2010-01-20

Yes we can - or not!

Barack Obama vann väljarnas förtroende delvis på grund av ett djupt misstroende mot George W Bush som även belastade John McCains kampanj men framförallt på grund av sin fantastiska retoriska förmåga. Och den gav honom inte bara rollen som världens mäktigaste ledare, han har dessutom redan fått Nobels fredspris - inte baserat på vad han har åstadkommit, utan för att han genom sina tal hade skapat förhoppningar.

Men som president räcker det inte i längden med att kunna ingjuta hopp och framtidstro, man måste också kunna leverera resultat (walk the talk).

Ett år efter installationen har han popularitet sjunkit som en sten och igår kom den största politiska motgången hittills då den relativt okände republikanen Scott Brown sensationellt vann den senatsplats som demokraterna abbonerat på i 56 år (varav familjen Kennedy i 54 år).

Och inte nog med med den prestigeförlust detta innebär för Obama som engagerade sig personligen i valet, nu ser det dessutom som om hans kontroversiella sjukvårdsreform kan falla.

Yes we can - or not!

Källor: Aftonbladet Aftonbladet Expressen DN SvD SvD SvD SvD Johnny Munkhammar Ledarbloggen Dick Erixon

5 kommentar(er):

Staffan Strömbäck 20 januari 2010 21:25  

Jag skrev på min blogg, inför presidentvalet: "Obama har mindre politisk ledarerfarenhet än jag själv".

När jag skrev detta hade jag varit ordförande i socialnämnden på Ekerö i drygt två år, och det fanns nog en del som tyckte att jag förhävde mig. Men mitt syfte var snarare att försöka nyansera bilden av Obama som den amerikanska politikens Messias. Han hade de facto inte någon som helst politisk ledarerfarenhet. Obama har ingen ledar- eller chefserfarenhet, över huvud taget (om man inte räknar in att han visst organiserat volontärarbete i Chicago för rätt så många år sedan).

Nu börjar problemen hopa sig för Obama. Han är en stor retoriker och visionär, men har tydligen svårt att som politisk ledare genomföra det som hans väljare förväntat sig. Jag är inte förvånad.

Anonym,  20 januari 2010 22:07  

Ta det lungt. Sjukvårdsreformen i USA kommer, om än kanske lite naggad i kanten, för i USA vill man definitivt inte betala ut pengar till folk som gömmer sig i samhället och som ofta inte betalar ett öre i skatt. Det är bara en tidsfråga tills reformen genomdrivs och lite motstånd skadar inte. Han är en mycket stor ledare med realistiska mål. Hans tal efter nobelpriset var lysande som fick många att gapa av positiv förvåning vilket gjorde att jag (liksom många andra) tog tillbaka min förödande kritik mot den norska nobelkomittén i samband med att han fick priset. Det har tydligen inte Paul L. gjort. Jag skrev en komplett översättning av fredspristalet (den enda existerande på Svenska) som finns tillgänglig på internet för att få reda på vad han egentligen sa, inte bara lösryckta stycken som tidningsjournalister refererat till. Här drogs utrikespolitiken upp för minst 30 år fram i tiden och han gav en rejäl känga till alla idioter och människoplågare som har terrorism som yrke och levebröd. Jag tror den kängan bet rätt bra. Han kommer klara av både sjukreform och terrorism även om det kommer ta några år. Han är ju rätt ny på världens tuffaste jobb. Ha lite tålamod.

Paul Lindquist 21 januari 2010 09:14  

Anonym!

Det är inte jag som har hittat på att sjukvårdsreformen är i fara, den bedömningen gör ganska många vilket framgår i såväl svensk som amerikansk media.

Att han är en lysande talare håller jag med om, om han är en stor ledare återstår fortfarande att se.

Därför var jag också mycket kritisk till att han fick fredspriset. Mig veterligen har ingen tidigare fått det enbart för sina visioner och sin talekonst, utan för vad de de facto har åstadkommit

Anonym,  21 januari 2010 14:53  

"Det är inte jag.." Du står väl för vad du skriver på din blogg? eller är du reporter?
Obama fredspris: Jo, det finns några som fått fredspriset på i huvudsak visioner, Henry Dunant - grundare av Röda korset och en drivande kraft bakom tillkomsten av Genèvekonventionen 1901 som väl ingen visste då vilken effekt dessa skulle få. Woodrow Wilson fick Nobels fredspris 1919 för idén att grunda Nationernas Förbund (föregångaren till FN) som USA aldrig anslut sig till. Martin Luther King fick sitt pris 1964 på i huvudsak visioner som han gav utryck för i det berömda talet 1963 - "I have a dream".

Alfred Nobel angav i sitt testamente:

” ...och en del åt den som har verkat mest eller bäst för folkens förbrödrande och avskaffande eller minskning av stående arméer samt bildande och spridande av fredskongresser”.

Det sista är ju något som Obama har inlett genom förhandlingar med Ryssland; att dra ner på kärnvapenprogrammet och gemensamt förhindra stater som idag inte innehar kärnvapen att skaffa sig dessa som har som syfte att i första hand anfalla andra stater. Initiativen kan leda till ett närmare samarbete mellan USA, Ryssland och EU, att gemensamt övervaka nuvarande ”skurkstater” och förhindra att nya dyker upp.
Världen ser annorlunda ut idag än förr i tiden med mycket allvarliga hot mot hela civilisationen som Obama redan nu lagt grunden till att kunna föra en vettig dialog med dessa problemstater. USA under ledning av Obama är helt rätt person att klara av och vända skutan åt rätt håll som Nobelkomittén har haft som grund genom de initiativ Obama redan tagit. Nobelkomittén gjorde helt rätt och ialla fall jag satte på mig dumstruten som hade tänkt helt fel. Han tog ju också upp i sitt fredspristal detta med USA:s krigsengagemang tillsammans med många andra stater inkluderande Norge och förklarade tydligt varför det är ett måste som världen fungerar idag som annars kan få katastrofala följder. Ingen vill väl se en repris och en utvidgning av Talibanregimen i Afganistan där man hade avrättningar som underhållning för folket på helgerna på fotbollsarenorna och tvingade bönderna att odla opium istället för livsmedel. USA:s övertagande av ledningen på aktuella Haiti visar att USA, när det gäller, är en av de få stora länder som man verkligen kan lita på och som ger oss i Europa en grundläggande trygghet, som garanterat ställer upp om det skulle bli stora problem av något slag som vi inte klarar själva.

Lidingöbo sen 1960

Anonym,  28 januari 2010 10:02  

Han är säkert en bra ledare, men är han tillräckligt bra för att leda ett gigantiskt land med ett politiskt system som gör det otroligt komplicerat att få igenom kontroversiella reformer? Det återstår att se. Jag väljer att hoppas. Yes he can!

Skicka en kommentar

  © Blogger template The Business Templates by Ourblogtemplates.com 2008

Back to TOP