Josefsson får på pälsen

I en mycket välskriven krönika i Expressen menar Britta Svensson att även Janne Josefsson måste granskas.

Josefsson framställer sig själv som den store räddaren av flickan i Vetlanda när det i själva verket var socialtjänsten själv som ingrep efter en anmälan från flickan. Det var alltså inte Josefsson som ställde allt till rätta utan Vetlandas socialtjänst (om än alldeles för sent).

Inte heller var reportaget i måndagens Uppdrag Granskning resultatet av Josefssons grävande journalistik eftersom uppgifterna stod att läsa i Dagens Nyheter redan för fem månader sedan.

Likaså pekar Britta Svensson på Josefssons trovärdighetsproblem. Eller som hon skriver:

Sist tog han ju föräldrarnas parti, och förföljde socialnämnden i Oskarshamn långt över anständighetens gräns för att de hade omhändertagit ett barn.

Senare visade det sig att socialtjänsten i Oskarshamn i allt väsentligt hade agerat korrekt och att Josefsson var ute och cyklade. Hur ska man då kunna lita på honom nästa gång och vilket ansvar tar han för det han ställde till med där? Inget - och just här ligger grundproblemet med Uppdrag gransknings tendentiösa reportage.

Sveriges socialarbetare har ett mycket svårt uppdrag. De ska skydda utsatta individer och hjälpa människor i nöd, men de måste också vara oerhört försiktiga så att de inte kränker andra människor i den processen.

Avvägningarna mellan när man ska ingripa eller inte är svåra. En felaktigt riktad anklagelse kan få förödande konsekvenser för en pappa, ett uteblivet ingripande kan leda till ett livslångt trauma för ett barn. Vem är bäst lämpad att avgöra det? En utbildad socialarbetare eller Janne Josefsson?

Samtidigt kan man inte blunda för att det begås fel inom landets socialtjänster och därför krävs det att verksamheterna granskas, av politiskt förtroendevalda, av revisorer, av myndigheter och av media.

Men granskningen måste vara adekvat och balanserad, kritiken nyanserad och syfta till att verksamheten blir bättre. Att hämningslöst utnyttja människor för att nå högsta möjliga tittarsiffror på bästa sändningstid är - som Britta Svensson uttrycker det - skändligt.