2009-08-13

Självklart ska riksdagen definiera vad äktenskap är

På sin blogg försvarar den moderate riksdagsmannen Göran Pettersson sitt ställningstagande mot en könsneutral äktenskapslagstiftning med att han anser att "äktenskapet inte är instiftat av riksdagen och [han] ansåg [sig] därför inte ha mandat som riksdagsledamot att omdefinera det".

Jag brukar ofta hålla med Göran Pettersson som är en mycket klok man, men i detta fall tycker jag att han gör intellektuell kullerbytta.

Att riksdagen inte instiftade äktenskapet beror på att det som institut är långt äldre än vad riksdagen är. Då bestämde kyrkan och kungen "allt". Det kan därför rimligen inte hindra riksdagen i modern tid från att definiera vad som i praktiken är ett cvilrättsligt avtal mellan två människor.

Det är heller inte första gången. Redan 1734 års lag innehöll en giftermålsbalk. Den ersattes så småningom av 1920 års Giftermålsbalk som sin tur byttes ut mot Äktenskapsbalken 1987.

Kyrkan må definera vad ett kyrkligt äktenskap är, men kan aldrig hävde en äganderätt till begreppet.

Vilket samfund ska i så fall ha tolkningsföreträde? Svenska kyrkan i kraft av sin historiska roll i Sverige som nu tycks vara på väg att acceptera samkönade äktenskap, katolska kyrkan som en gång definierade det kristna äktenskapet och som definitivt är emot samkönade vigslar eller islam som tillåter månggifte?

Eller ska alla samfund få definiera vad deras respektive version av äktenskap är, men inte riksdagen? Ska vi i så fall acceptera månggifte och barnäktenskap eftersom det finns samfund som tillåter sådant? Och hur ska alla de som vill gifta sig borgerligt göra, ska de inte få kalla sin samlevnad för äktenskap?

Nej, som landets högsta beslutande organ måste nog riksdagen trots allt få definiera vad ett äktenskap är. Att man nu har gjort det könsneutralt är bra. Ännu bättre hade det varit om man som i flera andra länder hade infört ett civiläktenskap och tagit ifrån kyrkorna den juridiska vigselrätten. Då hade alla människor varit garanterade likabehandling i den myndighetsutövning som vigseln faktiskt är.

9 kommentar(er):

Göran Pettersson 13 augusti 2009 kl. 12:35  

Roligt att du läser min blogg, jag läser din.
Jag har kommenterat dina kommentarer i en uppdatering av min bloggpost. Det verkar som om vi både tycker att den nu beslutade ordningen har brister. Även jag tycker att myndighetsutövningen ska skötas av staten och inte av kyrkan. Däremot anser jag att äktenskapsbegreppet inte är statens, att det som du helt riktigt påtalar har funnits med i lagstiftningen beror enligt min uppfattning på att stat och kyrka hängde samman under många år.

Anonym,  14 augusti 2009 kl. 19:16  

Men hallå
Åktenskapet eller kalla det vad ni vill är inget kyrkan har hittat på.
Det fanns långt innan vi hade en aning om kristendom eller andra kyrkor.

Därför är det självklart att Sveriges riksdag bestämmer den juridiska delen.

Om sedan kyrorna nte accepterar den lag som folket besötmt skall givetvis vigselrätten tas ifrån dom.

Hans

Staffan Strömbäck 15 augusti 2009 kl. 10:27  

Paul, du ställer frågan vilket samfund som ska ha tolkningsföreträde.

Ett svar är att det hade nog de flesta samfunden kunnat klara ut på egen hand. I alla fall gick det bra, ända tills den svenska riksdagen beslutade om den nuvarande ordningen. Nu pågår en process inom svenska kyrkan som sannolikt, som du skriver, kommer att leda till att svenska kyrkan inför en könsneutral vigselcermoni.

Men, konsekvensen av detta är att den ekumeniska process som under många år har gjort att olika kristna samfund i dialog och samtal närmat sig varandra, nu istället tar ett stort steg tillbaka.

Som exempel kan nämnas att den anglikanska kyrkans ärkebiskopar skrivit brev till svenska kyrkan. I brevet ifrågasätter man med vilken rätt svenska kyrkan på egen hand omdefinerar ett centralt begrepp i den kristna tron. Något som sannolikt leder till att svenska kyrkan isoleras, en mycket olycklig utveckling.

Det hade nog varit bäst om riksdagen hade hållit sig undan från äktenskapsbegreppet, och i stället stiftat en rent civilrättslig lag. Något som KD förespråkade, men tyvärr inte fick igenom.

PS V b t ex islam är det inte helt enkelt att göra en relevant jämförelse. Detta eftersom islam, som religion, har avsevärt mycket mer tradition inom juridikens område än kristendomen. Det finns flera olika "rättsskolor" inom islam, och dessa har något olika syn på giftemål, både vad avser polygami, brudens ställning som rättsubjekt och andra aspekter.

Paul Lindquist 15 augusti 2009 kl. 10:43  

Staffan!

För det första, äktenskap är ett ett civilrättsligt avtal, alltså måste riksdagen få besluta om dess villkor.

För det andra, det är upp till varje samfund om de a) vill ha kvar vigselrätten och b) vill viga homosexuella. Ingen tvingar Svenska kyrkan att ändra sin uppfattning (att kyrkan sen i alla tider har anpassat sig efter den rådande tidsandan kan jag som ateist tycka är rätt intressant, men det är en annan debatt).

För det det tredje, visst föreslog KD att man borde skilja på den civilrättsliga delen och den kyrkliga vigseln. Så långt tycker jag ocks att de har rätt, men problemet är att de liksom du och några andra på fullaste allvar menar att kyrkan har monopol på begreppet vigsel. Så är det inte alls. Äktenskap fanns långt innan den kristna jyrkan uppstod, det finns i alla sorters samfund och det finns en lång rad människor som gifter sig borgerligt. Ingen kan ha ensamrätt på begreppet äktenskap, däremot kan olika samfund (inom lagens ram) få definiera vad äktenskap är för dem. Det är att visa tolerans mot sina medmänniskor.

För det fjärde förstår jag inte ditt resonemang kring islam. Min poäng var just att deras syn på äktenskap i vissa avseenden är i konflikt med svensk lagstiftning och då anser jag att svensk lag har företräde. Du tycks å andra sidan mena att "kyrkan" ska få bestämma själv, men inte islam för den tron är så annorlunda. Hur den logiken går ihop övergår mitt förstånd.

Staffan Strömbäck 16 augusti 2009 kl. 22:25  

Paul, det finns många kristna som anser att begreppet "äktenskap" är religiöst grundat. Och så vitt jag förstår anser även många muslimer så. Du må ha uppfattningen att de har fel, att de är förvirrade och förledda. Men faktum kvarstår, många människor i Sverige har den uppfattningen.

När det nu är så, hade det väl varit elegant om den av riksdagen beslutade lagen INTE hade använt ett begrepp som har en stark laddning för många troende, utan i stället använt begreppen giftemål, partnerskap eller något annat ord som inte har samma religiösa laddning.

Att fatta det beslut som riksdagen gjorde har, enligt min mening, skapat onödiga konfliktytor och för många år framåt försvårat en bred samsyn i Sverige, både bland ateister och troende inom olika samfund. Det är mycket olyckligt.

Stycket avseende islam var ett försök att beskriva skillnaden mellan islam och kristendom avseende respektive religions relation till juridik och lagstiftning. Men det är nog fel forum att skriva om det här, som kommentar i en blogg.

Paul Lindquist 16 augusti 2009 kl. 23:54  

Staffan!

Jag har full respekt för att många troende ser äktenskapet som religiöst grundat, ett sakrament som katolikerna uttrycker det. Men du missar hela poängen. Att vissa människor vill ingå ett borgerligt äktenskap minskar inte den religiösa betydelsen för andra som vill gifta sig i kyrkan.

Vad jag förstår finns det ingen konflikt för en kristen att t ex muslimer eller hinduer ingår äktenskap enligt sina respektive religösa trossatser och detta trots mycket stora skillnader i livssåkådning. Alltså kan det inte vara ett problem i sig att någon har en annan definition av begreppet äktenskap. Varför skulle det då vara problematiskt om ett borgerligt giftermål kallades för äktenskap.

Mig veterligen har det inte framförts kritik mot att riksdagen tidigare har reglerat vad ett äktenskap är. Därför tror jag att det handlar om något helt annat, nämligen oviljan att ge homosexuella samma rätt att gifta sig som hetrosexuella.

Staffan Strömbäck 18 augusti 2009 kl. 07:23  

Paul, du missar också en poäng.

Du använder uttrycket "borgerligt äktenskap. Det är, för en troende, nästan lika orimligt som uttrycket "sekulär Gud".

Och det är just därför som det är problematiskt att en borgerligt vigsel kallas för äktenskap.

Det som hänt är alltså att icke troende har "tagit kontroll över" ett religiöst grundat begrepp, och sedan använt demokratiska institutioner för att omdefiniera innehållet i begreppet.

Och när många människor känner sig överkörda, är det klart att det blir problem. Det tror jag att även intelligenta ateister förstår.

Paul Lindquist 18 augusti 2009 kl. 10:06  

Staffan!

Du får nog allt läsa på lite i historieböckerna.

Under medeltiden var nämligen äktenskap i Sverige ett värdsligt förbund, där kyrkan inte var inblandad. Det blev den först under senare delen av medeltiden.

Dessutom ansåg protestantismen initialt att äktenskapet var ett värdsligt förbund. Detta var ett av områdena som Luther gick emot den romersk-katolska kyrkan på.

Som synes är alltså inte äktenskap exklusivt ett religiöst påfund utan det finns även andra historiska kopplingar. Därmed kan rimligen inte Svenska kyrkan eller andra religösa samfund anse sig ha ensamrätt till begreppet.

Dessutom ät det ju inte första gången riksdagen reglerar vad som gäller för giftermål och äktenskap.

1686 ersattes de medeltida lagarna med bestämmelser om den kyrkliga vigseln i en kyrkolag. 1734 kompletterades lagen med en civilrättslig reglering som gjorde kyrklig vigsel obligatorisk. 1908 bestämde riksdagen att möjligheten till borgerlig vigsel skulle införas.

1920 års Giftermålsbalk, som reglerar såväl kyrklig som borgerlig vigsel, använder genomgående begreppet äktenskap. När den ersätts av en ny lagstiftning 1987 benämns den Äktenskapsbalk. Varför skulle man då sluta att använda ett begrepp i lagstiftningen som funnits med i vart fall sedan 1686 och som de senaste 101 åren även inkluderat borgerliga vigslar?

Staffan Strömbäck 22 augusti 2009 kl. 14:20  

Paul,
intressant med din historiska exposé, som jag iofs skulle kunna göra några kompletteringar till.

Men.. hur och när orden äktenskap, vigsel, giftemål (eller för den delen trolovning) använts under århundradena är nog av begränsat intresse för att lösa den konflikt som riksdagen har skapat.

Oavsett hur formalia reglerats under århundradena kvarstår faktum:

Det finns många troende som anser att icke troende har "tagit kontroll över" ett religiöst grundat begrepp, och sedan använt demokratiska institutioner för att omdefiniera innehållet i begreppet.

Och när många människor känner sig överkörda, är det klart att det blir problem.

Med detta inlägg avslutar jag, sannolikt, min aktivitet i den här tråden.

Skicka en kommentar

  © Blogger template The Business Templates by Ourblogtemplates.com 2008

Back to TOP