Möte med vården, del 2

Efter tre veckor med gipsskena var de så dags för sonen att återvända till Danderyds sjukhus. Tid för undersökning var sen länge bokad till 8.20 på morgonen.

Mot bakgrund av klockslaget utgår jag ifrån att vi var bland de första patienterna den dagen, ändå tog det 25 minuter innan vi ens kom in.

Det första som händer är att en skötserska klipper av bandaget som håller fast skenan och därefter ber oss vänta på läkaren. Efter ytterligare 20 minuter kommer han och berättar att han har tittat på den ursprungliga röntgenbilden från vårt första besök på akuten tre veckor tidigare, säger att det var en mindre fraktur och att vi kan gå hem nu.

Ingen undersökning behövdes, bara 50 minuters väntan på ett av Sveriges största sjukhus (och ungefär lika mycket restid).

Som sagt var, jag har mycket begränsad erfarenhet av vården, men är detta verkligen samhällsekonomiskt vettigt? Hade det inte varit enklare om läkaren hade ringt och berättat att det var bra och sen hade vi kunnat ta av bandaget själva? Vi äger faktiskt några saxar...