2007-04-10

Tandläkare talar i egen sak

DN Debatt kritiserar ett antal tandvårdschefer tandvårdsutredningens förslag om högkostnadsskydd. Sett ur den enskildes perspektiv är det ett märkligt förhållningssätt. Det är inte en årlig subvention med ytterligare några hundralappar som behövs utan ett verkligt och väl fungerande högkostnadsskydd.

På samma sätt som hyran ska betalas varje månad kan och bör var och en planera in i sin budget ett årligt besök hos tandläkaren. Det finns ingen anledning att en sådan kostnad ska skattefinansieras utan det är ett ansvar var och en av oss måste kunna ta själva.

Däremot blir det orimligt om den som behöver få stora ingrepp utförda till en kostnad av tiotusentals kronor ska behöva stå för merparten själv. Vi tar det som självklart att samhället bekostar lagning av brutna ben och hjärtoperationer. Lika självklart bör det vara för den som behöver omfattande tandvård.

Med sitt utspel som även rapporteras i SvD fokuserar tandvårdscheferna på fel problem och man kan fundera på orsaken därtill. Kanske får de svårare att upprätthålla prisnivån om inte kostnaderna subventioneras av staten? I så fall talar de mer i egen sak än i patienternas intresse.

Däremot är det inget som hindrar folktandvården eller privata tandläkare att erbjuda sina kunder tandvård till en fast månadsavgift, det finns säkert många fördelar med ett sådant upplägg, men det måste inte ske med en skattesubvention.

4 kommentar(er):

Tistel 10 april 2007 kl. 12:39  

Det anses i Sverige att vi under en längre tid negligerat tandhälsan. Det är inte många som säger emot denna "sanning".

Jag bor i skåne där folktandvården har en försäkring som går att teckna från drygt 400kr/år (tror det är möjligt för dem upp till 41 år). Jag tror att de som tecknar försäkringen, där man bl.a. få ren undersökning per år, på sikt kommer ge en bättre tandhälsa hos de som tecknat den. Det innebär kontinuitet + att det är något man faktiskt betalar för (månadsvis om så önskas). Jag tror att det man betalar för regelbundet är man mer mån om. Att bara subventionera de som behöver vård tycker jag blir orättvist ur ett skatteperspektiv. Dvs det lönar sig åter igen att bara skita i det så fixar farbror staten biffen åt dig i efterhand. Åter igen ska storebror komma och rätta till istället för att småsyskonen får ta eget ansvar.

Det är här jag blir konfunderad över att du tycker att tandläkarna talar i "eget syfte". Det är kanske så att deras "eget syfte" även är det bästa för tandhälsan i landet? Jag tror att ekonomiska styrmedel i detta sammanhanget innebär att svenskarna tar större ansvar för sin handhälsa. Högkostnadsskyddet är inget styrmedel, det är närmast en fallskärm. Regerings politik i stort går ut på att minska fallskärmanra och öka incitamenten för eget styrande. Varför skulle inte detta gälla inom tandvården?

Anonym,  10 april 2007 kl. 15:21  

Snälla Andé
Om Du menar att människor får större anledning att sköta sina tänder om de måste betala allt själv så är det bara att titta bakåt ett tiotal år så kan Du se hur det gått! Många människor har inte råd att söka tandvård om de måste göra ett större protetiskt jobb. Och det handlar dessutom inte om att sköta sig. De kan ha fått en spricka i en rotfylld rot t ex. Tycker inte Du att dessa bör få hjälp att rekonstruera sitt bett? Det kan ju gälla en framtand. Om man nu ska se vad som är orättvist ur skattesynpunkt tycker Du också att alla rökrelaterade åkommor borde få betala själv?

Tistel 10 april 2007 kl. 18:44  

Snälla anonym

Så himla intressant att du väljer att missa själva poängen. Ta och fundera på vad jag egentligen skrev. "Högkostnadsskyddet är inget styrmedel, det är närmast en fallskärm. Regerings politik i stort går ut på att minska fallskärmanra och öka incitamenten för eget styrande. Varför skulle inte detta gälla inom tandvården?"

Vad jag avsåg med styrmedel var att få så många som möljigt att sköta sina tänder. Detta uppmuntras genom kontinuerliga subventionerade undersökningar samt lämpliga åtgärder.

Högkostnadsskydet som fallskärm innebär att de som regelbundet vill undersöka och vidta åtgärder får betala för detta, medan staten tar (nästan hela) kostanden för de som endast använder högkostnadsskyddet.

Kostnaden för den enskilde behöver inte variera så mycket för den enskilde mellan de två metoderna, medan de ofentliga utgifterna springer iväg med den senare.

Vad som dock har hänt är följande, vi har inte fått människor att undersökas och nu har de inte råd att fixa till det ordentligt. Gör vi en satsning inom det området kommer vi behöva "permanenta" den då det hela tiden tillkommer människor som behöver den ordnetliga fixen. Enligt mig ingen långsiktig lösning. Läs debattartickeln i dn igen.

Jag har inget emot att ökare får förkorta sina liv, det står dem enligt dagens lagstiftning fritt, detsamma gäller de delar av befolkningen är överviktiga. Dock känner jag knappt någon empati med de rökare som får lungcanser. Min empati står mig fritt att förfoga över.

Mats Dagerlind 10 april 2007 kl. 20:14  

Det är André som missar poängen genom att inte inse att det inte bör vara skillnad på tandvård och annan vård. Om vi slipper betala för gipsning av brutna ben och nya hjärtklaffar så bör samma regler gälla även för tandvård.

Om André menar att alla ska bekosta sina egna vårdkostnader själv och ingen vård ska subventioneras via skattsedeln, då får han nog söka stöd hos någon ultranyliberal fraktion, för ett sådant system har inget etbalerat riksdagsparti på agendan och lär aldrig heller ha.

Skicka en kommentar

  © Blogger template The Business Templates by Ourblogtemplates.com 2008

Back to TOP