor i en väldigt fin kommun, väldigt välskött. Det är en eloge man får ge."

Jan Fjellander (MP)
Gruppledare i Lidingö kommunfullmäktige

Veckans citat 1

"Lidingö är en kommun som har en mycket god ekonomi med ordning och reda i finanserna."

Mårten Dahlberg (S)
Oppositionsråd

Socialdemokraterna utmanar det svenska samhället

2009-04-26

Arbetsmiljöverket motarbetar arbetslinjen

Har de fullständigt fått dåndimpen på Arbetsmiljöverket? Enligt tidningen Restauratören har verket tagit fram förslag på nya föreskrifter för hur ungdomar får arbeta, som i korthet innebär att den som är under 18 år:

förbjuds arbeta i kassa utan närvaro av någon över 18 år
förbjuds arbeta där alkohol serveras
får arbeta högst 40 timmar i veckan, inklusive skolarbete
måste ha en sammanhängade ledighet om 48 timmar per vecka

Det innebär i praktiken att all form av helgarbete förbjuds (48-timmars regeln), att det blir mycket svårt för ungdomar att få jobb på ICA, McDonalds, H&M eller andra liknande företag där de ofta får sina första anställningar, samt att det omöjliggör för ungdomar att arbeta på restauranger med serveringstillstånd vilka vanligtvis har öppet när skolorna är stängda och just därför lämpar sig väl för extraarbete.

För verklighetsfrånvända och övernitiska byråkrater kanske sådana regler ter sig lämpliga, men för de drabbade ungdomarna innebär det istället att det blir nästintill omöjligt att överhuvudtaget få arbete.

Självklart ska inte ungdomar exploateras på arbetsmarknaden och lika självklart ska skolarbetet gå först, men att ungdomar i 16-17-års ålder börjar arbeta vid sidan om skolan är något vi snarare borde bejaka än motarbeta.

Dels ger det ungdomar en stor självkänsla att tjäna egna pengar och kanske kunna spara ihop till något särskilt eller att kunna gå på bio, fika eller fylla på kontantkortet utan att behöva be föräldrarna om en slant. Dels får de en bra erfarenheter av den arbetsmarknad de snart ska ut på på allvar.

Ungdomsarbetslösheten i Sverige är bland Europas högsta och inte lär den minska om nyutexaminerade gymnasielever kommer ut helt utan arbetslivserfarenhet. Därför är Arbetsmiljöverkets förslag ett direkt hot mot regeringens arbetslinje. Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin borde därför slå en signal till verkets generaldirektör och därefter börja skissa på ett nytt regleringsbrev.

2009-04-25

Flera goda skäl till höjd maxtaxa

Idag skriver jag tillsammans med sex andra kommunalråd på DN Debatt om behovet av att höja taket i maxtaxan inom barnomsorgen. Vi gör detta inte för att vi vill pungslå småbarnsföräldrar på mer pengar, utan för att säkra kvaliteten i barnomsorgen i en svår ekonomisk tid när kommunerna kommer att behöva prioritera hårt mellan sina olika verksamheter.

Dessvärre säger Fredrik Reinfeldt direkt nej till förslaget, men jag tror det är en förhastad bedömning. Det finns nämligen flera goda skäl till att höja taxan.

Kvaliteten i barnomsorgen är beroende av de resurser vi kan tillföra verksamheten. Enbart för Lidingös del skulle vårt förslag ge ca 10 mkr som kan användas till att säkra kvaliteten i förskolan och på familjedaghemmen. En undersökning som SKL gjort visar dessutom att föräldrar är beredda att betala mer för en bra kvalitet.
2001 var avgiftsfinansieringen 28 %. Nu har den sjunkit till 10 % därför att maxtaxan inte ens följer med inflationen. Samtidigt har löner stigit och skatter sänkts. Då är det inte orimligt att man betalar några hundralappar mer för en riktigt bra verksamhet.
Kostnadsökningarna uteblir inte bara därför att avgifterna står stilla. Ska då pensionärer som inte har fått några jobbskatteavdrag varje år ska behöva betala en allt större del av barnomsorgen via skattsedeln samtidigt som småbarnsföräldrar med arbete vår en allt lägre avgift.
Många kommuner har idag en ansträngd ekonomi men kan inte förvänta sig att regeringen ska öka sina statsbidrag än mer. Genom att höja taket på maxtaxan får kommunerna möjlighet att öka sina intäkter utan att behöva höja skatten samtidigt som det inte kostar staten ett enda öre.

Det vore klokt om partiledningen funderade ett varv till. En marginellt höjd avgift för den som har arbete och har fått stora skattesänkningar torde trots allt vara en klokare politik än att kommunerna behöver försämra kvaliteten i barnomorgen eller åter börja höja skatten.

PS Flera andra bloggare är positiva till förslaget: Signerat Kjellberg Dick Bengtsson Trollan's tankar Kaela Germundsson Kalles blogg Lars Ewald Lenka Fru Bråttoms blågg Gerdaus skolblogg

2009-04-24

Storholmsborna välkomna till Lidingö

Den ännu inte publicerade enkätundersökningen som DN avslöjade igår visar att en klar majoritet av de fastboende liksom en majoritet av de fritidsboende på Storholmsörana hellre vill tillhöra Lidingö än Vaxholm.

Det innebär med all sannolikhet att regeringen kommer att besluta om att överföra ögruppen till Lidingö eftersom Vaxholm önskar detta och vi inte har haft några invändningar under förutsättning att de boende själva önskar det.

Därmed ska Storholmsborna känna sig välkomna till Lidingö när kommungränsen justeras vilket antagligen blir vid årsskiftet 2010/11.

2009-04-23

Förakt mot väljarna

Maria Robsahm, fd Carlshamre, ledamot av Europaparlamentet för Feministiskt Initiativ men invald som folkpartist har tydligen i praktiken lämnat sitt uppdrag redan för ett år sedan men inte avsagt sig det. Således uppbär hon fortfarande arvode utan att uträtta något för svenska folket och dessutom blockerar hon en plats som någon annan skulle kunna ta över.

Men den som stod näst i tur på listan, folkpartisten Bijan Fahimi, har aldrig fått chansen.

Till DN skyller hon på att hon har flyttat tillbaka till Sverige och att hon har en handikappad son på elva år. Det står naturligtvis henne fritt att prioritera såväl sin son som att bo i Sverige, det kan ingen moralisera över. Men hon bör då också ta konsekvenserna av sitt val.

Att sitta i Europaparlamentet och uppbära ett högt arvode är ingen rättighet utan en förmån. Vill hon inte göra en insats för sina väljare ska hon kliva åt sidan. Allt annat är att visa förakt gentemot väljarna.

Lyckligtvis finns det andra hårt arbetande förtroendevalda i parlamentet såsom Gunnar Hökmark, Cristofer Fjellner och Anna Ibrisagic...

2009-04-22

Visst har EU betydelse

När detta skrivs sitter jag på Bryssels flygplats och väntar på planet hem efter två dagars sammanträde med EU:s Regionkommitté.

I korridorerna diskuterades en hel del kring det vanligen förhållandevis låga valdeltagandet i Europaparlementsvalen. Förra gången det begav sig 2004 var valdeltagandet i Sverige endast 38 %.

En anledning till detta är att människor inte inser hur stor betydelse besluten har som fattas i parlamentet. Europapolitiken är helt enkelt alltför anonym.

Men faktum är att ungefär 6 av 10 ärenden som tas upp i en kommunal nämnd är beroende av beslut som fattats i Bryssel. Därför har EU verkligen betydelse och det är viktigt vilka ledmöter vi väljer in vid valet den 7 juni.

För att ge ett litet illustrativt exempel från Regionkommittén så behandlade vi idag ett yttrande om turism där man bl a föreslagit att s k "All inclusive" anläggningar borde förbjudas (därför att de inte gav tillräcklig ekonomisk stimulans till det lokala näringslivet) och att EU borde ta fram riktlinjer för hur många hotell som skulle få etablera sig på en ort. Det senare motiverat med att vissa platser blev för hårt exploaterade.

Det första förslaget röstades på mitt yrkande ner trots omfattande protester från delegaterna från Kreta som ansåg att detta var ett stort problem. Istället segrade argumenten för marknadsekonomi och fri konkurrens.

Däremot förlorade jag ett yrkande om att EU inte skulle lägga sig i hur många hotell som fick etableras på olika ställen. Jag försökte övertyga mina kolleger om att förutsättningarna är olika i olika delar av Europa och att vi rimligen inte kan låta EU besluta en sådan sak. Men jag talade för döva öron och förlorade voteringen.

Nu är Regionkommittén bara en remissinstans och inte ett beslutande organ, så någon rättslig verkan har inte våra ställningstaganden. Däremot väger kommitténs synpunkter ofta tungt när parlamentet och ministerrådet ska fatta sina beslut, även om jag har svårt att tro att förslaget om pan-europeiska riktlinjer för hotelletableringar kommer att överleva den kommande beslutsprocessen

Men exemplen visar hur beslut som tas i Bryssel faktiskt kan få långtgående konsekvenser lokalt i den egna kommunen på samma sätt som riksdagsbeslut.

Gå därför och rösta den 7 juni. Din röst har betydelse liksom de beslut som parlamentet fattar.

2009-04-21

Veckans citat

"Jag anser att man främst bör ta hand om de fast anställda medan eleverna tycker att man ska använda de bästa lärarna."

Lars Stjernkvist (S)
Kommunalråd i Norrköping
F d partisekreterare

Källor: NT DN

2009-04-20

Felaktig historieskrivning i LT

Hemkommen efter tre dagar i Saldus får jag äntligen tid att läsa fredagens Lidingö Tidning som bl a skriver om Storholmsöarnas framtida kommuntillhörighet.

Istället för att fokusera på det beslut som ska tas och den process som pågår just nu väljer reportern, Susann Thorngren, att försöka sig på en historiebeskrivning som i huvudsak handlar om hur jag ska ha ställt mig i frågan under resans gång.

Det är inte första gången Lidingö Tidning gör det, men det blir inte mer rätt för att historien upprepas.

Sant är att jag, innan Vaxholm kom med sin formella begäran, av ett par olika tidningar fått frågan om hur jag ställer mig till att Storholmsöarna införlivas med Lidingö. Frågan har varit lite olika formulerad, men har i princip handlat om vi är intresserade av eller ser en fördel med att öarna förs över till Lidingö.

Mitt svar har då varit nej, för Lidingö finns ingen fördel med detta. Det är och förblir en kostnad att tillhandahålla kommunal service för en grupp människor som väljer att bosätta sig på en ö utan broförbinselse som vi inte har för övriga medborgare. Vi ser alltså inget skäl att utifrån ett Lidingöintresse driva frågan.

Men något definitivt nej till att ta över ögruppen har jag aldrig gett, men det intrycket försöker Lidingö Tidning antyda i artikeln liksom att jag senare skulle ha ändrat inställning.

När den formella förfrågan så kom från Vaxholm tog vi en grundlig diskussion inom moderaterna såväl som med folkpartiet innan vi gav det besked som nu gäller, nämligen om Vaxholm och de boende på Storholmsöarna vill att ögruppen hellre ska tillhöra Lidingö kommer vi inte att motsätta oss det.

Vi tog det beslutet därför att vi inser att ur många perspektiv är det mer praktiskt för de fastboende att tillhöra Lidingö än Vaxholm, merkostnaderna är hanterbara och vi är beredda att ta ett regionalt ansvar.

Min inställning har således inte förändrats, men jag har uppenbarligen inte lyckats förklara för Lidingö Tidning skillnaden mellan att jag inte ser ett intresse för Lidingö och att avvisa vaxholms propå. Men jag får väl vinnlägga mig om att vara tydligare i mina besked framöver.

2009-04-19

Lettland - ett hack i utvecklingskurvan

För 17 år sedan, ett år efter de baltiska staternas frigörelse, tog min företrädare Staffan Anderberg intiativ till att Lidingö skulle skaffa en vänort i Baltikum.

Valet kom att landa på Saldus, en liten stad i sydöstra Letttland med 12 000 invånare. Då, i början av 90-talet, var nöden stor efter över 5o års ockupation då mark, hus och företag konfiskerats (socialiserats) av den kommunistiska ockupationsmakten. Stora delar av befolkningen tvångsförflyttades till Sibirien och de som var kvar fick uppleva ett systematiskt och omfattande förtryck.

Ett besök på ockupationsmuseet i Riga vittnar om en terror som har få motsvarigheter i världshistorien, ändå berättade mina lärare på 70-talet inte på långt när lika mycket om Stalins skräckvälde som om Hitlers.

Kanske hänger det ihop med Sveriges undfallande förhållningssätt gentemot Sovjetmakten genom åren. Alltifrån Sveriges acceptans av Sovjets annektering av de baltiska staterna 1940 (till skillnad från såväl Norge som Danmark och Finland), till baltutlämningen efter andra världskriget och dåvarande utrikesminister Sten Anderssons (S) famösa uttalanden under frigörelseprocessen i slutet av 80-talet och början av 90-talet.

Som motkraft fanns, tack och lov, Måndagsrörelsen som Gunnar Hökmark, Peeter Luksep, Håkan Holmberg och Andres Küng tog initiativ till och vars demonstrationer jag själv medverkade i vid flera tillfällen mellan 1990-91.

Mitt första besök i Saldus var den 1 maj 2004, inbjuden för att delta i firandet av Lettlands inträde i Europeiska Unionen. Något som tillsammans med Natointrädet samma år slutligen bekräftade landets skillsmässa från grannen i öster och deras val att tillhöra en västeuropeisk, demokratisk gemenskap.

Redan då hade utvecklingen gått långt. Människor hade återfått sin egendom, företag hade privatiserats och framtidsutsikterna var goda. Men framförallt, landet var en stabil demokrati med därtill hörande mänskliga rättigheter. Något befolkningen sannerligen inte var bortskämd med under kommunisternas ockupation.

Därefter har utvecklingstakten ökat dramatiskt och när jag in helgen återvände till Saldus för att tillsammans med borgmästaren inviga en utställning om vänortssamarbetet ligger Lettland på en hedrande 44:e plats på Human Development Index som väger samman förväntad livslängd, utbildningsnivå och BNP.

Även i Saldus märks den ekonomiska utvecklingen bl a genom att man de senaste åren byggt två nya sporthallar, öppnat ett nytt bibliotek, rustat upp stadshuset och flera andra byggnader i staden, öppnat ett ungdomscenter och byggt en stor fin lekpark.

Som övriga baltstater har man emellertid drabbats extra hårt av finanskrisen. Skatteintäkterna för Saldus har minskat med 12 % sedan årsskiftet och enligt vad jag hörde är statsbudgeten ännu hårdare drabbad med minskade intäkter på 30-35 %.

Detta kommer inte att gå obemärkt förbi och får våra egna finansiella utmaningar att framstå som tämligen modesta. Men förhoppningsvis är det bara ett hack i kurvan och att snart kommer Lettland och de övriga baltstaterna åter kunna fortsätta sin framgångsrika utveckling.

2009-04-17

Moralpanik på åklagarämbetet?

När jag i början av 80-talet var utbytesstudent i Kalifornien, presenterades ett lagförslag i delstatsparlamentet om att förbjuda försäljning av preventivmedel till ungdomar under 18 år om inte föräldrarna hade gett sitt godkännande.

Jag vet inte hur det gick med lagförslaget, men det präglade USA:s mycket konservativa och många gånger hycklande inställning till sex – i synnerhet när det gäller ungdomar. För samtidigt som vuxenvärlden predikade avhållsamhet blev varje år 5 % av flickorna i min high school gravida.

Jag vet inte om vice chefsåklagare Mikael Hammarstrand har drabbats av moralpanik eller präglas av samma konservativa syn som många amerikaner, men inte har han unga flickors bästa för ögonen när han vill åtala barnmorskor som skriver ut preventivmedel till de som är under 15 år.

Vad blir nästa steg? Åtala den bensinmacksföreståndare som säljer kondomer till 14-åriga pojkar?

Nog är det bättre att ungdomar skyddar sig än att unga flickor tvingas genomgå aborter eller oönskade graviditeter.

Dessutom är inte lagen så svartvit som han gör gällande . Om en 15-åring har sex med en 14-åring betraktas knappast som ett övergrepp och definitivt inte om det är två 14-åringar som hoppar i säng med varandra.

Aftonbladets Terri Herrera sammanfattar det hela mycket klokt:

Vi vuxna kan stötta och blöta om det är bra eller inte att ungdomar under femton har sex – de flesta tycks vara rörande överens om att det är bättre att vänta några år. Men faktum kvarstår: det finns en massa 14-åringar som faktiskt ligger med varandra, oavsett om vuxenvärlden uppskattar det eller inte. Och då föredrar jag att de skyddar sig framför att vi får en mängd ofrivilliga tonårsgraviditeter.

Källor: SvD SvD Aftonbladet Aftonbladet Aftonbladet DN DN Expressen Expressen Newsmill

2009-04-16

1,5 miljoner till flumprojekt

Man kan ju undra om finanskrisen inte har nått integrations- och jämställdhetsdepartementet. Enligt Politikerbloggen har regeringen nämligen på Nyamko Sabunis förslag beslutat att ge 1,5 mkr till Ungdomsstyrelsen för att de ska vidareutveckla den för de allra flesta helt okända webbsidan Dialog Värdegrund.

Redan förra året fick Ungdomsstyrelsen en kvarts miljon för att ta fram webbsidan, men de pengarna är nu slut. Frågan är bara vilken nytta skattebetalarna får av att man slänger ytterligare pengar på en webbsida vars syfte sägs vara att genom dialog "stärka människors relation till frågor om demokrati och mänskilga rättigheter".

Nog för att demokrati och mänskliga rättigheter är viktigt, men den här sortens flumprojekt kan vi nog vara utan. Bättre vore om regeringen istället lade ner Ungdomsstyrelsen istället.

2009-04-15

Arbetslinjen ska också gälla fd politiker

När jobbskatteavdraget infördes var den bärande tanken att premiera arbetslinjen. Sålunda fick inte arbetslösa och pensionärer del av den skattelättnaden. Dock betraktades den inkomstgaranti som bortröstade (eller frivilligt avgångna) riksdagsledamöter, europaparlamentariker och kommunalråd under vissa premisser har rätt till som lön ur skattehänseende.

Nu har dock riksdagsstyrelsen på initiativ av den moderata ledamoten Margareta Pålsson lagt fram ett förslag om att ändra på det, så att arbetslinjen ska gälla även för den som har lämnat ett politiskt uppdrag. Det är klokt för rimligen ska inte arbetslösa eller pensionerade politiker beskattas annorlunda än övriga arbetslösa och pensionerade svenskar.

Källa: Aftonbladet

2009-04-14

Från danegeld till skorstensskatt

Sverige ligger ju som bekant i topp bland världens länder när det gäller att beskatta sina invånare. Och det visar sig att det höga skandinaviska skattetrycket har gamla anor. Redan på 1000-talet infördes en skatt som kallades Danegeld från tiden när vikingarna härjade i England. Konceptet var enkelt - betala skatten så beskyddade vikingarna dig, från sig själva.

Vikingarna var således inte bara föregångare till Skatteverket, de har uppenbarligen även inspirerat den italienska maffian liksom motorcykelgäng som Hells Angels och Bandidos.

Men det var inte bara vikingarna som var kreativa när det gällde att beskatta människor. Här följer några historiska exempel hämtade från Dagens Industri:

Skäggskatt
Den ryske tsaren Peter den store hatade ansiktshår så mycket att undersåtarna helt enkelt fick betala skatt för deras skäggväxt. Att beskatta beteenden övereheten ogillar är således inget nytt påfund.

Knarklangningsskatt
Det amerikanska skatteverket kräver att knarklangare måste redovisa sina inkomster från illegal droghandel. Kan man inte bekämpa brottsligheten, kan man i vart fall beskatta den.

Frihetsskatten
På romartiden fick en befriad slav betala upp till 10 procent av sitt gamla inköpspris i skatt till den romerska republiken för att slippa vara livegen.

Jag-håller-inte-med skatten
Oliver Cromwell, ledare för parlamentet under det brittiska inbördeskriget, beskattade kvarvarande rojalister i det engelska riket. En skatt som sedan gick till en milis vars uppdrag var att förfölja och trakassera just det, rojalister. Låter ungefär som löntagarfonderna vars syfte var att socialisera näringslivet med deras egna vinster.

Existensskatten
I England införde man på 1300-talet en en skatt som baserades på det faktum att skattebetalaren överhuvudtaget var vid liv och andades. Det kanske vore något för Al Gore & Co. Tänk på all koldioxid vi andas ut varje sekund.

Utlänningsskatten
I Kanada beskattade man mellan 1885 och 1923 kinesiska immigranter ifall de ville bo i landet. När skatten togs bort gjordes inte det pga. av plötsliga samveteskval utan för att man istället förbjöd all kinesisk immigration. En politik helt i Sverigedemokraternas anda.

Skorstensskatten
Den engelska skorstensskatten var lagstadgad ända fram till 1684 då en brand förstörde 20 hus och dödade fyra människor på grund av att en bagare försökt leda över röken från sin eldstad till grannhusets skorsten.

Överhetens förmåga att beskatta sina invånare lär aldrig sina, de byter bara skepnad genom århundranden. Idag har vi t ex stämpelskatt, trängselskatt, skatt på skatt (moms på drivmedelsskatt) och tv-licens (som snart även kommer att omfatta mobiltelefoner och datorer).

Och glöm för all del inte bort Gudrun Schymans förslag om en särskild mansskatt. Som man får jag vara tacksam över att hon inte styr landet.

2009-04-09

Så talar ett missnöjesparti

Efter nästan 5 års tystnad tittar nu Junilistans företrädare fram ur sitt ide. Väl medvetna om att journalister älskar statistik presenterar man på DN Debatt "nyheten" att socialister och borgerliga i huvudsak röstar likadant i Europaparlamentet.

Någon större uppmärksamhet i andra medier tycks dock inte debattartikeln ha fått, därtill är det väl alldeles för uppenbart att inlägget är en partsinlaga inför det stundande parlamentsvalet.

Däremot har flera bloggare kommenterat saken, bland annat den annars så kloke Dick Erixon som jämför parlamentet med Nordkorea. Då har han inte förstått mycket av hur det demokratiska arbetet går till i Bryssel och Strasbourg.

Den socialdemokratiska parlamentsledamoten, Åsa Westlund ger däremot en bra förklaring till varför omröstningarna i plenum ofta har breda majoriteter bakom sig. Förutsättningarna skiljer sig nämligen en hel del åt från ett nationellt parlament vilket jag också känner igen från min egen medverkan i EU:s Regionkommitté.

Till att börja med styrs inte EU av en majoritetsregering utan såväl Kommissionen som Ministerrådet representerar partier från båda blocken. Därtill kommer att hänsyn ska tas till 27 olika länder med olika kulturer, traditioner och som befinner sig i olika utvecklingsfaser.

Protestanter mot katoliker, EU-skeptiker mot EU-frälsta, storstad mot landsbygd, energibehov i Mellaneuropa mot ryssrädsla i Baltikum, och så vidare, och så vidare... Dessa motsättningar, och många fler, finns inte bara mellan partigrupperna utan i lika hög grad inom desamma. Partierna är helt enkelt inte lika homogena som i den svenska riksdagen. Därav följer att det vackraste ordet i Bryssel är kompromiss.

Det innebär att partierna förhandlar i utskotten och enas om breda lösningar som ska fungera för så många som möjligt. Det tycker jag i grunden är en ganska tilltalande tanke.

I utskotten har naturligtvis de inbördes styrkeförhållandena en stor betydelse liksom de enskilda ledamöternas skicklighet. En duktig parlamentsledamot har därför betydligt större inflytande än en riksdagsledamot, så om personval är viktigt i något val så är det i Europaparlamentsvalet.

Men det förutsätter ju att man deltar aktivt i utskottsarbetet, men så arbetar inte Junilistans ledamöter. Istället för att ta chansen att påverka sitter man som regel tyst under utskottsbehandlingen och röstar sen emot slutförslaget i parlamentet.

Så agerar ett typiskt missnöjesparti, men inte ett som vill vara med och ta ansvar.

Vilka röstar då Junilistan själva med? Jo, tydligen oftast med Jean-Marie Le Pens Nationella Front.

2009-04-08

H G Wessberg, rätt man på rätt plats

Dick Erixon pekar i sin blogg ut statssekreterare H G Wessberg, Fredrik Reinfeldts närmaste man, som en starkt bidragande orsak till regeringens och moderaternas nu så höga opinionssiffror.

Jag är böjd att hålla med. Wessberg är verkligen rätt man på rätt plats. Han bidrar med kompetens, struktur och en förmåga att lösa problem, allt som en statsminister behöver på hemmaplan för att kunna fokusera på politikens utveckling och kommunikationen med väljarna.

Även Nya Wermlands-Tidningen och Affärsvärlden är inne på samma linje.

Tänk att jag var så förutseende redan i november 2007...:-)

2009-04-07

Regeringen har gett besked, nu ska vi ta vårt ansvar

Att regeringen i vårpropositionen skulle ge kommuner och landsting ett extra stöd har varit känt under en tid, däremot inte hur mycket. Idag blev det klart. På DN Debatt avslöjar partiledarna i Alliansregeringen att man höjer de generella statsbidragen med 5 miljarder kronor per år 2010-2012. Därtill gör man en extra satsning på ytterligare 2 miljarder kronor för 2010.

Det är naturligtvis ett efterlängtat besked mot bakgrund av de snabbt minskade kommunalskatteintäkterna. Att det inte blir mer beror på att inte heller staten har obegränsade resurser utan precis som kommunerna brottas med minskade skatteintäkter. Samtidigt ska man försöka stimulera ekonomin och se till att det finansiella systemet fortsätter att fungera.

70 % går till kommunerna och 30 % till landstingen, fördelningen sker per invånare. För Lidingös del torde det innebära (vid en snabb huvudräkning, ska erkännas) att vi får ett tillskott med ca 23 miljoner kronor nästa år.

För att sätta in beloppet i sitt sammanhang ska man veta att enligt den senaste prognosen minskar våra skatteintäkter med 132 mkr nästa år jämfört med när vi lade budgeten i november. Ett beräknat överskott om 56 mkr vändes därmed snabbt till ett underskott om 76 mkr.

Genom revideringen av årets budget som sex partier står bakom har vi redan minskat nästa års underskott med 22 mkr och nu får vi således ytterligare 23 mkr. Därmed återstår 31 mkr för att nå upp till nollsträcket, vilket krävs för att möta balanskravet.

Till det ska man lägga att vi egentligen behöver ha ett överskott för att ha en beredskap för oförutsedda utgifter och minska behovet av att lånefinansiera våra investeringar i så stor utsträckning. Vårt finansiella mål är 1 % överskott, vilket motsvarar 22 mkr, men om vi ska hålla fast vid det målet även i en mycket besvärlig ekonomisk situation som denna återstår att se.

Det som är oroande är att vi inte vet hur nästa prognos ser ut. Mot bakgrund av förra veckans besked om en förväntat kraftig ökning av arbetslösheten är risken stor att vi tappar ännu mera skatteintäkter och då kräver det ytterligare insatser för att få ihop en balanserad budget.

Det är i tider som dessa ledarskapet prövas. Som förtroendevalda kommer vi att få fatta en del impopulära beslut framöver, men det kommer att vara nödvändigt för att säkra kvaliteten i våra kärnverksamheter och samtidigt bibehålla sunda kommunala finanser.
Det innebär inte att skola, förskola och äldreomsorg kommer att vara opåverkade av den ekonomiska verklighet vi nu befinner oss i. Däremot måste vi prioritera på ett sådant sätt att gamla och sjuka kan känna sig trygga och att våra barn får en bra utbildning. Det är vårt ansvar och det ska vi ta.

Läs även: Aftonbladet Expressen Expressen SvD SvD SvD
Andra bloggar: Göran Pettersson Kent Persson Malin Löfsjögård Per Ankarsjö Sofia Arkelsten Åsa Westlund

2009-04-06

Ge ett tydligt besked, Schlingmann

Det började med att Per Schlingmann missade öppet mål. Inbjuden tillsammans med Nalin Pekgul (s) för att prata om den senaste, för socialdemokraterna så katastofala, opinionsundersökning i Gomorron Sverige, lyckades han med konststycket att själv hamna i försvarsställning.

Jag kan förstå att Schlingmann vill vara ödmjuk inför framgången. Siffrorna talar för sig själva, men som alltid i politiken kan det svänga snabbt och då får man lätt igen om man varit för stöddig.

Men för den sakens skulle behöver man ju inte hamna i underläge över en hypotetisk diskussion om Sverigedemokraternas eventuella framtida roll.

Så mycket bättre gick det inte när Schlingmann en timme senare satt i P1-morgons studio ihop med Lars Ohly. Ohly var som vänsterpartister alltid är - kategorisk, medan lyssnarna lätt kunde få intrycket att Schlingmann inte ville svara på frågan.

Det var så onödigt, för den moderata strategin är i grunden helt riktig. Det går inte nu att utesluta att Sverigedemokraterna kan komma att spela en roll i rikspolitiken efter valet 2010. Det visar, om inte annat, såväl Demoskops som Skops senaste undersökningar där Sverigedemokraterna får en vågmästarroll.

Ställd inför frågan borde Per Schlingmann, som Ann-Charlotte Marteus skriver i Expressen, klart och tydligt sagt att ”Vi kan inte hindra att sd röstar ja till våra förslag, alltså att de i princip stöder Alliansen. Men vi kommer inte att kohandla.”

Därefter skulle han ha vänt sig till Pekgul respektive Ohly och frågat om de skulle fälla en Alliansregering som var större än den rödgröna koalitionen, men som saknar egen majoritet? Om svaret är nej är Sverigedemokraterna neutraliserade. Om svaret istället är ja är det vänsterpartierna som drar nytta av Sverigedemokraternas framgångar och de själva som bär ansvaret.

För övrigt borde socialdemokraterna, som själva under årtioncden varit beroende av ett kommunistiskt parti, inte ha så hög svansföring i denna fråga. Och det vore ju inte fel om en eller annan journalist tog upp den frågan.

Bakläxa för Mitt i lidingö

Av intervjun med Mitt i Lidingös reporter som jag skrev om i fredags blev det mycket riktigt en artikel. Hårdvinklad förstås och inte särskilt korrekt.

Att det blir småfel i tidningsartiklar är inte ovanligt och det får man nog ha ett visst överseende med. Journalister kan missuppfatta, de har sällan sakkunskap om det de skriver och de arbetar ofta under tidspress. Men när man medvetet väljer att vinkla en artikel trots att man vet att det inte ger en korrekt bild, då blir jag faktiskt ganska besviken.

Förra veckan skrev Mitt i Lidingö att äldreomsorgen skulle drabbas hårdast av budgetrevideringen, fast jag i en lång intervju med reportern, Åsa Sturestig, hade förklarat att så inte var fallet. Samtliga nämnder får nämligen samma relativa neddragning.

I morgondagens nummer (som kom ut redan idag) påstår Mitt i Lidingö istället att integrationen har blivit sämre på Lidingö, fast inte heller det är korrekt.

Vi tog t ex emot lika många flyktingar 2008 som 2007. Trots det sjunker Lidingö enligt tidningen Fokus från plats 89 till plats 194. Det beror på att Fokus det ena året mäter de senaste 10 åren, i den andra de senaste 12 åren. Vår förmåga har inte försämrats, men man mäter olika tidsperspektiv.

På liknande sätt har man förändrat sammansättningen av ohälsotalen, vilket gör att vi förbättrar vår position vad gäller absoluta ohälsotal från plats 24 till plats 15, men relativt den egna infödda befolkningen försämras den från plats 55 till 198.

Hur ohälsotalen skulle ha sett ut om Fokus hade mätt samma sak båda åren vet vi inte, men sannolikt hade förändringarna varit mycket små. På så kort tid lär inte några dramatiska förändringar ha skett.

Mest fascinerande är ändå den nytillkomna variablen relativ förvärvsinkomst, där Fokus bl a helt bortser från de som är arbetslösa eller pensionärer. Där hamnar Lidingö på jumboplats, inte för att Lidingös invandrare nödvändigtvis har låga inkomster, men för att vi har en mindre grupp som tjänar extremt mycket och därför drar upp medelinkomsten.

Allt detta har Åsa Sturestig fått förklarat för sig i två telefonintervjuer och ett mail. Ändå väljer hon att vinkla artikeln på det sätt hon gör. Det är bara att beklaga.

2009-04-05

Undermålig kri(s)hantering

Det är lätt att förstå om Sahlin och Baylan satte morgonkaffet i vrångstrupen när gårdagens Demoskopsiffror presenterades. Men framgångsrikt ledarskap kräver att man inte drabbas av panik utan analyserar först och agerar sen.

Den insikten tycks dock inte finnas i den socialdemokratiska ledningen som låter Wanja Lundby-Wedin ensam klä skott för hela det socialdemokratiska raset. Det är en bekväm förklaring, men ack så felaktig.

Som jag skrev i gårdagens inlägg har nog LO-ledarens hyckleri kring löner och bonusar förvisso bidragit till den senaste tidens opinionsmässiga rutchkana för socialdemokraterna, men väljarna är faktiskt inte dumma.

Partiledare är Mona Sahlin, och även om Lundby-Wedin sitter med i verkställande utskottet är det inte hon som utformar politiken eller företräder partiet utåt. Socialdemokraternas problem sitter betydligt djupare än så. Alltifrån avsaknad av en trovärdig krispolitik till turerna med miljöpartiet och vänsterpartiet när det rödgröna samarbetet skulle etableras.

AMF-pensioner eller inte, Mona Sahlins eget bristande ledarskap och socialdemokraternas oförmåga att ompröva sin politik efter 2002-års förlustval har skapat en enorm uppförsbacke för partiet. Det räcker helt enkelt inte längre att bara kritisera regeringens politik. Nu kräver både journalister och väljare att socialdemokraterna redovisar ett trovärdigt alternativ, och där blir man svaret skyldig.

Källor: Expressen Expressen Expressen Expressen Aftonbladet Aftonbladet SvD DN DN
Andra bloggares analyser: MinaModerataKarameller Åsa Westlund Leif Gripestam Dick Erixon Andreas Krohn

2009-04-04

Alliansen störst, moderaterna likaså

Det tog 30 månader, men har Alliansen för första gången sedan valet 2006 åter tagit ledningen i en oinionsundersökning. Så sent som januari förra året ledde oppositionen med 19 % och statsvetare kallade försprånget för ointagligt. Nu leder istället Alliansregeringen med knappt 5 %.

Scenförändringen kan helt förklaras av ett jättelyft för moderaterna med nio procentenheter och ett nästan lika stort ras för socialdemokraterna. Moderaterna är nu Sveriges största parti enligt Demoskop med 35,5 % mot socialdemokraternas 30,9 %.

Opinionsundersökningens resultat är ett mycket gott betyg till framförallt statsminister Fredrik Reinfeldts och finansminister Anders Borgs krishantering. Samtidigt har socialdemokraterna själva hjälpt till genom Mona Sahlins bristande ledarskap (Göran Perssons omdöme om henne i Fichtelius-intervjuerna kanske inte var helt fel) och nu senast Wanja Lundby-Wedins hyckleri kring löner och bonusar.

Det stundande Europaparlamentsvalet blir nu extra spännande. Skulle moderaterna även i ett riktigt val bli större än socialdemokraterna har en nästan sekellång dominans i svensk politik brutits.

Källor: Expressen Expressen Expressen DN SvD
Läs även: Aftonbladet Expressen SvD SvD Newsmill

2009-04-03

Fokus jämför äpplen och päron

Blev idag uppringd av en reporter från gratistidningen Mitti i Lidingö som ville ställa mig mot väggen därför att Lidingö fallit från plats 39 till plats 146 i tidningen Fokus ranking över hur väl kommuner klarar integrationen av invandrare.

Vid första anblick ger en sådan statistik ett intryck av att det måste ha skett en dramatisk försämring och jag kan bara föreställa mig vilka möjliga rubriker som for i reporterns huvud när hon ringde mig (det återstår att se vad resultatet blir på söndag eller måndag när tidningen dimper ner i brevlådan).

Men om man börjar granska Fokus rankingar mellan 2007 och 2008 upptäcker man att det är som att jämföra äpplen och päron. Fokus har nämligen ändrat två variabler och lagt till en extra så några statistiska jämförelser åren emellan går helt enkelt inte att göra.

Den nytillkomna variabeln, relativ förvärvsinkomst, är dessutom synnerligen märklig på en rad olika sätt:

För det första utgår man från att invandrarnas medelinkomst i förhållande till medelinkomsten i den egna kommunen är ett bra mått på integration. M.a.o. kan medelinkomsten bland invandrare vara högre på Lidingö än i Sverige som helhet (vilket sannolikt är fallet), ändå betraktas de som sämre integrerade för att svenskfödda lidingöbor tjänar ännu mer.
För det andra jämför man medelinkomst och inte medianinkomst. Men är det relevant att inkludera en mindre grupp näringslivstoppar med extrema lönenivåer när man ska bedöma om invandrare är integrerade ur inkomstsynpunkt?
För det tredje jämför man enbart personer med förvärvsinkomst, vilket innebär att kommuner med hög arbetslöshet bland invandrare gynnas. Dessa har ju ingen förvärvsinkomst och påverkar således inte den egna kommunens ranking. Däremot missgynnas kommuner där många kombinerar studier med deltidsarbete. Eftersom de inte arbetar heltid har de en låg förvärvsinkomst, men är de sämre integrerade för det? Knappast, snarare tvärtom.

Inkomst kan förvisso vara en högst relevant variabel när man ska jämföra graden av integration, men då borde man välja sammanlagd inkomst och inte enbart förvärvsinkomst. Dessutom torde det vara betydligt mer relevant att jämföra absolut inkomst bland invandrare i olika kommuner än deras inkomst relativt svenskar i enbart den egna kommunen.

Vilken plats är då rättvis för Lidingö: 39, 146 eller kanske någon helt annan? Det går faktiskt inte att svara på, men skillnaden belyser extremt tydligt hur val av variabler påverkar resultatet, i synnerhet som i stort sett ingenting har förändrats i realiteten mellan de två åren.

2009-04-02

Wallenbergare med Wallenberg

I går kväll hade Handelskammaren för andra gången bjudit in till en bloggträff. Förra gången kunde jag inte gå, men denna gång lockade de med "Wallenbergare med Wallenberg", vilket var svårt att motstå.

På plats fanns kända borgerliga bloggare som Per Gudmundson och Dick Erixon men också några (som de själva beskrev sig) "arga" vänsterbloggare som HBT-sossen och Josefin Deiving. Även Per Ankarsjö som vågade sticka ut sin centerpartihaka angående Earth Hour häromdagen och SvD kolumnisten, Merit Wager njöt av god middag tillsammans med en av näringslivets mest inflytelserika män, Peter "Poker" Wallenberg.

Till skillnad från brodern Jacob och kusinen Marcus har "Poker" inte gjort karriär i finansbranschen utan började 14 år gammal som smörgåsnisse på Grand Hotel, ett företag han sedermera blev vd för och numera är styrelseordförande i.

Det finns fortfarande något av en mystik runt namnet Wallenberg och från vänsterbloggarna var det tydligt att fördomarna om den rike överklassmannen som var född med en silversked i munnen satt djupt. Men när han berättade att han spenderat mer tid med att stå i grovdisken, skura golv och torka upp spyor avväpnade han deras attacker snabbt.

Det var på det hela en mycket givande kväll med intressanta diskussioner om allt ifrån Marockos ockupation av Västsahara till finanskris, bonusar och "Pokers" personliga engagemang i Non violence och Vardagens hjältar. Bakom en stor portion charm fanns en både rapp och kunnig debattör som inte vek ner sig när hans ståndpunkter ifrågasattes utan på ett lugnt och sakligt sätt förklarade hur han såg på saken.

Någon förslog att "Poker" själv borde börja blogga. Det är nog osannolikt att så skulle ske med tanke på familjens motto att verka men inte synas, fast tanken är kittlande och med med "Pokers" kommunikativa förmåga skulle det helt klart kunna stärka familjens och sfärens varumärke.

Övriga närvarande bloggare: Johan Ingerö, Edvin Alam, Rosemari Södergren, Andreas Krohn (informationschef på Handelskammaren), Fredrik Westerlund, Jesper Svensson, Alexandra Einerstam, Anders Widén och Henrik “Flute”.

2009-04-01

Lugnande besked till familjedaghemmen

I början av februari fattade barn- och utbildningsförvaltningen beslut om att inte tillåta fler än 8 barn på varje familjedaghem samt att ett familjedaghem bara kunde bestå av en vuxen.

Eftersom det finns flera familjedaghem som har en anställd vid sidan om den som är ansvarig och därmed också har fler än 8 barn (sen tidigare godkänt av förvaltningen dessutom) blev oron stor hos de privata familjedaghemmen.

Även bland många föräldrar som har eller önskar få plats på dessa familjedaghem blev reaktionen stark. I vissa fall riskerade syskon att hamna på olika ställen.

Något politiskt beslut fanns inte bakom detta, men från ansvariga tjänstemän hänvisades till lagen och Skolverkets direktiv.

Lars Björndahl. som är moderat vice ordförande i barn- och utbildningsnämnden, undersökte då saken närmare och något stöd för dessa påståenden kunde han inte finna. Däremot visade det sig att regeringen nyligen lagt en proposition som öppnar upp ännu mer för flexiblare former av barnomsorg inom vilka denna modell definitivt ryms (även om så inte skulle ha varit fallet idag). Den nya lagen börjar gälla från den 1 juli.

Igår gjordes därför en politisk överenskommelse inom majoriteten som innebär att frysningen av antalet platser hävs med omedelbar verkan och att det även fortsättningsvis kommer att vara tillåtet att ha anställda inom familjedaghemmen.

Självklart måste lokalerna vara tillräckligt stora och kvaliteten på omsorgen lika hög som annars, men något idiotstopp blir det alltså inte.

Läs även: Lidingö stads pressmeddelande Lidingö Tidning Lidingösidan

Veckans citat

"Jan Björklund är militär i det civila."

Presentation av utbildningsministern som gästtalar på Teknikföretagens stämma, i inbjudan till densamma.

Prenumerera på: Inlägg (Atom)

© Blogger template The Business Templates by Ourblogtemplates.com 2008

Back to TOP