"Jag är en typisk svensk. Min farfarsfar var frukten av en romans mellan en färgad amerikansk cirkusartist och ett lettiskt hembiträde. Det är svenskt, blandat. Med influenser utifrån."
I förrgår meddelade oppositionslandstingsrådet Ingela Nylund Watz (S) att hon ska avgå och istället satsa på riksdagen nästa val. Dagen efter får vi veta att Ilja Batljan, framgångsrikt kommunalråd i Nynäshamn och en av undertecknarna av den mycket självkritiska artikeln på DN Debatt häromdagen, också ska lämna sin post runt årsskiftet - för att kandidera till "en ledande post i landstinget".
Rokaden är unik inom socialdemokratin och tyder på en desperation hos partiet. Att Nylund Watz, som varit i stort sett osynlig under mandatperioden sparkas snett uppåt vänster är i sig inget konstigt. Inte heller att partiet för att attrahera Stockholmsregionens väljare vill satsa på en person som dels ligger till höger inom socialdemokratin, dels är en mycket duktig kommunikatör.
Men det som förvånar är hur rokaden iscensätts. Normalt sett är det en mycket komplicerad process att välja ledare inom arbetarrörelsens politiska gren, där olika falanger och intresseorganisationer ("rörelsen" som Tage Erlander brukade säga) ska komma överens på stormöten. Så har det uppenbarligen inte skett denna gång.
Med Batljan i landstinget får socialdemekraterna helt klart en starkare företrädare än Nylund Watz och våra moderata landstingsråd kan förvänta sig skarpare och mer välformulerade utspel än tidigare.
Men kommer det att räcka hela vägen? Det får ju väljarna avgöra, men personligen tror jag inte det. På riksplanet är det förvisso ganska jämt, men i Stockholmsregionen leder Alliansen stort.
I den allmänna debatten om Rosengård får man lätt intrycket att de finns en stark konflikt mellan de boende och polisen. Tvärtom tycks de boende faktiskt uppskatta den trygghet som polisens närvaro har gett. Till Aftonbladet säger en av ledarna, Abu Hadis:"Vi som bor på Rosengård vill ha kvar poliserna här ute, deras närvaro har gett oss en lugnare tillvaro och förbättrat områdets rykte"
Men det är viktigt att polisen också vågar agera när det hettar till. Precis som i Stockholm tidigare år undvek polisen i Malmö häromdagen att ingripa när "Reclaim"-ligisterna drog igång ett upplopp.
Medan polisen passivt såg på när man byggde barrikader, tände eld på däck och sköt fyrverkeripjäser mot såväl polisens egna fordon som privatbilar fick Rosengårdsborna nog, tog saken i egna händer och jagade bort bråkmakarna som själva fick ta skydd bakom polisbilarna.
Abu Hadis sammanfattar det hela på ett underbart sätt:"Här ska inte komma några supande överklassungar och föra vår talan mot vår vilja. De har inte här att göra."
Visst är det underbart med människor som har civilkurage och vågar sätta gränser när det behövs. Vi andra kanske har något att lära oss av rosengårdsborna.
Som en stark anhängare av Israels rätt att få existera i fred och frihet och judarnas rätt till ett eget land blir jag bekymrad när jag läser hur företrädare för Israels regering nu "skjuter" på allt blågult som rör sig.
Det är en sak att kritisera Aftonbladet i sak för den artikel som de publicerade och som utan bevis insinuerade att Israel var delaktig i en internationell illegal organhandel, det är en helt annan sak att kräva att Sveriges regering ska fördöma en tidning.
Utrikesminister Carl Bildt har, liksom även statsminister Fredrik Reinfeldt, hanterat denna fråga på ett mycket omdömesgillt och balanserat sätt vilket jag skrev om i ett tidigare inlägg. Det vore politiskt mycket oklokt om regeringen, såsom den svenska ambassadören i Tel Aviv gjorde, skulle fördöma Aftonbladets publiceringsbeslut. Sen är det en annan sak att såväl ambassadörer som statsråd har yttrandefrihet och självfallet kan kritisera tidningar utan att det skulle vara ett grundlagsbrott vilket bl a journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hultén har hävdat, men som DN:s chefredaktör Thorbjörn Larsson har klargjort på ett föredömligt sätt.
Kunskapen om hur svensk press fungerar tycks vara klart begränsad även hos israeler som känner Sverige väl. Exempelvis påstår Israels förre Stockholmsambassadör, Zvi Mazel, att inte bara Aftonbladet utan även Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter och Expressen är "förknippade med den anti-israeliska fackföeningsrörelsen och socialdemokratin". Han kan inte ha läst svenska tidningar särskilt ofta under sina tre år i Sverige.
Ännu märkligare blir det när han påstår att Sverige inte har någon pressfrihet samtidigt som Israel överväger att stoppa svenska journalister från att komma in i landet.
Kanske är det som Lena Melin skriver i Aftonbladet, att Israels utfall mot den svenska regeringen handllar om om mer än bara artikeln, att det är en del i den komplicerade israeliska politiken. Möjligen är det så, men Israels regering har inget att vinna och allt att förlora på att göra sig ovän med sina vänner.
Övriga källor: DN DN DN DN DN SvD SvD SvD SvD Ledarbloggen Ledarbloggen Aftonbladet Aftonbladet Aftonbladet Expressen Expressen
Läs även: Krohniskt Gunnar Hökmark Brännpunkt Brännpunkt DN
Mitt i Lidingö tar upp en viktig fråga i veckans nummer, nämligen många föräldrars oskick att skjutsa sina barn korta sträckor till skolan på morgnarna. Det skapar kaos utanför skolorna och ökar risken för att något barn ska bli påkört.
En av föräldrarna som intervjuas i tidningen motiverar det hela med att det är så stressigt att hon inte skulle hinna att lämna barn både på dagis och skola om hon inte använde bilen.
Men varför inte låta de äldre barnen gå till skolan och bara lämna på dagis, med eller utan bil. Hon säger själv att familjen bor en kilometer från skolan, vilket motsvarar en promenad på 10 minuter. Det klarar alla barn av.
Dessutom är det hälsosamt och sannolikt kommer de piggare till skolan dessutom.
I måndags publicerade Aftonbladet en artikel på kultursidan där frilansjournalisten Donald Boström anklagar staten Israel för att stjäla organ från döda palestinier.
Artikeln bygger dock helt på hörsägen och presenterar inga bevis vilket ledde till att den svenska ambassadören i Tel Aviv, Elisabet Borsiin Bonnier, offentligt tog avstånd från artikeln.
Ambassadörens oortodoxa agerande fick då Aftonbladets chefredaktör, Jan Helin, att gå i taket och anklagar, ivrigt påhejad av parhästen Helle Klein, regeringen för att vilja begränsa yttrandefriheten.
Jan Helin skriver t o m ett "öppet brev" och kräver att utrikesministern ska ta avstånd från ambassadörens uttalande. När Carl Bildt så svarar med ett mycket välbalanserat inlägg på sin välbesökta blogg där han redogör för värdet av yttrande- och pressfrihet men även uttrycker förståelse för den reaktion som artikeln gett upphov till tar Helle Klein felaktigt det som intäkt för att han ger Aftonbladet rätt. Han svarar nämligen inte på Jan Helins fråga.
De som i själva verket vill begränsa yttrandefriheten är Aftonbladets två chefredaktörer. Man kan självfallet ha synpunkter på ambassadörens uttalande i sak, men att ifrågasätta hennes rätt att yttra sig är att själv förespråka censur.
Den fria och öppna debatten är inte begränsad till pressens rätt att skriva vad den vill. Även ambassadörer har yttrandefrihet.
Läs även Gunnar Hökmarks debattartikel på Newsmill.
På Irland inför man en blasfemilag som i princip förbjuder religionskritik. På Sicilien har kyrkorådet förbjudit en opera med motiveringen att den är "omoralisk" och i Svenska Dagbladets kulturdel kan man läsa att ansedda Yale University Press avstår från att publicera Mohammedkarikatyrerna i en antologi över just kaikatyrteckningar med titeln The Cartoons that shook the world av rädsla för islamistiska attentat.
Detta utspelar sig alltså inte på medeltiden, inte på 1800-talet, inte ens på 1950-talet. Nej vi skriver 2009 och religiös fundamentalism har fortfarande så pass stort inflytande över vår tillvaro. Det är skrämmande.
När man tittar på ovanstående YouTube-klipp är det inte utan att man ser likheterna med dagens fildelningsdebatt. Det nya står mot det gamla. De redan etablerade värnar om sina intressen, uppstickarna om sina. Ny teknik skapar nya förutsättningar och hotar den rådande ordningen.
Men det finns också skillnader. Diskoteken från 70-talet bröt inte mot några lagar utan erbjöd enbart en annan tjänst än dansbanden som människor uppenbarligen uppskattade och konkurrens är ju aldrig fel.
En annan sak som slår en med inslaget är samhällsklimatet (för att inte tala om frisyrerna; tjocka polisonger är lika fult som senare års Siwert Öholm-skägg...) Riktiga musiker skulle vara "samhällskritiska", dvs. vara emot företag, tillväxt och kommersialism. Ja, allt det där som skapar ekonomiska förutsättningar även för att musiker ska få betalt.
Men som diskjockeyn "Big Brother" konstaterar i inslaget, de spelar ju inte musik som människor vill lysna på. Därför var dansbandsdöden i slutet av 70-talet inte förvånande och ska skivbolagen slippa gå samma öde till mötes måste de nog förändra sina affärsmodeller.
På sin blogg försvarar den moderate riksdagsmannen Göran Pettersson sitt ställningstagande mot en könsneutral äktenskapslagstiftning med att han anser att "äktenskapet inte är instiftat av riksdagen och [han] ansåg [sig] därför inte ha mandat som riksdagsledamot att omdefinera det".
Jag brukar ofta hålla med Göran Pettersson som är en mycket klok man, men i detta fall tycker jag att han gör intellektuell kullerbytta.
Att riksdagen inte instiftade äktenskapet beror på att det som institut är långt äldre än vad riksdagen är. Då bestämde kyrkan och kungen "allt". Det kan därför rimligen inte hindra riksdagen i modern tid från att definiera vad som i praktiken är ett cvilrättsligt avtal mellan två människor.
Det är heller inte första gången. Redan 1734 års lag innehöll en giftermålsbalk. Den ersattes så småningom av 1920 års Giftermålsbalk som sin tur byttes ut mot Äktenskapsbalken 1987.
Kyrkan må definera vad ett kyrkligt äktenskap är, men kan aldrig hävde en äganderätt till begreppet.
Vilket samfund ska i så fall ha tolkningsföreträde? Svenska kyrkan i kraft av sin historiska roll i Sverige som nu tycks vara på väg att acceptera samkönade äktenskap, katolska kyrkan som en gång definierade det kristna äktenskapet och som definitivt är emot samkönade vigslar eller islam som tillåter månggifte?
Eller ska alla samfund få definiera vad deras respektive version av äktenskap är, men inte riksdagen? Ska vi i så fall acceptera månggifte och barnäktenskap eftersom det finns samfund som tillåter sådant? Och hur ska alla de som vill gifta sig borgerligt göra, ska de inte få kalla sin samlevnad för äktenskap?
Nej, som landets högsta beslutande organ måste nog riksdagen trots allt få definiera vad ett äktenskap är. Att man nu har gjort det könsneutralt är bra. Ännu bättre hade det varit om man som i flera andra länder hade infört ett civiläktenskap och tagit ifrån kyrkorna den juridiska vigselrätten. Då hade alla människor varit garanterade likabehandling i den myndighetsutövning som vigseln faktiskt är.
Trots de hårda förhandlingarna med Svenska Kraftnät i våras där man hotade med att låta kraftledningen mellan Sticklinge och Koltorp stå kvar även efter det att den nya markförlagda kabeln hade kopplats in om inte Lidingös skattebetalare öppnade plånboken tycks nu borttagandet av luftledningen fortgå som planerat.
Vattenfall, som ansvarar för den befintliga ledningen, har nämligen ansökt om rivningslov för att dels ta upp sjökabeln mellan Lidingö och Danderyd, dels riva den befintliga luftledningen. Arbetena är enligt ansökan planerade att genomföras under 2010.
Allt hänger givetvis på att regeringen ger de nödvändiga tillstånden för den nya markförlagda ledningen, men ansökan visar att Vattenfall fullt ut är beredda att ta ansvar för sin egen verksamhet vilket är klart positivt.
Redan när polisledningen för ett par år sedan lät poliser delta i Pridefestivalen i uniform var jag kritisk mot detta och min inställning har inte förändrats sedan dess.
Polisen måste vara en garant för allas rätt att demonstrera och uttrycka sina åsikter, även och kanske i synnerhet de som inte är "comme il faut". Om man själv då demonsterar för en politisk sak, hur självklar den än kan tyckas vara för det stora flertalet, blir det svårt med trovärdigheten.
Dessutom representerar en polis i uniform alltid myndigheten och måste kunna ingripa vid behov. Men med vilken rätt ska man kunna göra det om det plötsligt uppstår en hotfull situation eller handgripligheter med en grupp homofober?
Vad en enskild polis gör på sin fritid är däremot en helt annan sak. Därför är det mycket beklagligt att polismyndigheten i Västerbotten har förbjudit tre kriminalinspektörer från att arbeta politiskt i sina kommuner.
Självklart måste poliser få arbeta politiskt som alla andra. Det är en demokratisk rättighet och även polisers erfarenheter behövsi politiken. Om polismyndigheten i Stockholm varit lika trångsynt som sina kollegor i Västerbotten, då hade t ex inte Solnas framgångsrika kommunalråd Lars-Erik Salminen fått chansen att leda Sveriges kaxigaste (och en av de mest välskötta) kommunerna i landet.
Läs även: SvD Aftonbladet Göran Pettersson Kent Persson MinaModerataKarameller Kulturbloggen
"Lyckligt skulle det land vara som vore fyllt av sådana städer som Lidingö. Människorna skulle då leva ett friskare och sundare liv."
Dåvarande socialminister Gustav Möller (S) i ett tal från 1926
Återgivet i Ölandsbladet och Lidingö Tidning
"Det finns tre sorters lögner: lögn, föbannad lögn och statisktik." Detta citat som knutits till såväl Mark Twain som Benjamin Disraeli illustrerar väl den märkliga attack som de båda moderata riksdagsledamöterna Hillevi Engström och Mats Johansson gör på den kommunalpolitiska jämställdheten på SvD Brännpunkt.
Genom att välja ut just kommunala bolag lyckas man visa på en stor snedfördelning vad gäller könen. Men alla som någon gång har sysslat med kommunalpolitik vet att de kommunala bolagen sällan hör till kommunernas maktcentra. Istället är det kommunstyrelserna, socialnämnderna och utbildningsnämnderna som är de tunga beslutsinstanserna. Där finns de stora budgetarna och där beslutar man om de viktigaste kommunala frågorna.
Hur ser då könsskillnaderna ut totalt sett i den kommunala demokratin. Enligt regeringens egen statistik är fördelningen i primärkommunerna 60 % män och 40 % kvinnor, dvs. inom ramen för vad som i den allmänna debatten brukar anses som tillfredsställande. Inom landstingskommunerna är fördelningen 52 % män och 48 % kvinnor.
När Engström och Johansson sedan hävdar att skillnader mellan manligt och kvinnligt saknar vetenskapligt stöd, ja då är de verkligen ute på djupt vatten.
Vetenskapen visar nämligen just att det finns klara skillnader mellan män och kvinnor. Skillnader som alldeles uppenbart påverkar hur män och kvinnor väljer att leva sina liv. Om detta skulle man kunna skriva en hel uppsats, men låt mig som ett enda exempel bara få citera psykiatrikern David Eberhard som i sín bok Ingen tar skit i de lättkränktas land skriver följande:"När små pojkar är mellan tre och fem år gamla uppkommer en kraftig testosteronökning i kroppen. Deras hjärnor maskuliniseras till följd av testosteronet. Detta "råkar" sammanfalla med den ålder då de allra flesta pojkar vill vara riddare och börjar fixera sig vid vapen och krig. Motsvarande period för småflickor kommer mellan två och fyra års ålder. Deras hjärnor översköljs av det kvinnliga könshormonet östrogen. I den åldern leker i stort sett alla flickor mamma. De vyssjar sina dockor och tar hand om sin dockfamilj."
Att radikalfeminister vägrar erkänna detta finns det många exempel på, men att två moderata riksdagsledamöter skulle gå i den fällan förvånar mig mycket.
Olikheter mellan könen får aldrig tas till intäkt för att diskrimnera någon. men det är inte samma sak som att att män och kvinnor skall välja lika. Jämställdhet handlar i grund och botten nämligen inte om procenttal utan om varje människas rätt att efter sin förmåga göra sin egna livsval. Det bör den moderata jämställdhetspolitiken även fortsättningsvis inrikta sig på.
Läs även Jonas Himmelstrands välbalanserade replik på SvD Brännpunkt.
Övriga kommentarer: Åsa Carlsson - Liberal Kunskap * Bildning * Tradition SvD Göran Pettersson Tokmoderaten Bjarne Grankvist Motpol Pär Ström på Newsmill
I ett inlägg på SvD Brännpunkt sällar sig den före detta landshövdingen Anita Bråkenhielm till de radikalfeminister som brukar hävda att kvinnor på toppositioner granskas mycket hårdare än män.
Men Bråkenhielm är ute och cyklar. Även en manlig landshövding hade fått avgå i motsvarande situation.
Vid sidan om den nu avgångne Marianne Samuelsson tar Bråkenhielm kollegan i Jämtland, Maggi Mikaelsson (som efter domstolsprövning fick upprättelse), som exempel men glömmer i sammanhanget bort att nämna Sigvard Marjasin vars kvittoklippande ledde till åtskilliga spaltmetrar.
Man behöver faktiskt inte gå längre än till nyhetsplats i samma tidning för att kunna läsa att under mandatperioden har 9 manliga generaldirektörer och 2 kvinnliga fått lämna sina poster i förtid. Knappast ett bevis för kvinnliga toppchefer granskas hårdare.
Ett annat exempel som Bråkenhielm tar upp är SEB:s vd Annika Falkenbergs bonusar. Men att media skrev så mycket om det är inte så konstigt med tanke på SEB:s ovilja att anpassa sig till statens krav för bankstöd och när de så småningom gjorde det höjde man den fasta lönen istället. Ett sådant utmanande agerande får självklart medial uppmärksamhet.
Likaså ignorerar Bråkenhielm skillnaderna mellan å ena sidan Maria Borelius och Cecilia Stegö som fick avgå och Tobias Billström som kunde sitta kvar. Stegö och Billström hade båda struntat i att betala tv-licens, men Stegö som kulturminister var ansvarig för det politikområdet. Att då som politisk protest under många år i inte betala för sig gjorde att hennes trovärdighet som minister blev urholkad.
Dessutom skilde sig deras mediahantering diametral åt. Medan Billström gjorde en pudel och betalade in sin skuld, tog Stegö först strid med media. Sådant beteende fungerar aldrig när man har gjort fel.
Maria Borelius hade, visade det sig alltför många lik i lasten, så hennes position blev helt enkelt ohållbar. Att hon var kvinna spelade ingen roll i sammanhanget, däremot hade det nog betydelse för hennes kometkarriär inom moderaterna.
Läs även: GenusNytt I Cattas lilla värld F M S F Presidiebloggen SvD SvD Newsmill Newsmill Mina Moderata Karameller
Politiker har egentligen vanliga kroppar,
men de har större huvuden.
Emil, 6 år
Politiker bestämmer väldigt mycket,
och så ser de nästan normala ut. Särskilt bakifrån...
Lukas, 6 år
Vår granne är politiker,
men hon tycker om att
se ut som en vanlig mamma,
så det är en hemlighet
Tina, 6 år
Politiker tänker lite mer än vanliga människor.
De tänker ungefär en halvtimme om dagen.
Gisle, 8 år
Källa: Boken Gud som haver barnen kär av Mark Levengood och Unni Lindell (Piratförlaget)
När man som DN:s ledarsida kritiserar avknoppningar med att "kommunala tillgångar i strid med lagen sålts till underpris" förbiser man att det vid sidan om inventarierna inte finns några tillgångar att sälja.
Såvida man nu inte ska betrakta eleverna som en tillgång som kan säljas till högstbjudande förstås. På det sättet skulle man ju kunna resonera om elevmassan var garanterad, men så är ju inte fallet. Vill inte eleverna gå kvar så har skolan inte längre några intäkter och vad är det då för tillgångar som avses?
Mig veterligen har man vid de avknoppningar av skolor som gjorts värderat och tagit betalt för de inventarier som personalen har övertagit. Den stora tillgången, nämligen skolfastigheten har man behållit och hyrt ut. Så var det i alla fall i det mest uppmärksammade fallet, Tibble gymnasium i Täby.
Det är möjligt att förfarandet strider mot EG-rätten och svensk lagstiftning, men frågan vi då bör ställa oss är snarare om vi inte borde se över lagstiftningen än att jaga kommuner som ökar valfriheten med blåslampa.
Som jämförelse skulle man kunna ta LOU, Lagen om offentlig upphandling. En i många stycken bra lag som syftar till att upphandlingar ska ske öppet och mot i förväg givna kriterier, men som också har sina brister.
Därför har Alliansen infört LOV, Lagen om valfrihetssystem, där man istället kan auktorisera t ex äldreboenden som sedan får konkurrera direkt om de äldre som själva väljer vilket boende de vill flytta till. Att få en sådan auktorisation har naturligtvis ett marknadsvärde, men är ingenting som kommunen kan, får eller bör ta betalt för.
Förutsättningarna inom skolans värld är mycket snarlika, med den skillnaden att det är Skolverket som auktoriserar. Marknadsvärdet uppstår då i första hand genom att skolan godkänns av staten, inte genom att personalen får hyra vissa kommunala lokaler.
Möjligen skulle den som får hyra en tom skollokal ha en fördel framför den som måste finna eller bygga lokaler på egen hand, men det är på intet sätt avgörande för värderingen av verksamheten och bör istället regleras genom en marknadsmässig hyra.
DN-artikeln om manlig könsstympning som jag kommenterade på bloggen i lördags har även lett till en debatt på ledarsidorna i Expressen Aftonbladet, DN, SvD och SvD.
Den annars så klarsynte Peter Wolodarski hävdar att manlig könsstympning är medicinskt motiverat trots att de få studier som har gjorts motsägs av andra. Och även om det vore sant finns det ju ingen anledning att stympa små bebisar, de är ju inte sexuellt aktiva. När de så småningom blir det borde valet vara deras eget liksom vi faktiskt låter var och en avgöra om man vill använda kondom, det enda som man säkert vet förhindrar spridning av HIV.
Även Monica Gunne och Paulina Neuding är inne på Wolodarskis spår. Neuding hävdar dessutom att vi skulle behöva ändra grundlagen och frånträda Europakonventionen om vi förbjöd manlig könsstympning.
Det är naturligtvis nonsens. Den grundlagsskyddade religionsfriheten handlar om att var och en ska få tro på vilken gud de vill (eller inte tro) och få tillbedja denne. Det innebär inte att varje handling som motiveras med religiösa argument är tillåtna i Sverige. Och det innebär definivt inte rätten att kränka någon annan.
Sålunda är barnaga förbjudet, trots uppmaningen i bibeln. Inte heller stenar vi otrogna människor eller låter sharialagar styra bodelningen i en muslimsk familj, osv. Menar Neuding då att vi redan idag bryter mot grundlagen och Europakonventionen?
Faktum är att vi i så fall även skulle behöva tillåta kvinnlig omskärelse för vissa grupper, för även det inte på samma sätt som den manliga stympningen är påbjudet inom islam och judendomen finns det grupper som gör det av religiösa skäl, exempelvis i Somalia och Etiopien.
Det vi däremot bryter mot (och vi är dessvärre inte ensamma) är FN:s barnkonvention som Sverige liksom många andra länder har undertecknat. Vad vill Neuding göra åt den saken.
Den ende av ledarskribenterna som tycks inse att manlig könsstympning faktiskt är en kränkning av ett barn som inte själv kan ge uttryck för sin åsikt, som inte kan försvara sig och som får leva resten av livet med effekten av ingreppet är den alltid så kloka och välformulerade Sanna Rayman.
Det finns helt enkelt ingen anledning att små pojkar ska ha sämre rättigheter och skydd mot övergrepp än små flickor.
Än en gång hamnar Lidingö i toppen på en kommunranking. Denna gång gäller det hur pass skuldsatta kommunerna är.
Lidingö är landets åttonde minst skuldsatta kommun med endast 38 367 kr/inv i skuld). Allra minst skuldsatt är moderatledda Vallentuna (31 140 kr/inv), följt av likaledes moderatledda Sollentuna, Knivsta och Nacka. Faktum är att av de tio bäst rankade kommunerna är åtta moderatledda.
Mest skuldsatt är socialdemokratiska Södertälje kommun med en skuld på hela 148 675 kr/inv, följd av Skellefteå, Olofström, Strömstad och Sundbyberg. Och ja, de leds alla av socialdemokrater...
"Fördomar måste bekämpas" skriver Håkan Boström på DN:s ledarsida och hyllar Barack Obama som kritiserat en vit polisman för att denne gripit en svart Harvardprofessor, tillika vän med den amerikanske presidenten.
Att fördomar måste bekämpas har Boström förvisso helt rätt i, men ändå drar han helt fel slutsatser.
För det första är det högst anmärkningsvärt att presidenten kommenterar hur en enskild polisman sköter sitt arbete och att han därtill använder sitt ämbete till att försvara en personlig vän. Om Sveriges stats- eller justitieminister gjort något motsvarande hade vederbörande omedelbart blivit anmäld till KU. Det hade betraktats som ministerstyre och Håkan Boström hade säkerligen tillsammans med oppositionen och landets övriga politiska journalister krävt ministerns avgång.
Dessutom medger Obama att han inte känner till alla fakta i sammanhanget, varför det är än mer obegripligt att han som landets ledare uttalar sig och drar förhastade slutsatser. Vad Obama säger som president har nämligen stor betydelse. Effekten blev också att guvernören omedelbart instämde i kritiken och den lokale borgmästaren snabbt bad Harvardprofessorn om ursäkt medan den stackars polismannen hängdes ut i nationell media som en rasist.
Men det visade sig strax därefter att polismannen faktiskt hade agerat helt korrekt då han grep professorn och två dagar senare tvingas Obama be polismannen om ursäkt för sitt mot polismannen fördomsfulla uttalande.
Detta hade Håkan Boström kunnat ta reda på om han läst Dick Erixons blogg eller följt händelseutvecklingen i exempelvis LA Times, Financial Times, Boston Area News, CNN eller på ABC.
Så visst är det viktigt att bekämpa fördomar. Men lika viktigt är det att komma ihåg är att inte heller en Harvardprofessor står över lagen, oavsett om han är svart eller vit.
Flera landsting och läkare vägrar att utföra könsstympning på ungar pojkar trots riksdagens uppmaning, rapporterar Dagens Nyheter. Det gör de rätt i.
Två av tre barnkirurger vill inte utföra ingreppet. Gustaf Rehn, klinikchef på Gotland kallar ingreppet för vad det verkligen är - ett övergrepp. Peder Drott, överläkare på landstinget i Östergötland formulerar sig lite byråkratiskt, men sätter ändå pricken över i:
"Av etiska skäl avlägsnas inte kroppsdelar, på ickemedicinsk indikation, på icke beslutsmässiga individer."
Trots det stora motståndet och att könstympning på pojkar strider mot såväl FN:s barnkonvention som Sveriges läkarförbunds etiska regler vill Socialstyrelsen att det ska regleras i lag att landstingen dessutom ska tvingas erbjuda ingreppet till de föräldrar som så önskar.
Motivet är att det annars skulle vara en otillåten begränsning av religionsfriheten. Det är, med all respekt, trams. För det första kan någons religionsfrihet aldrig innebära att någon annan ska tvingas bistå i dess utövande. För det andra, och desto viktigare, någons religionsfrihet får inte innebära att någon annan människa kränks. Och det är just det som sker när unga pojkar könsstympas.
1978 var Sverige ett föregångsland som förbjöd barnaga. Detta trots att det i bibeln står att "den man älskar, den agar man" och att det i fundamentalistiska kristna kretsar ofta anses motiverat just med hänvisning till bibeln.
Jag har aldrig, tack och lov, hört Socialstyrelsen hävda att förbudet mot barnaga skulle strida mot religionsfriheten. Det finns ingen anledning till att ett förbud mot könsstympning skulle göra det heller.
SvD Expressen Aftonbladet
När jag idag gjorde ett litet avbrott i semestern för att kolla min post i stadshuset fann jag en specialutgåva av tidningen Värnpliktsnytt i brevhögen.
Tidningen som hotas av nedläggning försöker nu lobba för sin framtid och detta specialnummer innehöll vad redaktionen ansåg vara några av tidningens bästa reportage under dess livstid.
På ett uppslag kritiserar man Försvarsmakten för åsiktsregistrering då en kommunist i mitten av 80-talet hade klassats som säkerhetsrisk och därför inte fick bli officer. Att det berodde på att han var kommunist fönekades dock av Försvarsstaben.
Lite längre fram i tidningen stoltserar man med att man själv vid flera tillfällen har avslöjat att nazister gör lumpen. I vissa fall har också artiklarna lett till att nazister stoppats från utbildningen.
Så att åsiktsregistrera och stoppa nazister är OK, men inte kommunister? Eller är det bara acceptabelt när tidningen själv medverkar i arbetet?
Läs även DN Debatt.
I Schweiz ska man nu folkomrösta om att införa förbud mot att bygga minareter. Det är dock inte några arkitektoniska aspekter som ligger bakom utan det populistiska Schweiziska folkpartiet (SVP) som tillsammans med ett ultrakonservativt kristet parti ligger bakom intiativet motiverar sitt ställningstagande med att minareter är "symboler för en intolerant kultur".
Och det ska komma från ett land som inte införde kvinnlig rösträtt förrän 1971 (i en av kantonerna först 1990), som har mycket strikta asylregler och där man på vissa håll t.o.m. röstar om vilka invandrare som ska få bli medborgare i landet.
Samtidigt går det inte att komma ifrån att främlingsfientliga krafter i hela västvärlden får vatten på sin kvarn när Afghanistan nu inför lagar som ger muslimska män rätt att svälta sina fruar om de inte ställer upp på sex och att våldtäktsmän kan gå fria om de erbjuder sig att gifta sig med sina offer...!!!
Dessa galenskaper är dock inte representativa för världens över en miljard muslimer. Däremot visar de hur farlig religiös fundamentalism är och vikten av att hålla isär politik och religion.
Docenten i filosofi, Martin Peterson, kritiserar i skarpa ordalag på DN Debatt Socialsyrelsen för att man "nonchalerar den lagfästa principen om alla människors lika värde" i samband med den planerade massvaccinationen mot svininfluensan.
Det är stora ord och en allvarlig anklagelse, men frågan är om Peterson från sin upphöjda position i Eindhoven verkligen har följt den svenska debatten och på vilka grunder som man beslutat om massvaccinationen.
Svinifluensan anses inte farligare än någon annan influensa, tvärtom tycks effekterna så här långt vara lindrigare. Däremot tror man att den kommer att drabba många fler och därmed slå ut viktiga samhällsfunktioner.
Alla 9 miljoner svenskar kan dock inte att vaccineras på en och samma dag utan det kommer säkerligen ta flera månader. Därför är det, vid sidan av de som har medicinska skäl därtill, högst rimligt att inte enbart sjukvårdspersonal prioriteras utan även andra som har viktiga samhällsfunktioner, såom polis, brandmän, föskollärare, bussförare och personal inom äldre- och handikappomsorgen.
Som individer har de naturligtvis inte ett högre människovärde än en arbetslös eller ett kommunalråd, men om många av dem blir sjuka drabbas vi alla så mycket mer. Därför är Socialstyrelsens agerande inte ett utslag för bristande respekt för människors lika värde utan snarare uttryck för en välgrundad prioritering som gagnar oss alla.
I måndags bestämde sig EU:s jordbruksministrar för att utöka och förlänga stödet till mejeriproduktionen istället för att som det tidigare var bestämt, upphöra med stödköpen den sista augusti.
24 länder röstade för, endast Danmark och Storbritannien emot. Sverige som ordförandeland lade ner sin röst.
Som Dagens Nyheter påpekar i sin ledare hade det kunnat varit värre om man gett exportsubventioner istället för att som nu stödköpa ett överskott. Men det är illa nog. Att EU som i andra sammanhang förespråkar fri konkurrens och motverkar protektionism och statliga subventioner till näringslivet låter halva sin budget gå till en näring som försörjer 3 % av unionens befolkning är befängt.
Det försvårar och försenar en nödvändig omstrukturering av medlemsländernas jordbruk, det snedvrider konkurrensen och försvårar för u-ländernas egen jordbruksproduktion.
Än så länge är det kommissionen och ministerrådet som ensamma styr jordbrukspolitiken, men om och när Lissabonfördraget träder i kraft får även parlamentet medbestämmande även i denna viktiga fråga.
Som nybliven vice ordförande i jordbruksutskottet får Marit Paulsen då ett stort inflytande. Tack vare sin kommunikativa förmåga, fick hon ett oerhört genomslag i EU-valet där hon var mycket kritisk till de oerhörda jordbrukssubventionerna. Nu blir det upp till bevis om hon kan få något gehör för sina åsikter även i Bryssel.
I ett flammande tal i februari riktat till näringslivets toppar sa Barack Obama "You can't get corporate jets, you can't go take a trip to Las Vegas or go down to the Super Bowl on the taxpayers dime."
Uppenbarligen gäller inte detta för hans egen familj, för medan han själv återvände till USA efter ett officiellt besök i Frankrike tog Michelle Obama och barnen en egen Boeing 757 till London för en privat semester- och shoppingtripp enligt Times Online.
Det är inte alltid så lätt att leva som man lär...
En bok att ta med sig i hängmattan som jag kan rekommendera är David Eberhards Ingen tar skit i de lättkränktas land, en uppföljare till bestsellern I trygghetsnarkomanernas land.
Eberhard var till nyligen chef på psykakuten på S:t Görans sjukhus och gick med all rätt till hård attack mot Konstfackstudenten Anna Odell som blev tvångsintagen där efter att ha fejkat en psykos.
I boken belyser Eberhard hur vårt välstånd får oss att likt gamla tiders överklass vara lättkränkta och inte tåla minsta motgång. Vi har trygghetssystem som aldrig förr, men känner oss mer otrygga än någonsin.
Vi har, menar Eberhard utvecklat en offermentalitet som gjort oss beroende av staten och där många tycks glömma att varje ny rättighet vi kräver följs av en skyldighet.
Boken är inte ett politiskt inlägg utan baseras på Eberhards professionella erfarenheter som psykiatriker. Ändå går det inte att komma ifrån att boken är en regelrätt uppgörelse med de främsta representanterna för avundsjukans apostlar, den svenska socialdemokratin som har haft som affärsidé de senaste hundra åren att människor inte ska behöva ta ansvar själva.
Eberhard sågar också queer- och genusteoretiker jäms med fotknölarna när han med några tydliga exempel på biologiska skillnader visar att kön och sexuell läggning faktiskt inte kan förklaras med "sociala konstruktioner" och att det inte är "könsmaktsordningens fel" att små pojkar oftare tycker om att leka med bilar medan flickor för det mesta föredrar dockor.
Igår beslöt Högsta Domstolen att riva upp domen mot en man som tidigare dömts till ett års fängelse för grovt vapenbrott. Anledningen till HD:s beslut är att Stockholmspolisen har gjort sig skyldig till olaglig brottsprovokation då man aktivt lockade den då 20-årige mannen att köpa vapnen. Dessutom har man dolt detta för såväl den åtalade som för åklagaren och domstolen.
Till Dagens Nyheter säger mannens advokat, Nils Hillert att "det var på tiden att rättsväsendet nu äntligen vågar ta konsekvenserna av denna olagliga verksamhet" och det är inte utan att man är böjd att hålla med honom. Polisen får aldrig bryta mot lagen för att kunna upprätthålla den. Det är A och O för att förtroendet för polisen ska kunna upprätthållas.
Den inte helt okände fd kommissarien Olle Liljegren var i allra högsta grad inblandad i denna brottsprovokation, men blev tidigare frikänd av Svea Hovrätt på den åtalspunkten då han lyckades övertyga rätten om att han agerat efter beslut av överordnade.
Om så var fallet är risken stor att detta inte var en engångsföreteelse av en numera avskedad kriminalkommissarie, utan ett accepterat arbetssätt inom Stockholmspolisen. Det vore synnerligen allvarligt och mot den bakgrunden och det faktum att Liljegrens chefer arbetar kvar i organisationen finns all anledning för mig att ta upp frågan när polisstyrelsen träffas nästa gång i början av september.
Dagen efter sitt statsmannamässiga tal i Almedalen presenterar Expressen och Demoskop rekordhöga förtroendesiffror för Fredrik Reinfeldt. 55 % har stort eller mycket stort förtroende för honom och han får det i sammanhanget rekordhöga medelbetyget 3,42.
För utmanaren Mona Sahlin är det precis tvärtom. Bara 20 % har förtroende för henne och betyget blir rekordlåga 2,43.
Det är precis som min kollega Kent Persson skriver bara att gratulera statsministern. Nu gäller det bara att omvandla det starka förtroendet till röster i valet nästa höst.
DN SvD
"Värnskatten utgör ett bekymmer då den minskar utbildningspremien och hämmar entreprenörskapet, och därför bör den avskaffas", det sade finansminister Anders Borg när han presenterade en delrapport från Alliansens ekonomiarbetsgrupp på ett seminarium i Visby idag, vilket Dagens Industri är först med att berätta.
Äntligen! Nu känner man igen sig i Moderaterna igen. Redan vid partistämman i Gävle 2007 vann vi en votering över partiledningen som då vill få bort frågan från den politiska dagordningen och så sent som vid partiets framtidskonvent i höstas fastställdes åter att partiets målsättning är att värnskatten ska avskaffas.
För drygt ett år sedan skrev jag och sexton andra kommunstyrelseordföranden på DN Debatt att värnskatten måste avskaffas och varför det finns goda skäl därtill.
Som vi pekade på bidrar värnskatten årligen till statskassan med endast omkring 5 miljarder kronor av de totala statliga skatteintäkterna på 823 miljarder kronor. Det är dessutom sannolikt att avskaffandet av värnskatten till och med kan bli en ren vinst för statskassan. Detta framkommer i den studie från hösten 2007 som gjorts av professor Bertil Holmlund från Uppsala Universitet och Martin Söderström från Konjunkturinstitutet.
Det går alltså inte att hävda att värnskatten behövs för att klara statens budget. Istället har den blivit en straffskatt på utbildning, risktagande och hårt arbete.
Övriga Allianspartier har i olika sammanhang redan varit inne på samma linje och idag ger finansminister Anders Borg det glädjande beskedet att "Allians för Sverige har som ambition att avskaffa värnskatten när en balanserad finansiering kan säkras".
Synd bara att det inte skedde redan i den senaste högkonjunkturen, men bättre sent än aldrig.
Vänersborgs kommun som styrs av Socialdemokraterna och Centerpartiet, köpte förra året företaget Toppfrys fastighet för 17 miljoner kronor. Samma dag säljer man fastigheten vidare för 8 miljoner kronor till en privat fastighetsägare.
Den nye ägaren har därefter i sin tur sålt fastigheten ytterligare en gång. Då blev prislappen 40 miljoner kronor istället!
Att hantera skattebetalarnas pengar på ett så oansvarigt sätt är knappast försvarbart och kommunen har anmälts till EU-kommissionen av Den Nya Välfärden som menar att beslutet snedvrider konkurrensen och strider mot EG-rätten.
PS Vänersborgs kommun får i år 185,5 miljoner kronor i skatteutjämning...
© Blogger template The Business Templates by Ourblogtemplates.com 2008
Back to TOP
