Huvudnyheten i dagens Metro har rubriken “SMS-lån är den nya kvinnofällan”. I artikeln framgår sedan att kvinnornas andel av de obetalda SMS-lånen är 44 %!
Utifrån detta kan den matematiskt kunnige snabbt räkna ut att männens andel är 56 %. Intressant kvinnofälla...
Rgeringen fortsätter att leverera. Alliansen gick till val på att genomföra en tandvårdsreform värd namnet och i dagarna har regeringen lagt en proposition.
Förslaget innebär att alla vuxna får en tandvårdcheck på 300 kronor vartannat år för att uppmuntra till regelbundna kontroller. För de grupper som har lägst besöksfrekvens, dvs. de som är mellan 20-29 år eller över 75 år, får det dubbla.
Dessutom, vilket jag tycker är det viktigaste, så inför man ett högkostnadsskydd som innebär att kostnader upp till 3000 kronor får man betala själv. Från 3 000 kronor till 15 000 kronor betalar patienten halva beloppet, och från 15 000 kronor och uppåt står staten för 85 procent av kostnaden.
Det här innebär dramatiskt sänkta kostnader för dem mellan 20-65 år som har stora behov av tandvård. Även pensionärer, som redan idag omfattas av ett visst högkostnadskydd, får en klar förbättring med Alliansregeringens förslag.
Dagens Nyheters förslag att låta väljarna kryssa flera namn är ett intressant inspel som man inte bör avvisa utan vidare. Som DN mycket riktigt påpekar kan uppskattade "andrahandskandidater" missgynnas på bekostnad av färgstarka motkandidater som stöds av en mindre, men aktiv väljargrupp.
Men detta löser fortfarande inte problemet med att enbart en minoritet kryssar någon av kandidaterna. Därför behöver personvalssystemet reforemeras så att det verkligen är majoritetens önskemål som avspeglas i valresultatet, vilket jag skrev om i ett blogginlägg igår.
I Svenska Dagbladet presenterades idag en rapport från Socialstyrelsen som bland annat visar på att andelen självmordsförsök ökar bland unga.
När sen Rapport (klicka på videolänken) sänder ett inslag är hela fokus på hur just unga kvinnor drabbas. Man konstaterar att bland kvinnor 15-44 år är ökningen störst och att det är tre gånger så många unga kvinnor som unga män som försöker ta sitt liv. Man berättar också att antalet genomförda självmord okar bland unga kvinnor.
Allt detta är givetvis sant och intressant. Men lika intressant är vad som inte sägs i programmet, nämligen att andelen fullbordade självmord är ungefär tre gånger så hög bland män som bland kvinnor. Totalt sett är andelen fullbordade självmord högst bland män över 45 år och lägst bland kvinnor 15-24 år (just den grupp som reportaget lyfter fram som värst drabbad). Det är nästan fem gånger så många äldre och medelålders män som begår självmord som yngre kvinnor.
Självfallet är det viktigt för hälso- och sjukvården att försöka förstå varför fler unga kvinnor försöker begå självmord (men tack och lov sällan lyckas fullborda försöket) och hitta sätta att minska antalet. Men det torde vara minst lika viktigt att minska antalet fullbordade självmord och där har faktiskt unga män ökat rätt dramatiskt de senaste 10 åren medan andelen kvinnor har legat någorlunda konstant. Vaför blev inte det en nyhet?
Källor: Folhälsorapport 2005 Hälsa och sjukdommar 2008:2 Vård av självmordsnära patienter
I grunden är idén med personval positiv. Rätt utformad utökar den medborgarnas inflytande på vem som ska representera dem på ett mer demokratisk sätt.
Tyvärr har personvalssystemet i Sverige inte gett önskat resultat. Huvudsakligen röstar man fortfarande i Sverige av tradition på parti och inte person.
Med 8 % personvalskryss i riksdagsvalet och 5 % i landstings- respektive kommunalval kan man således bli förstanamn för ett parti. Men när endast 10-20 % av väljarna utnyttjar möjligheten att kryssa en kandidat överhuvudtaget är det tveksamt om systemet alltid är så demokratiskt. Det är ju inte helt orimligt att anta att många, om inte alla, av dem som avstått från att kryssa i praktiken accepterat partiernas prioriteringar (och kanske t o m trott att det skulle få genomslag i valet).
För att få ett väl fungerande personvalssystem kan man mycket väl såsom bl a moderaterna föreslår, avskaffa spärrarna. Men detta måste då antingen kombineras med ett obligatorium att verkligen kryssa eller att partiernas egna prioriteringar slår igenom på de valsedlar där ingen har kryssat.
En stor fördel med ett väl fungerande personvalssystem är att det skulle vitalisera valkampanjerna. De som kandiderar skulle på ett helt annat sätt vara tvungna att gå ut och möta väljarna för att söka deras personliga mandat.
Ytterligare en fördel är att personvalsresultatet i så fall genomsyrar hela listan och inte bara vilka som ska bli toppnamn.
Men ett reformerat personvalssystem kommer också att påverka partierna och deras inre arbete. Det ges inte samma förutsättningar att presentera en enhetlig bild av partiet då olika kandidater kommer att profilera sig själva i större utsträckning. Systemet kommer också att premiera kändisar och medialt starka personer, vilket kommer att påverka det politiska arbetet efter valet. Om detta sen är bra eller dåligt beror nog på vem man frågar.
Källa: DN
Samma dag som det avslöjades att Mona Sahlin gett Pär Nuder sparken som partiets ekonomiske talesman ryktades det om att fler huvuden var på väg att falla. Bland annat spekulerades det i att Marita Ulvskog skulle sitta löst som partisekreterare liksom gruppledaren. Britt Bohlin.
Genom dagens intervju i Svenska Dagbladet bekräftar i praktiken Mona Sahlin att så var fallet (även om det kanske inte gäller just de utpekade personerna) när hon öppet erkänner att hon erbjudit Nuder posten som utrikespolitisk talesman. På den posten sitter idag Urban Ahlin som i media utpekats som trolig ny partisekreterare...
Men Sahlin kan också ha bränt sin chans genom sin amatörmässiga och klumpiga hantering av Pär Nuder. I Expressen markerar exempelvis Marita Ulvskog tydligt revir genom att utesluta ytterligare rokader och bestämt hävda att "en partiledare kan aldrig diktera i vårt parti".
Det blir mer och mer tydligt att det pågår en maktkamp inom socialdemokratins ledning. Vem som går segrande ur kampen återstår att se, men det är uppenbart att Sahlin ännu inte har kopplat greppet om sin organisation.
Övriga källor: DN
När förra årets löneavtal mellan Kommunal och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL)presenterades varnade jag för att den höga nivån kommer att få följdverkningar på andra avtalsområden.
Och om så inte sker kan vi få se fler exempel som det som beskrivs i Aftonbladet där en förskollärare med 3,5 års högskoleutbildning t o m har lägre lön en barnskötare med gymnasiekompetens som dessutom är yngre och har jobbat kortare tid.
Det är orimligt om den som kompetensutvecklar sig och offrar fler års lön för att istället skuldsätta sig inte ser något resultat i plånboken.
Först rapporteras det att Mona Sahlin sparkar Per Nuder som svarar att det känner han inte till. Sen dementerar Sahlin uppgifterna varpå Nuder istället meddelar att han lämnat in sin avskedsansökan.
Därefter skickar Sahlin ut ett meddelande där hon säger att de båda är vänner men har olika syn på hur arbetet ska skötas och att det har lett fram till dagens beslut. Vilken cirku(s)!
Att Sahlin väljer att sparka Nuder är i sig inte förvånande. han är alltför förknippad med Göran Persson och var dessutom konkurrent om partiledarposten. Sannolikt har han inte gjort livet alltför lätt för Sahlin sedan hon tillträdde.
Men sättet han avpolleteras på är pinsamt och klumpigt och visar definitivt inte på den grad av mognad och ledarskapsförmåga man kan förvänta av den som strävar efter landets tyngsta politiska ämbete.
Källor: SvD SvD2 SvD3 SvD4 DN DN2 DN2 DN4 DN5 Aftonbladet Aftonbladet2 Aftonbladet3 Aftonbladet4 Aftonbladet5
I dagens LT intervjuas jag av Susann Thorngren angående förslaget om att tåg och bilar ska samsas på en gemensam väg/spårväg mellan Skärsätra och Högberga.
I artikeln citerar hon mig och skriver att jag skulle ha sagt att lidingöbanan är en järnvägskonstruktion och att det krävs en spårvägskonstruktion för att trafiken ska kunna samsas.
Det jag egentligen sa i intervjun var att lidingöbanan har en järnvägskoncession och att det krävs en spårvägskoncession för att trafiken ska kunna samsas. Det är m a o det tillstånd som reglerar lidingöbanans trafik som skulle behöva ändras inte dess fysiska konstruktion för att gå från järnväg till spårväg.
Efter nära två månader i häkte släpptes Tito Beltran igår fri av Ystads tingsrätt i avvaktan på dom i det våldtäktsmål där han stått åtalad. Frisläppandet tyder på att tingsrätten kan komma att frikänna Beltran, men oavsett tingsrättens dom lär den bli överklagad till högre instans.
Medierna, i synnerhet Aftonbladet och Expressen har på ett tidigt stadium redan dömt honom och oavsett utgången i målet är hans tillvaro raserad. Expressens Britta Svensson tar dessutom fortfarande tydligt parti för barnflickan och vidhåller i dagens tidning att det var rätt av henne att polisanmäla Beltran.
Den av rikstidningarna som stod emot frestelsen längst var Svenska Dagbladet som inte namngett honom förrän man av misstag skrev ut namnet i ett TT-citat som var infogat i en artikel i torsdagens tidning. Dagen efter släppte man även namnet officiellt med motiveringen att det redan var så känt. Av någon anledning är alla gamla artiklar om rättegången nu bortplockade från svd.se...
Det finns alla anledning för medierna att rannsaka sig själva. Vilket var egentligen motivet till att namnge honom långt innan domstolen sagt sitt? Går det verkligen att hävda att det fanns ett allmänintresse (och inte bara en nyfikenhet att tillfredsställa och tjäna pengar på)? Beltran var innan detta mål en halvkänd artist som inte hade någon särskild makt- eller förtroendeställning.
Om han är oskyldig till det brott han står anklagad för är det ett oerhört högt, för att inte säga orimligt, pris han har fått betala. Är han istället skyldig räcker det ju med att hans namn nämns när dom har fallit - om det nu finns skäl att överhuvudtaget hänga ut just honom till allmän beskådan till skillnad från landets överiga dömda våldtäktsmän.
Han kommer för alltid vara förknippad med våldtäktsanklagelsen med de effekter det kommer ha på såväl karriär som socialt liv och anseende framöver, oavsett vilken domen blir. Skulle han gå fri när sista instans har sagt sitt finns det nog därför en och annan chefredaktör som har anledning att oroa sig över konsekvenserna av sina skriverier...
Övriga källor: DN Ystads Allehanda
Regeringsframgång 1
Sedan valet har 164 000 svenskar gått från utanförskap till arbete.
Regeringsframgång 2
Med jobbavdragen har regeringen sänkt skatten med 50 miljarder kronor. 75 % av dessa skattesänkningar hamnar hos de människor som tjänar mellan 16-22 000 kronor i månaden.
För den som tjänar 20 000 kronor i månaden innebär jobbavdraget en tusenlapp mer i månaden i sänkt inkomstskatt.
Regeringsframgång 3
För en pensionär med 12 000 kronor i månaden ökar pensionen före skatt med cirka 4 000 kronor under 2008 och med ytterligare 6 000 kronor 2009. Det är att jämföra med tidigare höjningar under den socialdemokratiska regeringen på bara ungefär 2000 kronor per år.
I en signerad ledare i Svenska Dagbladet avslöjar Maria Abrahamsson något som sannolikt var okänt för de flesta. En av de dömda ungdomarna i Kungsholmsfallet där Riccardo misshandlades till döds greps för en annan grov misshandel redan i augusti förra året.
Misshandeln var så grov med sparkar mot huvudet att den 17-årige pojke som blev utsatt höll så när på att mista livet, han också. Först nu går detta fall till åtal, nästan ett halvår efter att misshandeln ägt rum. Att rättsväsendet har krav på sig att agera skyndsamt när det gäller unga brottslingar tycks inte ha bekymrat de ansvariga i detta fall.
Samma rättsväsende har också släppt denne yngling på fri fot i avvaktan på att domen i Kungsholmsfallet ska vinna laga kraft, då häkte inte anses vara en lämplig plats för ungdomar vilket i sin tur ledde till att han blivit anhållen ytterligare en gång misstänkt för en ny misshandel.
Denne yngling är alltså på starka grunder misstänkt för en grov misshandel, en misshandel och därtill dömd för en grov misshandel och vållande till annans död.
Den första frågan som uppenbarar sig är om polisen verkligen anser att man utrett det första misshandelsfallet skyndsamt när det tar nästan ett halvår innan fallet går till åtal? Den frågan kommer jag att ställa på Polisstyrelsen vid kommande sammanträde.
Den andra frågan är vad socialtjänsten har gjort för att ta hand om denna unga man som uppenbarligen har stora problem? Sitter man bara och väntar på att domstolen ska agera fast man har ett direkt ansvar att ingripa när ungdomar far snett?
Vad jag vet går ynglingen fortfarande fri då domstolen avslog åklagarens häktningsbegäran efter den senaste misstänkta mishandeln. Ser inte socialtjänsten ett mönster här? Räcker inte tre sannolika misshandelsfall, varav en med dödlig utgång för att socialtjänsten omedelbart ska ingripa och omhänderta denna uppenbart destruktiva person.
Var finns ansvaret och hur många personer ska behöva bli misshandlade och kanske dödade innan någon tar det?
Read more...Kommer ni ihåg Ireen von Wachenfeldt ? Kvinnan som påstod att "män är djur" i dokumentären Könskriget på SVT.
Den numera f d ordföranden i Roks vill nu få upprättelse - för sina barnbarns skull som hon säger - och har därför gett ut en bok. Där skriver hon att hon vill ta tillbaka begreppet "män är djur" för att istället påstå att "män är värre än djur"!!!
Gudrun Schyman, Tina Rosenberg och Claes Borgström garvar säkert gott, men frågan är vad vanliga människor som anser att det är en självklarhet att kvinnor och män ska ha samma möjligheter men som inte känner igen sig i tokfeminismens förenklade, svartvita världsbild tycker?
Källa: Aftonbladet
I en ypperlig debattartikel i dagens SvD Brännpunkt ger socialminister Göran Hägglund (kd) och sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt (m) svar på tal till sossarna Mona Sahlin och Ylva Johansson.
Med goda argument visar de hur den privata vården kompletterar och avlastar den offentliga. De pekar också helt riktigt på att det är bristen i den offentliga vården, framförallt vårdköerna, som varit grogrunden till den tillväxt av privata alternativ som har skett på senare år.
Socialdemokraternas egna misslyckande i sjukvårdspolitiken har alltså lett till att människor sökt andra alternativ för att lösa sina behov och privata företag har varit villiga att erbjuda den vård som inte landstinget har kunnat - åtminstone inte tillräckligt snabbt och flexibelt.
Socialdemokraterna kritiserar ofta att det finns ett vinstintresse i vården. Men det finns ingen anledning att moralisera över det så länge den som erbjuder vården möter patientens behov. Alla som är verksamma i vården tjänar pengar på den. Duktiga läkare har bra löner (och ska så ha), läkemedelsföretag är vinstdrivande likaså de företag som säljer utrustning till sjukhusen eller för den del bygger dem.
Det är inte fult att tjäna pengar på att tillhandahålla god vård, lika lite som det är fult att tjäna pengar på att sälja mat. Det vore en välgärning om socialdemokraterna i sin omprövning av politiken inför nästa val kunde släppa sina ideologiska käpphästar och istället lösa människors problem.
Vad gäller privata sjukförsäkringar så finns ju den marknaden enbart därför att den offentligt finansierade vården begränsas till vad landstingen kan erbjuda. I huvudsak i egen regi och därutöver i viss utsträckning kompletterat med viss privat vård via bolag man har avtal med.
Den bästa sjukvårdsreform vi kunde genomföra i Sverige vore istället att avskaffa landstingen och införa en obligatorisk statlig sjukförsäkring som betalas via skattsedeln och som garanterar alla och envar den sjukvård man behöver.
Den kan sen tillhandahållas av statliga universitetssjukhus, kommuner, kommunalsförbund och privata vårdgivare. Självklart ska man även kunna vända sig utomlands vid behov.
En sådan reform skulle garantera alla svenskar lika möjlighet till vård utan att några måste betala extra för att få den vård man egentligen har rätt till samtidigt som vi får en hälsosam (haha) konkurrens mellan olika vårdgivare som kommer att stimulera såväl utbud som kvalitetsutveckling.
Landshövdingen i Norrbotten, centerpartisten Per-Ola Eriksson kallar den regionala pressen till "överläggningar". Eriksson är nämligen missnöjd över tidningarnas uppmärksamhet kring Pajalas socialdemokratiska kommunalråds löfte om att ge bort en tomt till Charlotte Kalla.- Det är inte armod som ska lyftas fram, säger landshövdingen i ett kritiskt uttalande till Norrbottens-Kuriren. Det är bara norrbottniska journalister som ställer frågor om det här.
Uppenbarligen har Per-Ola Eriksson varken läst mina båda blogginlägg (Kommunalråd bryter mot lagen respektive Niskas grodor), Aftonbladet, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet eller Politikerbloggen heller för den delen.
I en debattartikel på SvD Brännpunkt idag går Mona Sahlin till angrepp mot moderaterna med påståenden om att "regeringens sänkta skatter för dem med stora förmögenheter och de dyraste fastigheterna betalas av flertalet svenskar genom nedskärningar och skattehöjningar".
Detta är inte sant och det vet Mona Sahlin, men i kampen om väljarna synes alla påståenden vara tillåtna.
Den avskaffade förmögenhetsskatten har framförallt gynnat normalinkomsttagare och pensionärer i storstadsområden vars förmögenhet framförallt består av egna hem medan för de riktigt rika har förmögenhetsskatten under lång tid varit frivillig tack vare speciallagstiftningar och olika villkor för olika förmögenhetsslag.
Var det verkligen rimligt att en vanlig villaägande pensionär som betalat av på sitt hus skulle betala förmögenhetsskatt medan H&M:s Stefan Persson med en förmögenhet på 100 miljarder kronor slapp? Så var det uppenbarligen i socialdemokraternas Sverige under många år.
Samma sak gäller den avskaffade fastighetsskatten. Varför ska den som bor i ett storstadsområde behöva betala mer skatt för sitt boende än den som bor på landet? Räcker det inte med att det är dyrare att köpa sin bostad där? Fastighetskatten hade ingen koppling till människors förmåga att betala den utan drabbade en lärare eller polis i storstaden hårt medan direktören eller läkaren på landsbygden slapp.
Men påståendet om att detta skett till priset av nedskärningar och skattehöjningar tar verkligen priset i kreativ politisk retorik. Aldrig någonsin har vi spenderat så mycket skattemedel på offentliga välfärdstjänster i stat, landsting och kommun som nu. Aldrig någonsin har så mycket resurser avsatts till vård, skola och omsorg.
Samtidigt har Alliansen sänkt skatten för låg- och medelinkomsttagare i en aldrig tidigare skådad omfattning. 75 % av skattesänkningarna går till dessa grupper och resultatet är en tusenlapp mer i månaden.
Så vilka nedskärningar och skattehöjningar är det vi pratar om? Mona Sahlin lär bli svaret skyldig.
Idag presenteras en ny utredning som föreslår att sexistisk och könsdiskriminerande reklam ska förbjudas i lag. Sakta men säkert inskränker man yttrandefriheten i jakten på det oönskade, det obekväma eller det otrevliga.
Yttrandefriheten är grundläggande i en demokrati och om man förbjuder viss reklam för att man anser den könsdiskriminerande eller sexistisk blir ju den omedelbara frågan vem ska bedöma det och med vilken rätt?
Vad som är sexistiskt eller könsdiskriminetande är ju i allra högsta grad en subjektiv värdering. Den bedömningen kan var och en av oss göra varje dag i vår roll som konsumenter, men att polisen eller någon annan myndighet ska ta på sig det ansvaret på våra vägnar är inte rimligt.
Den folkpartistiske riksdagsledamoten, Birgitta Ohlsson, uttryckte det hela klockrent:- Sexistisk reklam är korkad - inte kriminell. Att använda sig av sexistisk reklam är obegåvat och pinsamt PR-mässigt. Företag som spelar på stinkande könsrollsfördomar ska få påhälsning av förbannade och medvetna konsumenter, inte av polisen. Jag tror mer på kaxig konsumentmakt och tuff självsanering från
näringslivet än stelbent lagstiftning.
Om inte reklam får uppfattas som könsdiskrimenerande eller sexistisk utan att bryta mot lagen, ska då böcker, filmer och tidningar i framtiden få vara det? Och hur ska man förhålla sig till den politiska debatten? Om vi accepterar denna begränsning i yttrandefriheten, vad blir då nästa steg?
Källor: DN DN2 DN3
Gårdagens debattartikel på SVT Opinion liksom mitt inlägg på bloggen igår resulterade i en oanad mängd kommentarer, främst från förespråkarna för fildelning.
Argumenten för en avkriminalisering av illegal fildelning kan i huvudsak sammanfattas med följande:
Låt mig kort försöka bemöta var och en av dessa argument:
Det finns artister som stödjer fildelning. Ja det stämmer och det står dem fritt att lägga ut sina alster på internet precis som de vill och låta alla och envar ladda hem filerna. Det finns inget tvång att använda skivbolag, filmdistributörer eller bokförlag. Men det innebär inte att man genom en lagändring ska förhindra de artister som vill ta betalt för sitt arbete ska ha en rätt att göra det.
Man vill inte betala till artister som man anser tjänar alldeles för mycket ändå. Det behöver man inte heller. Det går alldeles utmärkt att avstå från att köpa deras skivor/filmer/böcker. Men för den skull har man inte rätt att stjäla deras alster.
Distributörerna är för giriga och de behövs inte längre. Visst, många bolag är stora drakar som tjänar mycket pengar, men det är inget omoraliskt i sig. Om någon kan erbjuda en annan - laglig - affärsmodell som konkurrerar ut de traditionella distributörerna finns det inget att invända mot det (ett bra exempel är CDON.COM där man kan köpa enstaka låtar för en bråkdel av vad en CD skiva kostar). Så konkurrera gärna ut distributörerna om de inte är tillräckligt duktiga på att tillgodose marknadens behov, men se då först till att få rätten att distribuera materialet av upphovsmannen.
Fildelning innebär bra reklam/marknadsföring för artisterna. För en del är det säkert så och vill de lägga ut sitt material för allmän spridning finns det ingenting som hindrar dem. Men det är lite väl magstarkt när en del piraterna tar på sig rätten att hävda att det är gynnsamt för alla artister. Det är väl ändå något som var och en själv får avgöra för egen del.
Kopiering är inte stöld eftersom orginalet finns kvar. I strikt juridisk mening är det naturligtvis inte stöld utan brott mot lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, men det är likväl brottsligt och innebär i praktiken att man tar ifrån en upphovsman dennes möjligheter att tjäna pengar på sitt arbete.
Att förhindra illegal fildelning innebär ett oacceptabelt intrång i den personliga integriteten. Det här är ett viktigt argument som man inte ska negligera. Staten tenderar att möta alltfler hot med ökad (elektronisk) övervakning och det riskerar i förlängningen att inkräkta på allas vår personliga integritet. Men för den skull får står ju inte valet mellan att legalisera fildelning eller tillåta en total övervakning av all elektronisk kommunikation lika lite som valet står mellan att acceptera kvinnomisshandel i hemmet eller kamerövervakning i sovrummet. I ett rättsamhälle får man helt enkelt acceptera att all brottslighet inte kan beivras därför att priset för en polisstat är alldeles för högt.
För min del är jag beredd att mycket långt försvara skyddet för den personliga integriteten, men samtidigt värna upp upphovsmäns rätt att få betalt för sitt arbete.
PS Läs gärna den intressanta intervjun med Cecilia Renfors i Fokus.
Read more...Det pågår sedan några veckor en debatt på framförallt Expressens och Svenska Dagbladets debattsidor om fildelning.
Med argument som att det är inte stöld att kopiera försöker man bagatellisera för att att inte säga legalisera ett brottsligt beteende.
I en replik till Mats Johanssons (m) m fl välformulerade inlägg på SvD Brännpunkt (10/1) skriver piratpartiets Mika Sjöman idag att "stöldargumentet är förljuget för att väcka skuldkänslor och att upphovsrättsindustrins egentliga rädsla är att varken du eller artisterna behöver dem längre för distributionen".
Men det är just stöld det handlar om när man inte accepterar säljarens villkor att man köper rätten att lyssna eller titta på ett verk för privat bruk. Det Pirate Bay och andra fildelningssajter gör är att de snyltar på andras arbete och själva tjänar stora pengar på det.
I förlängningen handlar upphovsrätt om så mycket mer än bara kompositörer, författare och filmskapare. Om vi slutar försvara deras rättigheter, hur kan vi då motivera varumärkesskydd eller patentlagstiftning?
För med samma argument som man vill masskopiera musik, film och böcker kan man motivera såväl varumärkes- som patentintrång. Någon fysisk stöld är det ju inte frågan om. Men effekten av en sådan lagstiftning skulle vara totalt omvälvande för samhällsekonomin och få så långtgående effekter att det inte ens går att överblicka.
Läs även mitt debattinlägg på SVT Opinion.
I samband med att Bengt Niska olagligt utlovade en tomt gratis till Charlotte Kalla efter hennes senaste framgångar i skidspåret har en och annan groda slinkit ur hans mun: "Det största ögonblicket under min tid som kommunalråd, det toppar till och med filmpremiären av Populärmusik från Vittula."
Då har han inte åstadkommit mycket som kommunalråd"Det är tillåtet om ingen överklagar"
Nej det är det inte. Lagbrott uppstår inte när någon polisanmäler utan när gärningen genomförs"Det kan jag lova henne här på stående fot. Hon ska ha en tomt där hon ska bygga ett hus."
Inte ens i Pajala är politik en one-man-show utan beslut måste fattas i demokratisk ordning.
"Jag har alla kommunmedborgare bakom mig."Så brukar brukar Hugo Chavez och Kim Jong-Il uttrycka sig
"Så avundsjuka människor finns det väl inte."
"Det var landshövdingen som finansierade resan, inga skattepengar gick åt."Sen när blev landshövdingen privatfinansierad?
I sin upphetsning över Charlotte Kallas framgångar i skidspåren lovar kommunalrådet i hennes hemkommun Pajala, Bingt Niska, att hon gratis ska få en strandtomt av kommunen.
Att det strider mot lagen struntar han blankt i med det enfaldiga påståendet att "det är inte olagligt om det inte överklagas". Det är det visst det, på samma sätt som ett snatteri är olagligt även om det inte upptäcks.
Men inte nog med att det är olagligt, det är direkt olämpligt att skänka bort skattebetalarnas tillgångar. Trots att en företagare har erbjudit sig att köpa tomten och i sin tur sponsra Kalla, så är förstahandsalternativet för socialdemokraten Niska att ge bort tomten till vår nya skiddrottning som sannolikt kommer att vara mångmiljonär inom kort tack vare framgångarna i spåret.
Pengarna från en tomtförsäljning hade kunnat användas till vägunderhåll, några nya förskoleplatser eller högre kvalitet i äldreomsorgen. Men det kanske inte behövs i Pajala som är är av de kommuner i landet som får mest pengar i skatteutjämningsystemet, över 24 000 kronor per invånare...
Källor: Aftonbladet Norrbottens-Kuriren SvD SvD2 DN
Tänk dig att tio personer går ut varje dag för att äta middag. Notan för de tio tillsammans hamnar på 1000 kr. Om de delade upp notan på samma sätt som vi betalar skatter, skulle det bli ungefär så här. De första fyra - de fattigaste - skulle inte betala någonting; Den femte skulle betala 10 kr; den sjätte skulle betala 30 kr; den sjunde 70 kr; den åttonde 120 kr; den nionde 180 kr. Den tionde personen - den rikaste - skulle betala 590 kr. De bestämde sig för att betala notan på det viset.
De tio åt middag på restaurangen varje dag och kände sig nöjda med uppgörelsen - tills en dag, ägaren till restaurangen gav dem rabatt.
"Eftersom ni är så bra kunder" sa han, "ger jag er 200 kr rabatt på era middagar." Middag för tio skulle då bara kosta 800 kr.
Gruppen ville fortfarande betala middagen på det sätt vi betalar skatter. Så de första fyra påverkades inte, de fick fortsätta äta gratis. Men hur skulle de andra sex göra - de som betalade? Hur skulle de dela upp rabatten på 200 kr så att alla skulle få sin "beskärda del"?
De sex personerna insåg att 200 kr delat med sex blir 33,33 kr. Men om de drog bort det från varje persons andel skulle den femte och sjätte personen få betalt för att äta. Restaurangägaren föreslog då att det vore rättvist att reducera varje persons nota med ungefär jämt och han satte igång att räkna på de belopp varje person skulle betala.
Resultatet blev att även den femte personen fick äta gratis, den sjätte fick betala 20 kr, den sjunde betalade 50 kr, den åttonde 90 kr, den nionde 120 kr, vilket lämnade den tionde personen med 520 kr istället för tidigare 590. Alla sex personerna fick lägre pris än tidigare och de fyra första fick fortsätta äta gratis.
Men plötsligt utanför restaurangen började personerna jämföra vad de sparat.
"Jag tjänade bara en tia av 200 kr," började den sjätte personen. Han pekade på den tionde: "men han tjänade 70!"
"Precis," sa den femte personen. "Jag sparade också bara en tia. Det är orättvist att han fick sju gånger så mycket som jag!"
"Det är sant!" skrek den sjunde personen. "Varför ska han få 70 kr tillbaka När jag bara fick 20? De rika ska alltid få det bättre!"
"Vänta ett tag" skrek de fyra första unisont. "Vi fick ju ingenting alls! Det här systemet utnyttjar de fattiga!"
De nio personerna omringade den tionde och gav honom stryk. Nästa kväll kom inte han till middagen, så de nio andra satte sig ner och åt utan honom.
När notan kom in, upptäckte de något viktigt. Det fattades 520 kr.
Ordet kris förknippas nog av de allra flesta med en riktigt allvarlig situation, som får stora konsekvenser för många och där man helt har tappat kontrollen. Bland journalister tycks ordet kris däremot vara liktydigt med minsta avvikelse.
I dagens Lidingö Tidning möts man av kvällstidningsrubriken att det är "Kris i barnomsorgen". Bakgrunden till rubriken är att ca 40 barn får vänta mellan 3 och 8 veckor på sin barnomsorgsplats därför att ombyggnationerna i Stockby och Käppala har dragit ut något på tiden.
Detta är naturligtvis inte bra och ställer till det för de föräldrar som nu ska återgå till arbetet efter föräldraledigheten och det förtjänar helt klart medial uppmärksamhet. För de enskilda familjerna kan det här ställa till med mycket stora besvär, men att beskriva det hela som en kris för barnomsorgen när vi dagligen tillhandahåller barnomsorg av hög kvalitet till ca 2 600 barn på Lidingö är kanske något missvisande.
Jag skulle t o m våga drista mig till att påstå att utbildningsförvaltning gjort ett fantastiskt jobb de senaste åren som med kort varsel har lyckats bygga ut förskolan med över 20 % på bara några få år för att möta den mycket stora inflyttningen av barnfamiljer till Lidingö. Med några få undantag har man lyckats upprätthålla barnomsorgsgarantin under hela denna utbyggnadsperiod vilket snarast tyder på handlingskraft och gott ledarskap på utbildningsförvaltningen.
Efter två veckors ledighet (nåja, ett och annat telefonsamtal och mail har det trots allt blivit i mellandagarna) är det nu dags att med uppladdade batterier åter starta igång det politiska arbetet.
Under 2008 står vi inför flera stora beslut. Under våren kommer exempelvis utredningen om Södra Huvudleden att bli klar och därefter kommer de politiska partierna få möjlighet att ta ställning till hur vi går vidare. För egen del är jag optimist och tror att det ska gå att lösa vägfrågan på ett trafiksäkert och miljövänligt sätt till en rimlig kostnad.
Nära besläktat med vägfrågan är beslut om kollektivtrafikförsörjningen på södra ön, eller enklare uttryckt Lidingöbanans framtid. Det är inte ett beslut vi äger själva, men vi har goda möjligheter att påverka utgången och för närvarande pågår en dialog mellan Lidingö stad och SL som jag kommer att få anledning att återkomma om på denna blogg.
Kundval inom äldreomsorgen är en annan viktig fråga liksom utbyggnaden av densamma. På onsdag hålls ett gemensamt informationsmöte med kommunstyrelsen och äldre- och handikappnämnden som en del i den kommande beslutsprocessen.
Under året kommer vi sannolikt också att fatta beslut om ny detaljplan för Dalénum med ca tusen lägenheter och lika många arbetsplatser i ett av regionens mest attraktiva lägen. Strax före julhelgen köpte JM Diligentias andel vilket innebär att en professionel exploatör nu äger större delen av området. Det finns stora förväntningar från många lidingöbor och så här långt har den politiska enigheten kring förslaget varit bred.
Därutöver kommer vi naturligtvis att hantera en lång rad andra små och stora beslut, alltifrån budget för 2009 till ett 70-tal pågående detaljplaneärenden bara för att ge några exempel.
I vissa frågor kommer samstämmigheten över blockgränsen vara stor, i andra kommer de politiska skiljelinjerna att vara tydliga. Så måste det få vara och jag ser fram emot kommande politiska debatter med de övriga partiernas representanter.
Jag hoppas dock att debattklimatet 2008 ska bli bättre än 2007 då fokus mera var på processfrågor än sakpolitik och det dessvärre förekom en del rätt så trista personangrepp. I den mån jag kan bidra till ett bättre debattklimat lovar jag att försöka göra det och hoppas att mina debattmotståndare i de andra partierna gör detsamma.
© Blogger template The Business Templates by Ourblogtemplates.com 2008
Back to TOP
