Visst bygger Lidingö

Lidingö har tillsammans med Danderyd ett rykte om sig att inte vilja bygga bostäder. Vi har på senare tid sett utspel från regeringsföreträdare som riktar kritik mot oss och nu senast en ledare av Eva Franchell i Aftonbladet som anklagar Lidingö för att ”parasitera på resten av Stockholm”.

Historiskt har kritiken varit befogad då Lidingö under en 30-årsperiod byggde väldigt lite, men den bilden är inte längre sann. För närvarande byggs 1000 nya lägenheter i Dalénum och under förra året ökade befolkningen med 744 personer (vilket motsvarar snittet i Stockholms län).

I vår översiktsplan planerar vi för 4 600 bostäder och en befolkningsökning på 8000 personer fram till 2030 vilket placerar oss någonstans i mitten av länets kommuner, så Lidingö tar definitivt sitt ansvar för regionens utveckling.

Det finns också stöd bland lidingöborna för denna utveckling, det visar en Demoskopundersökning som Moderaterna genomförde i höstas. Däremot möter vi ofta på ett lokalt motstånd just där nya bostäder planeras, men det är knappast unikt för Lidingö.

Ett exempel på detta möter vi i Centrum-Torsvik där vi nu planerar för 900-1000 nya lägenheter och en fördubbling av butiksytorna. Som Franchell uppmärksammat leds motståndet av den gamle skattelobbyisten Björn Tarras-Wahlberg som inte har varit skattskriven i Sverige på många år, men som äger ett hyreshus i området. Under parollerna ”Rädda Lidingö” och ”Bevara villastaden” piskar han upp en hätsk stämning med oseriösa påståenden om ”skyskrapor” och ”kärnkraftsliknande byggnader”.

Dagens Nyheters Anders Sundström pekar i sin analys på det dilemma politiken har att balansera mellan det långsiktigt rätta och det politiskt möjliga. Som politiker är det viktigt att lyssna på de egna invånarna, det är trots allt dem vi företräder. Men för den skull får vi inte låta den som skriker högst bestämma. Då tar inte vi vårt ansvar.