Valfrihet på gamla dar...
Idag överlämnade Frittvalkommittén sitt betänkande LOV att välja.
Utredningen föreslår framförallt att LOU (Lagen om Offentlig Upphandling) kompletteras med LOV (Lag Om Valfrihetssystem).
Det är ett mycket välkommet förslag som kommer att underlätta för kommunerna att skapa kundvalssystem inom äldre- och handikappomsorgen. Förslaget är även tillämpbart på sjukvården.
Dagens LOU har en rad fördelar, det tvingar kommuner, landsting och myndigheter att vara professionella och tydliga i sina krav. Rätt använd ökar den konkurrensen och säkrar kvalitén. Men det finns också brister i lagen som gör att den är svår att kombinera med kundval.
För det första förutsätter LOU tidsbegränsade avtal, ofta på 3-7 år varefter en ny upphandling ska äga rum. Om entreprenören då inte vinner blir det ett nytt företag med nya chefer, nya rutiner och delvis ny personal som tar över. Det skapar lätt en oro bland de boende. Dessutom uppmuntrar det inte till långsiktighet i verksamheten.
För det andra är risken med LOU att fokus på priset blir alldeles för stort på bekostnad av just kvalitèn. Den prismedvetenhet som konkurrens och entreprenader har medfört har varit välgörande för att inte säga nödvändig i den kommunala verksamheten, men idag vet vi ganska väl vad en sjukhemsplats eller en hemtjänsttimme ska kosta.
För det tredje finns risken med LOU att det periodvis uppstår monopol eller oligopol på den lokala marknaden. På Lidingö har vi exempelvis bara särskilda boenden som drivs av kommunen eller Attendo eftersom den sistnämnda har vunnit alla upphandlingar. Vill man ha reell valfrihet måste man säkerställa att det finns flera alternativ att välja på.
Flera kommuner som redan infört kundval har använt sig av ett auktorisationsförfarande istället för LOU. Det är helt i linje med det nya lagförslaget, men än så länge rör man sig i lagens gråzon. Andra kommuner använder LOU, men får då leva med vissa begränsningar.
I korthet innebär LOV att kommunen eller landstinget fastställer en peng som man betalar för utförd verksamhet, exempelvis en dygnskostnad på ett särskilt boende. Man ställer också upp vilka kvalitetskriterier som gäller och avgör vilka företag som lever upp till dessa.
Företagen är inte garanterade några volymer utan måste istället varje dag konkurrera om kunderna. Det blir allstå den enskilde och inte kommunen som väljer utförare. Det är en viktig maktförskjutning och demokratiseringt. I mångt och mycket liknar systemet skolpengen, men med den skillnad att det är valfritt för kommunerna att införa det och det är inte någon statlig myndighet som godkänner utförarna.
För Lidingös del är detta förslag mycket välkommet. Vi har redan gett äldre- och handikappförvaltningen i uppdrag att ta fram ett kundvalssystem inom äldreomsorgen och när detta förslag blir verklighet, vilket är tänkt från årsskiftet, underlättas vår lokala reform avsevärt. Det tackar vi för!
Källa: SvD
