2009-05-19

Odell öppnar upp en dammlucka för famtida socialistiska experiment

"Bonus tar oss inte ur krisen" skriver Mats Odell retoriskt på SvD Brännpunkt i ett försvar till regeringens ogenomtänkta reaktion på incitamentssystem i såväl statliga som börsnoterade företag.

Nej, det kanske de inte gör, men rätt utformade lönesystem där även olika former av incitament vid uppnådda resultat kan förekomma behövs för att kunna rekrytera de bästa krafterna till de svåraste jobben.

Dåligt utformade bonussystem som är alltför generösa eller premierar ett felaktigt beteende går däremot inte att försvara, men det är en helt annan sak.

Den policy om incitamentsprogram i statliga företag som regeringen tog förra sommaren var klok och balanserad. Den kopplade lön till resultat och höll bonusar inom rimliga nivåer. Det var ett bra beslut där regeringen tog ett tydligt och väl avvägt ägaransvar.

Men i kölvattnet av de bonus- och pensionsskandaler som blossade upp i finanskrisens efterdyningar fick uppenbarligen Odell & Co moralpanik. Plötsligt skulle alla former av bonus i statliga företag bort oavsett utformning, omfattning eller lämplighet.

Det var illa nog, men effekterna var trots allt begränsade. Den statliga lönepolitiken påverkar trots allt inte de framtida pensionerna eller styrningen av näringslivet.

Värre blev det när regeringen instruerade AP-fondernas styrelser att rösta nej till bonussystem i alla företag de har aktier i. Och de är inte få.

AP-fonderna är tillsammans mycket stora ägare på Stockholmsbörsen. När de agerar samfällt har de inflytande - stort inflytande. Därför har det ansetts så viktigt att inte politisera deras agerande utan varje fondstyrelse har fått agera självständigt och med ett enda uppdrag, att värdesäkra pensionerna.

Med ett enda penndrag har regeringen nu brutit den traditionen vilket är mycket olycklig av framförallt två skäl.

Dels förhindrar de av politiska skäl börsnoterade företag från att skapa lönesystem som kan locka och behålla de bästa krafterna på företagens toppositioner. Är det någon som tror att svenska företag har något att vinna på det i den globala konkurrensens tidevarv?

Dels har man öppnat upp en dammlucka som socialdemokraterna inte ens vågat öppna på glänt sen löntagarfonderna avskaffades av Carl Bildts regering. Om det blir ett regeringsskifte framöver kan vi vara tämligen säkra på att Mona Sahlin för att inte tala om Lars Ohly nu kommer att vilja ge AP-fonderna ytterligare "ägardirektív" för att tillfredsställa sina politiska agendor.

Pensionärernas sparkapital riskerar därmed att urholkas i diverse socialistiska experiment. Det kan knappast ligga i någons intresse (utom Ohlys och Sahlins förstås), allra minst Alliansens företrädare. Odell borde därför inte försvara beslutet utan erkänna att det var feltänkt och åter ge AP-fondernas styrelser den självständighet ett stabilt pensionssystem behöver.

3 kommentar(er):

Anonym,  21 maj 2009 kl. 15:17  

Hej Paul

Ägardirektiv vore bra såväl för AP-fonderna som för Lidingöhem. Något Vänsterpartiet tidigare påpekat. Att släppa lös marknaden i en finanskris är ingen lösning. Det är ett självmord.

Anonym,  21 maj 2009 kl. 17:36  

Varför inte släppa lös marknaden? Det är ju tyvärr politisk klåfingrighet som var orsaken till bostadsbubblan i USA.

Paul Lindquist 21 maj 2009 kl. 19:53  

Lidingöhem har ägardirektiv.

Skicka en kommentar

  © Blogger template The Business Templates by Ourblogtemplates.com 2008

Back to TOP