När demokratiska rättigheter står mot varandra

Min erfarenhet är att demonstrationer i Sverige som regel genomförs i ordnade former, möjligen med effekten att det under en begränsad tid kan bli lite svårt att ta sig fram med bil i det berörda området. Polis och arrangörer brukar dock gemensamt se till att störningarna för allmänheten ska bli så små som möjligt. Budskapet är det viktiga, inte ambitionen att ställa till med kaos.


Undantaget brukar vara när Sverigedemokrater, Nationaldemokrater eller andra främlingsfientliga eller rasistiska organisationer vill utnyttja sina demokratiska rättigheter. Men då är det inte arrangörerna i sig som ställer till problem för omgivningen utan vänsterextremister som saboterar deras möten. Om detta skrev Jan Guillou mycket klokt i sin senaste krönika i Aftonbladet.

Nere på kontinenten tycks det emellertid vara lite annorlunda. Igår kväll fick jag nämligen beskedet att morgondagens möte med Regionkommittén var inställt. Anledningen är en demonstration som väntas få över 80 000 deltagare och som ska hållas i EU-kvarteren.

Den belgiska polisen gör bedömningen att ingången till Regionkommitténs byggnad i praktiken kommer att vara blockerad större delen av dagen samt att möjligheterna att överhuvudtaget ta sig in och ut ur området kommer att vara kraftigt begränsade.

Den demokratiska rättigheten att få demonstrera och uttrycka sin åsikt står alltså här i konflikt med den minst lika viktiga principen att förtroendevalda ska kunna träffas och fatta beslut. Man kan ju fråga sig om det inte med lite god vilja hade gått att tillgodose båda behoven.