De(s)perat rokad

I förrgår meddelade oppositionslandstingsrådet Ingela Nylund Watz (S) att hon ska avgå och istället satsa på riksdagen nästa val. Dagen efter får vi veta att Ilja Batljan, framgångsrikt kommunalråd i Nynäshamn och en av undertecknarna av den mycket självkritiska artikeln på DN Debatt häromdagen, också ska lämna sin post runt årsskiftet - för att kandidera till "en ledande post i landstinget".

Rokaden är unik inom socialdemokratin och tyder på en desperation hos partiet. Att Nylund Watz, som varit i stort sett osynlig under mandatperioden sparkas snett uppåt vänster är i sig inget konstigt. Inte heller att partiet för att attrahera Stockholmsregionens väljare vill satsa på en person som dels ligger till höger inom socialdemokratin, dels är en mycket duktig kommunikatör.

Men det som förvånar är hur rokaden iscensätts. Normalt sett är det en mycket komplicerad process att välja ledare inom arbetarrörelsens politiska gren, där olika falanger och intresseorganisationer ("rörelsen" som Tage Erlander brukade säga) ska komma överens på stormöten. Så har det uppenbarligen inte skett denna gång.

Med Batljan i landstinget får socialdemekraterna helt klart en starkare företrädare än Nylund Watz och våra moderata landstingsråd kan förvänta sig skarpare och mer välformulerade utspel än tidigare.

Men kommer det att räcka hela vägen? Det får ju väljarna avgöra, men personligen tror jag inte det. På riksplanet är det förvisso ganska jämt, men i Stockholmsregionen leder Alliansen stort.