När formalism tar över det sunda förnuftet.
Vid kvällens fullmäktigesammanträde uppdagades det att kansliet hade gjort ett misstag. Kungörelsen som skickats ut till alla ledamöter saknade nämligen två ärenden på sin lista. Däremot var den officiella kungörelsen som var uppsatt på anslagstavlan i stadshuset liksom annonsen i Lidingö Tidning korrekt.
Med kungörelsen följer också en kallelse/dagordning till ledamöterna där alla ärenden är med som också innehåller en kort beskrivning av respektive ärende samt förslag till beslut. Eftersom dagordningen var komplett och samtliga handlingar i ärendena var bifogade rådde det ingen som helst tvekan om vilka ärenden som skulle behandlas vid sammanträdet.
Trots detta krävde lidingöpartiets Lars H Eriksson att dessa två ärenden skulle utgå eftersom de inte fanns med på den utskickade kungörelsen. Då det krävs enighet i fullmäktige för att ta upp icke i förväg utannonserade ärenden och det åtminstone finns en viss risk för att ett överklagande skulle bifallas på formella grunder valde fullmäktiges ordförande att inte behandla ärendena vid sittande sammanträde.
De båda ärendena som berör ett 80-tal hyresgäster och deras möjlighet att förvärva sina bostäder försenas nu med minst en månad. Så går det till när formalismen vinner över det sunda förnuftet.
Det är inte helt ovanligt att lidingöpartiet istället för att ta ställning i sakfrågan ifrågasätter beslutsprocessen på ett eller annat sätt. På så vis kan man till olika väljare vara både för och emot - beroende på vilket som passar bäst. Eller så väljer man den linje som till slut visar sig vara mest populär hos väljarna (så kan man exempelvis numera få höra att lidingöpartiet är positiva till Lidingö centrum, trots ett tidigare kompakt motstånd från deras sida).
Men att så utstuderat utnyttja ett misstag från kansliet bara för att hindra ett demokratiskt beslut från att fattas när det inte finns några sakliga skäl därtill, det tror jag inte lidingöpartiets väljare hade väntat sig.
6 kommentar(er):
Paul!
Märkligt att du reflekterar över formalismen under gårdagens sammanträde i fullmäktige. Jag och många med mig upplever nämligen att vi bor i en kommun där demokratin i många fall byggs upp av just formalism.
I höstas insåg du ju t.ex. själv att två ledamöter i tekniska nämnden måste ha varit jäviga i samband med flera avgörande beslut för placeringen av den nya återvinningscentralen.
Kommunledningen nöjde sig då med att kalla in en advokat som kom fram till följande bedömning:...”Därvid är det tillräckligt att misstanke kan uppkomma om att det saknas förutsättningar för en opartisk bedömning i det enskilda fallet. Sannolikt torde därmed de aktuella ledamöterna ha varit jäviga och borde inte ha deltagit eller närvarat vid tekniska nämndens handläggning av frågan om lokalisering av en ny återvinningscentral. Samtliga beslut har dock vunnit laga kraft. Kommunfullmäktiges eventuella beslut om antagande av förslaget till ny detaljplan är dessutom formellt helt fristående från tekniska nämndens beslut. Sammantaget bedöms eventuellt jäv vid tekniska nämndens handläggning av lokaliseringsfrågan formellt inte påverka kommunfullmäktiges beslut."
Med formalismen på er sida gick ni sedan vidare som om ingenting hänt och nu är beslutet klubbat i fullmäktige trots konstaterat jäv. Det enda sunt förnuftiga hade varit att ogiltigförklara handläggningen av ÅVC-ärendet, byta ut de jäviga ledamöterna och börja om från början.
Formellt sett kan vi ju givetvis inte hindra dig men vi tipsar dig ändå slutligen om att i framtiden inte tala alltför högt om formalism som tar över det sunda förnuftet.
Nätverket Rädda Långängen
gm Martin Psilander
Hej Paul!
Jag valde att läsa din blogg efter att ha hört diverse svordomar under fullmäktigemötet, förmedlade av Radio Lidingö, i samband med ärendet som du beskriver ovan.
Du skriver att istället för att ta ställning i sakfrågan så ifrågasätter Lidingöpartiet beslutsprocessen på ett eller annat sätt.
Ditt påstående är värt att uppmärksammas och jag uppmanar dina och mina väljare att läsa samtliga reservationer lämnade av L i kommunstyrelsen under 2007. För de som har svårt att hitta dokumenten på stadens hemsida kommer jag att lägga upp dem på www.lidingopartiet.se
Sedan kan vi diskutera sakfrågor!
hälsar
Paul Matell (L)
Jag instämmer, läsa gärna hur lidingöpartiet agerar i olika sakfrågor. Då kan lidingöborna se att lidingöpartiet var emot att de boende i Lärargården respektive Frimuraren får köpa sina lägenheter, att man röstade emot beslutet som innebär att högspänningsledningen mellan Sticklinge och Koltorp grävs ner, att man numera vill behålla en översiktsplan som man tidigare ansåg vara en katastrof och att man inte har någon lösning på hur återvinningen av grovsopor ska ske framöver.
För övrigt gläder det mig att lidingöpartiet läser min blogg, hoppas ni har utbyte av den.
Bäste Paul!
Du ska få sista ordet på din egen blogg.
Med lite skadeglädje läser läser jag dina utfall och bortförklaringar. Jag tillhör den växande skara som hävdar att du skadar ditt parti mer än någon annan när du far ut mot Lidingöpartiets fullmäktigeledamöter. Se nu till att få ordning på interna rutiner. Lidingöpartiet ställer inte upp på "paulsk riksdag". En saklig och trevlig debattkultur utan svordomar är Lidingöpartiets ståndpunkt!
Med de allra bästa hälsningar
Paul Matell (L)
NB. polsk riksdag är ett stormigt möte utan resultat
Bäste Paul!
Ja, med formalism kan man faktisk stoppa många klantigheter. Om man är i opposition med (m) på Lidingö tyvärr dock bara för ett par månader eller två.
Jag hoppas du minns att du själv åberopade formalia när du - på samma möte som jag tillfälligt stoppade utförsäljningen av Frimurarhemmets lägenheter - lät klubba igenom att stadens löfte från 1934 rörande att inte bebygga parken på Islingeplatån var obsolet eftersom dina jurister sagt att avtalet bara gällde i 25 år.
Heder åt moderaten John Berg som ansåg att det även finns en moralisk sida av all formalia och därför menade att avtalet borde vara bindande för staden rent moraliskt. Det bet dock inte på Paul Lindquist, utan här var det formalian som gällde. Snacka om att kasta sten i glashus!
Man kan göra olika bedömning om ett område ska bebyggas eller inte, men att kalla det formalism för att vi inte känner någon moralisk skyldighet att följa ett avtal som upphörde för 48 år sedan har inte mycket med verkligheten att göra.
Däremot visade Lars H Ericsson tydligt vilken sorts samarbetsklimat han eftersträvar när han med stor skadeglädje utnyttjade ett misstag från en tjänsteman och därmed stoppade två ärenden från att behandlas på senaste fullmäktige.
Skicka en kommentar