Könsstympning kan aldrig försvaras

SvD-veteranen Cordelia Edvardsons försvar på Brännpunkt för manlig könsstympning är beklämmande, men visar hur djupt rotad denna barbariska sedvänja är.

Hånfullt påstår hon att det bara är män som har kritiserat hennes tidigare krönika. Om så nu vore fallet, är inte mäns åsikt av extra stort värde i en fråga som faktiskt bara berör pojkar och män. Är det konstigt om de själva vill få bestämma över sin egen kropp och inte stympas till förmån för religösa dogmer?

Om frågan istället hade gällt kvinnlig omskärelse och en man hade gått ut och försvarat sedvänjan för att sen ifrågasätta kritiken med att det bara var kvinnor som var emot, vilket ramaskri hade det inte då blivit? Hade SvD överhuvudtaget ens publicerat en sådan artikel?

Ett av Evardsons två bärande argument är att pojkarna tas upp i en religös gemenskap. Om detta kan man säga två saker. För det första har ingen frågat de 8 dagar gamla spädbarnen om de verkligen vill vara med i just den gemenskapen. För det andra tvivlar jag starkt på att Edvardson skulle använda samma argument för att försvara kvinnlig omskärelse fast det görs av precis samma skäl.

Hennes andra argument är att man i USA motiverar könsstympningen med kristna föräldrar vill skydda sina barn mot sexuellt överförbara sjukdomar. Det stämmer att många använder sådana argument, men de saknar vetenskaplig grund. Till saken hör att denna amerikanska kristna tradition snarare har sin grund i att man ville förhindra onani.

Däremot innebär omskärelse som alla kirurgiska ingrepp risk för komplikationer såväl i samband med ingreppet som efteråt liksom för många en försämrad sexuell förmåga.

Könsstympning är en barbarisk rit, en kränkning av små, oskyldiga barn som inte kan går inte att försvara - vare sig det gäller flickor eller pojkar.