Notan
Tänk dig att tio personer går ut varje dag för att äta middag. Notan för de tio tillsammans hamnar på 1000 kr. Om de delade upp notan på samma sätt som vi betalar skatter, skulle det bli ungefär så här. De första fyra - de fattigaste - skulle inte betala någonting; Den femte skulle betala 10 kr; den sjätte skulle betala 30 kr; den sjunde 70 kr; den åttonde 120 kr; den nionde 180 kr. Den tionde personen - den rikaste - skulle betala 590 kr. De bestämde sig för att betala notan på det viset.
De tio åt middag på restaurangen varje dag och kände sig nöjda med uppgörelsen - tills en dag, ägaren till restaurangen gav dem rabatt.
"Eftersom ni är så bra kunder" sa han, "ger jag er 200 kr rabatt på era middagar." Middag för tio skulle då bara kosta 800 kr.
Gruppen ville fortfarande betala middagen på det sätt vi betalar skatter. Så de första fyra påverkades inte, de fick fortsätta äta gratis. Men hur skulle de andra sex göra - de som betalade? Hur skulle de dela upp rabatten på 200 kr så att alla skulle få sin "beskärda del"?
De sex personerna insåg att 200 kr delat med sex blir 33,33 kr. Men om de drog bort det från varje persons andel skulle den femte och sjätte personen få betalt för att äta. Restaurangägaren föreslog då att det vore rättvist att reducera varje persons nota med ungefär jämt och han satte igång att räkna på de belopp varje person skulle betala.
Resultatet blev att även den femte personen fick äta gratis, den sjätte fick betala 20 kr, den sjunde betalade 50 kr, den åttonde 90 kr, den nionde 120 kr, vilket lämnade den tionde personen med 520 kr istället för tidigare 590. Alla sex personerna fick lägre pris än tidigare och de fyra första fick fortsätta äta gratis.
Men plötsligt utanför restaurangen började personerna jämföra vad de sparat.
"Jag tjänade bara en tia av 200 kr," började den sjätte personen. Han pekade på den tionde: "men han tjänade 70!"
"Precis," sa den femte personen. "Jag sparade också bara en tia. Det är orättvist att han fick sju gånger så mycket som jag!"
"Det är sant!" skrek den sjunde personen. "Varför ska han få 70 kr tillbaka När jag bara fick 20? De rika ska alltid få det bättre!"
"Vänta ett tag" skrek de fyra första unisont. "Vi fick ju ingenting alls! Det här systemet utnyttjar de fattiga!"
De nio personerna omringade den tionde och gav honom stryk. Nästa kväll kom inte han till middagen, så de nio andra satte sig ner och åt utan honom.
När notan kom in, upptäckte de något viktigt. Det fattades 520 kr.
5 kommentar(er):
Här har Du en viktig poäng.
Skatterna är åt fanders, och den S-märkta kravmaskinen och dess mentalitet tycks leva vidare i det s.k. "borgerliga" Sverige.
Vad gör Moderaterna i vår stad för
att vi skall slippa den orättfärdiga skatteutjämningen?
Att alla här i stan skulle vara höginkomsttagare är en myt skapad av media. Visst är vi många som har det bra ställt, men tex en granne till mig har inte det. Hon är fattigpensionär och änka, var hemmafru under hela sitt liv. Maken avled för många år sedan. Hon blev "blåst" på änkepensionen av staten för många år sedan. Jag tog då bla upp detta, när det var aktuellt, med Fru Troedsson som stödde detta förfärliga förslag.
Denna fru tycker dock inte om när någon talar klarspråk. Det är kanske inte så vanligt i politiska kretsar, men vad hon ansåg om detta bryr jag mig inte det minsta om. Nu har hon ju i alla fall fått tillbaka en del av vettet genom att stödja ett grundavdrag av klass för alla, inkl fattigpensionärerna. Lägg därtill att hon lämnat Moderaterna, och det är vi kanske många som funderar på...
Fattigpensionärernas köpkraft minskar år från år. Antingen höjer man pensionerna eller sänker skatten för dem, så enkelt är det. Jämför detta med en nyligen anländ i pensionsåldern som får 10 000 kr skattefritt i månaden! Är detta rättfärdigt, är det en politik som skall föras i ett Sverige som styrs av M? Tyvärr verkar så vara fallet.
Några tusenlappar blir kvar för denna kvinna efter kostnader per månad. Ändå skall hon vara med och betala rätt så många 1000 lappar till mer "behövande" i andra kommuner i landet! Varför tar ni som politiker inte upp detta förkastliga och illustrerar med "levande" exempel från verkligheten? Varför är det skillnad på de som har det skralt beroende på om man råkar bo på Lidingö eller någon stans i Norrland?
Jag är mycket missnöjd med detta, om Moderaterna inte tar upp det här så avser jag inte att rösta mer på Moderaterna. Du borde ju ha goda kanaler in till maktens centum nu när det råder ett annat parlamentariskt läge, ändå händer ingenting med den här utjämningssystemet, vi är många som anser att detta är mycket illa.
Lägg därtill att Statsministern är osynlig. Lidingö verkar i alla fall inte vara prioriterat på något vis.
På Lidingö verkar M ta för givet att få stort stöd, men då får man väl göra sig förtjänst av röster också, och kämpa för stadens invånare!
/Anders F Ericson
Anders!
Jag förstår och delar helt och hållet din frustration över utjämningsskatten. Tillsammans med andra moderata kommunalråd som Gunnar Oom i Danderyd, Leif Gripestam i Täby, Lars-Erik Salminen i Solna och inte minst numera framlidne Anders Gustâv har jag stått bland de främsta på barrikaderna för att få detta system avvecklat.
Inte desto mindre är det så oerhört svårt av rent politiska skäl. Det stora flertalet av landets kommuner får nämligen pengar medan endast ett fåtal betalar. Riksdagspolitiker - oavsett partifärg - är inte dummare än att de kan räkna röster och då är det inte så lätt att få majoritet för att avskaffa ett system av detta slag när det väl är infört.
Mitt blogginlägg "Notan" illustrerar dessvärre denna problematik alltför väl, med den lilla skilllnaden att vi kan inte välja om vi ska gå på middagen eller ej...
Jag lovar dock att fortsätta kampen mot det orättfärdiga utjämningssystemet, men så länge vi har krisdemokrater och centerpartister med i en regering vars väljarbas främst kommer från landsbygden och mindre orter kan vi nog dessvärre inte förvänta oss en revolution på detta område.
Egentligen är det obegripligt att man inte gjort om detta system. 14 kommuner betalar 2008 cirka 2,5 miljarder till systemet som omsätter nästan 46 miljarder. Mellanskillnaden står staten för. Och med ett statligt överskott 2007 på 108 miljarder så borde detta skadliga system kunna göras om enligt moderaternas tidigare förslag, dvs helt finansiera stödet via staten. Det handlar om felräkningspengar för statens del.
Egentligen borde man gett en platt reduktion av notan till alla. De fick ju trots allt betalt för sin lojalitet mot restaurangen, och där var alla lika goda. ;-)
Leo: Nä det borde man inte alls. Den som tidigare betalat mest har ju samtidigt varit mest lojal mot sina vänner och stått för en större del av kostnaden, om nu kostnaden minskar så borde naturligtvis han få tillbaka en större del av summan.
Skicka en kommentar