Den rödgröna röran fortsätter

Att socialdemokraterna tvekar att samarbeta med vänsterpartiet är inte så svårt att förstå. Deras politik kan näppeligen kombineras med ekonomiskt ansvarstagande.

Inflationsmålet ska överges. Överskottsmålet ska avskaffas. Utgiftstaket ska rivas. Finanspolitiska rådet ska läggas ned. Arbetslinjen ska nedmonteras. Jobbavdraget ska avvecklas. Förändringen av sjukförsäkring, förtidspension och arbetslöshetsförsäkring ska rullas tillbaka.

Det går helt enkelt inte att bygga en ansvarsfull politik på att kompromissa med vänsterpartiet. Lars Ohlys kärnidé är att vara i opposition mot ekonomiskt ansvarstagande. Den enda ansvarsfulla politiken är att vänsterpartiet förblir i opposition och det kanske Mona Sahlin har insett.

Men frågan är om ett samarbete med miljöpartiet blir så mycket bättre? Språkrören vill väldigt gärna framstå som mindre ansvarslösa, men det är i allt väsentligt en lek med ord. Miljöpartiet hävdar att man vill behålla överskottsmål och utgiftstak. Men det går inte ihop med den politik man står för. Det går inte att förena miljöpartiets ekonomiska politik med vare sig full sysselsättning eller uthålliga offentliga finanser.

Miljöpartiets ideologiska kärnidé är att vi arbetar mindre, att det ska finnas större möjligheter att lämna förvärvslivet, att arbetstiden ska kortas och att ledigheterna ska bli fler. Det är den ideologiska kärnan i miljöpartiets ekonomiska politik. Det går inte att basera en ansvarsfull ekonomisk politik på denna ideologiska kärna. Det skulle undergräva jobbpolitiken, det skulle undergräva Sveriges konkurrenskraft, och det skulle undergräva välfärden.

I ett läge med internationell ekonomisk oro som påverkar också Sverige måste man ha ordning och reda i statsfinanserna. Då kan man inte slarva. Då gäller det att man håller i pengarna och gör satsningar som långsiktigt stärker Sveriges ekonomi och konkurrenskraft.
Nu har det gått två år. Nu räcker det inte längre med ideologiska paroller och en enighet om att man är mot regeringen. Mona Sahlin måste ta ansvar för sitt regeringsalternativ.

Källa: SvD