2007-04-12

Josefssons arrogans

I Gomorron Sverige drabbade journalisterna Lars Adaktusson och Janne Josefsson samman i ett gräl om Josefssons arbetsmetoder. Upprinnelsen var Adaktussons premiärkrönika i gårdagens SvD där han kritiserade de metoder vissa undersökande journalister använder sig av och den hänsynslöshet man ibland visar gentemot de som utpekas som "skyldiga".

Det är modigt av Lars Adaktusson att offentligt våga vara kritisk mot delar av det egna skrået, det hör inte till vanligheterna inom journalistkåren. Adaktusson har också en poäng i sin kritik. Även om granskande jornalistik är viktig för att avslöja oegentligheter så är den inte utan invändningar.

Till exempel så uppträder man, som Janne Josefsson själv erkänner både som åklagare och domare. Någon ödmjukhet eller självkritiskhet hos Josefsson tycks dock denna analys inte ha lett till.

Josefssons arrogans och brist på reflektion blev också uppenbar när han konstant avbröt Lars Adaktusson och istället för att diskutera problematiken kring grävande journalistik i ett hätskt tonfall kritiserade Adaktusson för att ha bytt arbetsgivare och inte gjort några egna avslöjanden. Att själv vara föremål för granskning var uppenbart ingen roll som Josefsson ville acceptera.

Ett annat problem är att vissa journalister och vissa media helt tycks bortse från den effekt det frå på de personer som av en eller annan anledning blir uthängda. Här har såväl Uppdrag Granskning med Josefsson i spetsen som kvällstidningarna ofta anledning att skämmas.

Att bli dömd i en vanlig domstol efter en grundlig och rättvis process, där alla kända fakta lagts på bordet och där alla inblandade parter får tala till punkt (och den som ska döma får ta del av det), är en sak. Här strävar man också efter proportionalitet när det gäller straffets storlek och det finns möjlighet för den dömde att överklaga.

Att bli dömd i den folkdomstol som exempelvis Uppdrag Granskning representerar är däremot en helt annan sak. Den bild som presenteras för allmänheten är tillrättalagd, hårdvinklad och tendentiös. Det är som om en domstol skulle döma efter att enbart ha lyssnat till åklagarens framställan.

Anser man sig felaktigt utpekad är ens möjlighet att få upprättelse i det närmaste obefintlig. Och någon insyn i hur redaktionen arbetar finns inte för utomstående. Ingen kan granska granskaren!

Uppdrag Granskning har säkert gjort viktiga avslöjanden, men efter att ha träffat flera personer som blivit utsatta för Janne Josefsson och lyssnat till hela deras berättelser och inte bara det som Josefsson har klippt ihop kan jag inte annat än dra samma slutsats som Lars Adaktusson - jag litar inte på Uppdrag Granskning.

2 kommentar(er):

Anonym,  12 april 2007 14:10  

Tänk att det som kunde blivit ett intelligent samtal om en viktig fråga så fullständigt kunde spåra ur och sjunka så lågt. Det var inte ett samtal värdigt två erfarna journalister. Men som altid - det behövs två "to tango". Det ville inte Josefsson. Som vanligt så "rev och slet" han i "sitt offer". Var aggresiv. Varför då? Tror han inte att det går att finna sanningen på något annat sätt? I så fall är det tragiskt.
Tyvärr sjönk det till sist ännu djupare - när det visade sig att Josefsson och Adaktusson inte såg varandras program! Vi talr trovärdighet här...

Xerxez the CyberHobo 12 april 2007 16:01  

Det är tragisk när folk hellre dör än talar sanning. Men det är ju deras eget val. Den som sitter på makt över andra människors liv kan inte tillåtas ljuga om viktiga saker, även om det är ett grundläggande drag i deras natur.

De får ägna sig åt den privata sfären.

Skicka en kommentar

  © Blogger template The Business Templates by Ourblogtemplates.com 2008

Back to TOP