Integritetskänsligt?
Vem som helst kan vända sig till skatteverket eller köpa taxeringskalendern och få reda på sin grannes taxerade inkomst. Så har det varit i "alla tider" och ingen har ifrågasatt att detta skulle vara integritetskränkande. Offentlighetsprincipen har istället vägt långt tyngre.
I realiteten har nog inte så många utnyttjat den möjligheten för att stilla sin privata nyfikenhet, men den har och har haft ett stort värde vid exempelvis kreditbedömningar. Därutöver har media, inte minst kvälls- och skvallerpress utnyttjat informationen för att kunna frossa i uppgifter om hur mycket kändisar tjänar.
Sen en tid tillbaka är det emellertid möjligt för vem som helst att på internet söka information om hur mycket andra tjänar, var de bor och när de är födda. En sådan sajt är Ratsit. Men detta vill Skatteverkets generaldirektör, Mats Sjöstrand, nu stoppa.
I en Brännpunktsartikel för han just fram att möjligheten för vem som helst att enkelt ta reda på vad någon annan tjänar kränker deras integritet.
Men på vilket sätt är det mer integritetskränkande om jag tar reda på vad min granne tjänar än att Expressen publicerar Mikael Persbrandts eller Mats Qvibergs inkomst?
Eftersom framförallt kvällstidningar med jämna mellanrum gladeligen publicerar listor på vem som tjänar mest och vilka inkomster olika kändisar har får man anta att det finns en stor efterfrågan på denna typ av skvaller. Sannolikt finns det också en nyfikenhet på vad grannen eller kollegan tjänar som Ratsit och andra liknande sajter tillfredsställer.
Den frågeställning Mats Sjöstrand tar upp är intressant, men han börjar i fel ända. Den fråga som måste besvaras är inte huruvida vi ska förbjuda teknik som gör det möjligt att på ett enkelt sätt ta del av offentliga uppgifter utan huruvida informationen ska vara offentlig överhuvudtaget.
6 kommentar(er):
Håller med om att det är viktigt att dra gränser för vad som ska vara offentligt och vad som inte ska vara det.
Men visst är det intressant att också reflektera över tillgänglighen. Den frågan har hamnat i en ny situation i och med internets existens och spridning.
Offentlighetsprincipens binära fråga - Ja eller Nej - bör dock inte kopplas till graden av tillgänglighet för det som hittills varit offentligt. Detta eftersom principen framför allt styrs av övergripande värderingar om demokratins väsen. Eller har jag missuppfattat det?
Som jag ser det är Skatteverkets åtgärd en vettig reaktion på fenomenet "fel användning av offentlig information". Det är högst rimligt att förtydliga inte bara ATT utan också HUR sådana uppgifter ska göras tillgängliga!
Stig V
anna r / förstår inte ditt resonemang alls.
Generellt sett måste det väl ändå handla om VILKA uppgifter som ska göras tillgängliga för gemene man och vilka som inte ska vara det. Men knappast HUR dessa ska hållas tillgängliga? Rimligen borde det vara i statsmaktens intresse att göra dem så lättillgängliga som möjligt då man väl beslutat att de ska vara offentliga. Annars är den så omhuldade offentliga öppenheten en schimär. Man borde med andra ord applådera Ratsit för deras insats som påtagligt underlättar och förbilligar inhämtandet av offentliga taxeringsuppgifter.
Skatteverkets reaktion är i mina ögon mer av karaktären "surt sa räven" då nu deras försäljning av förlegade gamla smällfeta taxeringskalendrar viker neråt kraftigt tack vare Ratsits uppdykande på nätet.
Skatteverket borde själva lagt upp en sajt a lá Ratsit för länge sedan och sluppit bli förbisprungna som man nu blivit. Nya tider, nya publiceringsverktyg kära skatteverk. Bedömer man taxeringsuppgifter som integritetskränkande ska de helt enkelt inte vara offentliga.
(gratulerar till en bra blogg)
Hur kan Skatteverket säga att det är bra att uppgifterna är offentliga, men inte på nätet?
Man får ju bestämma sig, antingen så är dom offentliga, eller så är dom det inte.
Att skriva att "det skall vara lite jobbigt att få tag på uppgifterna" är ju helt befängt.
En gång i tiden var det moderater som värnade om itergritetsaspekterna. Skillnaden med publiceringar i Expressen är att dessa i normalfallet inte innehåller betalningsanmärkningar och lagsökningar.
Kreditupplysningar är viktiga för att underlätta handeln och det är därför vi har en kreditupplysningslag. Det är givetvis inte tillfredställande om lagen kan kringgås.
Där har du fel Per. Kändisars vandel granskas och publiceras ofta i kvällpressen. På Ratsits gratissajt däremot finns inga sådana uppgifter (däremot kan man precis som hos andra kreditupplysningsföretag köpa sådan information av Ratsit).
Mats Sjöstrands lön är för övrigt 1 320 000.
Skicka en kommentar