Ska eleverna säljas till högstbjudande?
När man som DN:s ledarsida kritiserar avknoppningar med att "kommunala tillgångar i strid med lagen sålts till underpris" förbiser man att det vid sidan om inventarierna inte finns några tillgångar att sälja.
Såvida man nu inte ska betrakta eleverna som en tillgång som kan säljas till högstbjudande förstås. På det sättet skulle man ju kunna resonera om elevmassan var garanterad, men så är ju inte fallet. Vill inte eleverna gå kvar så har skolan inte längre några intäkter och vad är det då för tillgångar som avses?
Mig veterligen har man vid de avknoppningar av skolor som gjorts värderat och tagit betalt för de inventarier som personalen har övertagit. Den stora tillgången, nämligen skolfastigheten har man behållit och hyrt ut. Så var det i alla fall i det mest uppmärksammade fallet, Tibble gymnasium i Täby.
Det är möjligt att förfarandet strider mot EG-rätten och svensk lagstiftning, men frågan vi då bör ställa oss är snarare om vi inte borde se över lagstiftningen än att jaga kommuner som ökar valfriheten med blåslampa.
Som jämförelse skulle man kunna ta LOU, Lagen om offentlig upphandling. En i många stycken bra lag som syftar till att upphandlingar ska ske öppet och mot i förväg givna kriterier, men som också har sina brister.
Därför har Alliansen infört LOV, Lagen om valfrihetssystem, där man istället kan auktorisera t ex äldreboenden som sedan får konkurrera direkt om de äldre som själva väljer vilket boende de vill flytta till. Att få en sådan auktorisation har naturligtvis ett marknadsvärde, men är ingenting som kommunen kan, får eller bör ta betalt för.
Förutsättningarna inom skolans värld är mycket snarlika, med den skillnaden att det är Skolverket som auktoriserar. Marknadsvärdet uppstår då i första hand genom att skolan godkänns av staten, inte genom att personalen får hyra vissa kommunala lokaler.
Möjligen skulle den som får hyra en tom skollokal ha en fördel framför den som måste finna eller bygga lokaler på egen hand, men det är på intet sätt avgörande för värderingen av verksamheten och bör istället regleras genom en marknadsmässig hyra.
2 kommentar(er):
Ett problem i debatten är väl att många inte begriper vad ett konkurrensneutralt pengsystem innebär, och att ingen "kundstock" går att garantera.
I ett socialistiskt system med närhetsprincip och ingen valfrihet för eleverna, där finns naturligtvis en "kundstock" som har ett stort värde.
Problemet är att båda dessa system finns i Sverige och därför så haltar debatten. För en socialdemokrat som aldrig sett en friskola och som fortfarande lever med anslagsfinansiering och inte pengsystem får helt klart en annan bild av avknoppningarna och prissättningen.
Paul, jag delar helt din bild av vad som skett hittills. Formellt kan det vara så att avknoppning inte finns som avyttringsform - vilket väl var grunden för kammarrättens ställningstagande att Täby borde ha sålt till högstbjudande. Ett besvärligt moment i LOU (Lagen om offentlig upphandling) har ju i varje hittills varit att högstbjudande måste accepteras (vid försäljning) eller lägstbjudande (för att driva verksamhet) utan egentlig hänsyn till kvalitetsfaktorer.
När det gäller frågan om Sverige bryter emot EU-fördraget, så har ju ett sådant beslut inte tagits ännu. Frågan om värdering av verksamheter som avknoppas har väl inte riktigt prövats i detalj ännu - i Täbys fall anger kammarrätten (enligt SvD 1/8) att "externa bedömare" satt ett betydligt högre värde på skolan än själva inventarierna. Men observera att Näringsdepartementet nu ger de berörda kommunerna möjlighet att argumentera kring bland annat denna fråga. Som vanligt har medier - i detta fall främst DN - redan bestämt sig för hur EU-kommissionen kommer att ställa sig till svaret från Sveriges Regering (dvs om det blir en stämning till EG-domstolen) och vilken utgången blir vid en eventuell stämning i EG-domstolen!
Skicka en kommentar