Förmyndarattityd gentemot vårdnadsbidraget

Återkommen från sommarsemestern läser jag Karin Thunbergs attack mot vårdnadsbidraget i Svenska Dagladet. Knappt har reformen införts förrän Thunberg anser sig veta att "intresset är iskallt" samtidigt som hon menar att vårdnadsbidraget kommer att "utarma" förskoleverksamheten.

Alldeles bortsett från den bristfälliga logiken i Thunbergs resonemang så drar hon nog förhastade slutsatser om intresset. Lagen infördes den 1 juli då Sverige är i det närmaste semesterstängt. Att landets småbarnsföräldrar skulle stå i kö på kommunkontoren just då förefaller inte särskilt sannolikt, inte heller torde de föräldrar som redan fått en dagisplats plötsligt lämna den.

Således kommer inte vårdnadsbidraget att innebära någon anstormning av ansökningar, istället kommer reformen att utvecklas i takt med att nu föräldralediga och framtida föräldrar efter ledighetens utgång står inför valet att välja vårdnadsbidrag, daghem eller familjedaghem.

Någon utarmning av förskolan innebär inte heller reformen utan de barn som väljer förskola får självklart samma resurser som tidigare.

Dessutom är Thunborgs inställning i sig mycket märklig - att bara de som väljer förskola ska ha rätt till samhällets stöd. Att de som väljer att förlänga sin föräldraledighet med ytterligare något år (och som enligt Thunberg skulle ha gjort det ändå och därför inte tycks behöva/förtjäna något stöd) eller gud förbjude betala en farmor, morfar eller barnflicka bidrar till att försämra förskolan.

Det är ett cyniskt resonemang som representerar en förmyndarattityd vi har allför mycket av som det är. Att Karin Thunberg i likhet med många andra föräldrar har goda erfarenheter av förskolan är väl jättebra, men för den skull behöver man inte ifrågasätta föräldrar som gör andra val.