Ersätt inte mångfald med enfald
När dåvarande skolministern Göran Persson kommunaliserade lärarna i början av 90-talet var det inget misstag. I sak var det rätt att samla verksamheten under en huvudman. Att lärarnas löner betalades av staten medan kommunerna anställde lärarnas chefer, rektorerna, liksom skolbibliotikarier, måltidspersonal och vaktmästare var inte en bra ordning.
I ett avseende kan man starkt kritisera Persson, nämligen att han lät kommunerna överta den samlade pensionsskulden för lärarkåren utan ekonomisk ersättning. Det är den enskilt största indragning av pengar från kommun till stat som gjorts i modern tid och det skedde utan större uppmärksamhet i debatten.
Visst måste lärarnas status höjas, men lösningen ligger inte i att lärarnas löner betalas av staten. Istället handlar det om att förbättra lärarutbildningen, ta fram en läroplan med större fokus på kunskap, ge lärarna verktyg för att bättre kunna hålla ordning och reda i klassrummet samt en bättre lönespridning. Bra lärare ska ha bra betalt och att utbilda sig måste löna sig bättre än att inte göra det.
På sikt vill Lärarnas Riksförbund dessutom förstatliga hela skolan. Det vore att vrida klockan tillbaka. Det må i LR:s ögon ge högre status att vara statligt anställd än kommunalt eller privat, men inte kommer barnen få en bättre utbildning för det.
Den bredd och mångfald som regeringen Bildts friskolereform innebar för såväl lärare som elever ska inte ersättas med en statlig enfald.
Källor: SvD DN Debatt
2 kommentar(er):
Hej
När jag läser din inlaga så tänker jag följande tanke.
Får en duktig lärare ha en högre status än ett ett kommunalråd eller kommunens ledande tjänstemän.
Tänk om det faktiskt är detta det handlar om på lång sikt. Nivillering av status. Jag bor på en mindre ort i Sverige.
Det är här alldeles uppenbart att både skolans lärare och rektorer fullständigt saknar status samtidigt som kommunalrådet trummar på i sin maktfullkomliga stil. Ingen orkar snart vara rektor eller skolledare och i grundskolan är det 90 % tysta kvinnor som är lärare.
För mig är kunskap det mest statusfyllda och personer som jobbar med kunskap får aldrig nivilleras.
Inte ett ögonblick tror jag på att kunskapen / statusen kan höjas så länge den skall viktas i en kommunal budget.
Att frigöra kunskapen från den "lokale jante" är en nödvändighet för bildning och välstånd.
Att man kan ha din uppfattning i Lidingö som är en välsituerad ort granne med storstaden kan jag förstå. Men det finns andra sorts orter och kulturer i Sveriges avlånga land.
Status måste medvetet byggas för att inte raseras.
MVH Anders B Westin
Anders!
Vi är helt överens om att lärarnas status behöver höjas och att kunskapsförmedling måste komma mer i fokus, men jag tror inte att lösningen ligger i att staten betalar era löner.
Det är bara att titta på de statliga jobb som finns. Visst har en ambassadör hög status eller en polis (i kraft av sitt våldsmonopol), men det går knappast att hävda att en handläggare på försäkringskassan eller en museianställd har högre status än en lärare.
Staten måste för övrigt också prioritera i sin budget och idag är det mer regel än undantag att staten begär medfinansiering av kommunerna i allehanda sammanhang, så att tro att kakan skulle bli större bara för att den blir statlig är nog en from förhoppning.
Nej det är inte arbetsgivartillhörighet som avgör lärarnas status utan det bottnar i hur läroplanen ser ut (en statlig produkt för övrigt) vilken styr verksamheten, brister i lärarutbildningen (också den ett statligt ansvar), dålig lönespridning (det kan ni tacka facket för) och förändrade attityder i samhället i stort gentemot kunskap och auktoriteter.
Skicka en kommentar