Rättvisa kräver frihet

Under parollen "frihet kräver rättvisa" har socialdemokraterna idag demonstrerat landet runt. För ovanlighetens skull är de i opposition och behöver inte vända ut och in på sig själva för att hitta en motståndare att demonstrera emot.

Annars har det genom åren varit rätt patetiskt att se socialdemokratiska statsministrar gå i spetsen för demonstrationståg med krav på ökad "rättvisa" samtidigt som de har haft makten att göra något åt samhällsproblemen men inte gjort det.

Att frihet kräver rättvisa kan nog alla människor skriva under på. Såtillvida är parollen rätt tam. Men frågan är vad socialdemokraterna egentligen lägger i begreppet.

Vi har nu en regering som på mindre än två år har minskat utanförskapet för över 160 000 människor. Personer som tidigare har varit arbetslösa, jobbat deltid mot sin vilja, varit långtidssjukskrivna eller förtidspensionerade - trots att de haft arbetsförmåga. Är det inte rättvisa att de nu har en egen arbetsinkomst att försörja sig på?

Är det inte rättvisa att alla Stockholmare nu kan välja sin vårdcentral eller husläkare och inte bara de som har en fet plånbok eller privat sjukförsäkring?

Är det inte rättvisa att regeringen har genomfört den största sänkningen av inkomstskatten för låg- och medelinkomsttagare i svensk historia? Att en sjuksköterska har 1000:- mer i månaden i plånboken idag än före valet - och det oavsett vad deras strejk leder till.

Är det inte rättvisa att ingen längre ska behöva flytta från sin bostad däreför att fastighetsskatten stiger skoningslöst och utan korrelation till den egna inkomsten?

För mig är det fyra bra exempel på ökad rättvisa som vi har Alliansregeringen med Fredrik Reinfeldt i spetsen att tacka för. Frågan är vad som är rättvisa för socialdemokraterna - annat än mer makt till politiker?

Än mer intressant är att socialdemokraterna tycks glömma bort motsatsen, nämligen att rättvisa också kräver frihet. Se bara på länder som Kina och Zimbabwe, där finns lite eller ingen frihet och knappast heller någon rättvisa. Det är privilegiesamhällen som styrs av en politisk elit där varje kritik kvävs i sin linda innan den knappt hunnit uttalas och där mänskliga rättigheter kränks varje dag. Det om något vore värt att demonstrera mot.

Och trots att skillnaderna mellan diktaturer som Kina och Zimbabwe och Sverige är himmelsvida gäller samma princip här. Rättvisan blir större när friheten ökar.

Se bara på friskolereformen som genomfördes under regeringen Bildt i början av 90-talet. Nu kan även lågpriviligerade barn söka sig till eftertraktade skolor. Det är inte längre bostadsområde och socialgrupp som styr. Här ger friheten en ökad möjlighet till rättvisa.

Samma sak gäller Vårdval Stockholm som Filippa Reinfeldt är arkitekten bakom liksom den kundvalsreform vi förbereder inom äldreomsorgen på Lidingö.

Men detta har socialdemokrater så svårt att förstå. I deras värld kan rättvisa bara skapas genom politiska beslut och genom att i alla sammanhang försöka minska skillnaderna mellan människor.

Men vi är faktiskt alla olika, har olika prioriteringar och bidrar också olika mycket. Därför är rättvisa inte detsamma som att alla har lika mycket utan att alla har samma möjligheter. Det får man om man ökar friheten.

Källor: SvD SvD2 DN DN2 DN3