Gårdagens budgetdebatt blev en märklig föreställning. Socialdemokraternas budgetförslag var underbalanserat, vilket strider mot kommunallagens balanskrav, Centerpartiet, som hade räknat fel på 10 mkr, hade dessutom ett helt obegripligt yrkande om att stadens förvaltningar skulle spara på sin centrala administration, men hade lagt hela sparbetinget på kommunstyrelsen.
När de pressades på hur detta skulle gå till menade deras gruppledare Kent Ivarsson att kommunstyrelsen skulle få ett uppdrag av fullmäktige att hämta hem dessa pengar från de olika nämnderna. Det är möjligt att det formellt skulle kunna gå att formulera ett sådant beslut, men dels var Centerpartiets yrkande inte skrivet så, dels vore det rätt märkligt om nämnderna inte fick sina förutsättningar fastställda av kommunfullmäktige, utan att kommunstyrelsen senare skulle ges rätt att dra in pengar från dem.
I verkligheten hade nog Centerpartiet inte tänkt igenom sitt förslag ordentligt, men försökte slingra sig undan de besvärliga frågorna som kom från både höger och vänster.
Lidingöpartiets budgetförslag blev känt för ledamöterna först på sammanträdet vilket skapade en viss irritation. Inger Damberg hade dessutom glömt sitt anförande hemma, så hon fick åka tillbaka och ordföranden kasta om talarordningen.
Men mest uppseendeväckande var Miljöpartiets agerande. De hade inget budgetförslag alls, vilket en av deras två ledamöter, Pontus Magnusson Jansson, verkade uppenbart generad över och bad fullmäktige så mycket om ursäkt för.
Men hans bänkkamrat, partiets gruppledare Jan Fjellander, fanns inte ens på plats när sammanträdet skulle börja (inte helt sällsynt i hans fall). Istället, visade det sig, satt han hemma och lyssnade på radion i tron att sammanträdet skulle börja med interpellationsdebatt och inte budgeten som brukligt är (dessutom framgår det av den debattordning för budgetsammanträdet som alla ledamöter fått med handlingarna).
Precis innan det är Miljöpartiets tur att äntra talarstolen dyker Fjellander upp med andan i halsen, men får besked av fullmäktiges ordförande att han inte kan hoppa in mitt i ett ärende, helt i enlighet med gällande arbetsordning.
Stackars Pontus Magnusson Jansson fick istället gå upp i talarstolen oförberedd, och det är ju inte så lätt - utan förberedelser och framförallt utan ett eget budgetförslag.
Fullmäktiges ordförande var dock mycket generös mot Miljöpartiet och lät Jan Fjellander gå in i debatten i den andra omgången, även fast han inte har rätt till det egentligen. Som tack för detta förklarar Jan Fjellander att han nu ämnar bryta mot partiernas överenskommelse om begränsning av talartiden, varpå han håller ett brandtal där han i princip förklarar att hela samhället bygger på fel princip och att diskutera olika budgetförslag egentligen är ointressant.
Det är som om inga regler gäller för Jan Fjellander. Han kommer och går som han vill, han respekterar inte gjorda överenskommelser, han läser inte/förstår inte/tar inte till sig givna instruktioner och han har mage att bortförklara att Miljöpartiet inte har lyckats ta fram ett eget budgetförslag med att döma ut behovet av en budget över huvudtaget.
Till råga på allt anmäler Miljöpartiet efter att aktivt ha deltagit i den 7 timmar långa budgetdebatten att man inte tänker delta i beslutet samtidigt som man vill reservera sig emot det...!?!
Jag undrar om Miljöpartiets väljare på Lidingö är medvetna om denna Cirkus Fjellander?
Read more...