Så talar ett missnöjesparti
Efter nästan 5 års tystnad tittar nu Junilistans företrädare fram ur sitt ide. Väl medvetna om att journalister älskar statistik presenterar man på DN Debatt "nyheten" att socialister och borgerliga i huvudsak röstar likadant i Europaparlamentet.
Någon större uppmärksamhet i andra medier tycks dock inte debattartikeln ha fått, därtill är det väl alldeles för uppenbart att inlägget är en partsinlaga inför det stundande parlamentsvalet.
Däremot har flera bloggare kommenterat saken, bland annat den annars så kloke Dick Erixon som jämför parlamentet med Nordkorea. Då har han inte förstått mycket av hur det demokratiska arbetet går till i Bryssel och Strasbourg.
Den socialdemokratiska parlamentsledamoten, Åsa Westlund ger däremot en bra förklaring till varför omröstningarna i plenum ofta har breda majoriteter bakom sig. Förutsättningarna skiljer sig nämligen en hel del åt från ett nationellt parlament vilket jag också känner igen från min egen medverkan i EU:s Regionkommitté.
Till att börja med styrs inte EU av en majoritetsregering utan såväl Kommissionen som Ministerrådet representerar partier från båda blocken. Därtill kommer att hänsyn ska tas till 27 olika länder med olika kulturer, traditioner och som befinner sig i olika utvecklingsfaser.
Protestanter mot katoliker, EU-skeptiker mot EU-frälsta, storstad mot landsbygd, energibehov i Mellaneuropa mot ryssrädsla i Baltikum, och så vidare, och så vidare... Dessa motsättningar, och många fler, finns inte bara mellan partigrupperna utan i lika hög grad inom desamma. Partierna är helt enkelt inte lika homogena som i den svenska riksdagen. Därav följer att det vackraste ordet i Bryssel är kompromiss.
Det innebär att partierna förhandlar i utskotten och enas om breda lösningar som ska fungera för så många som möjligt. Det tycker jag i grunden är en ganska tilltalande tanke.
I utskotten har naturligtvis de inbördes styrkeförhållandena en stor betydelse liksom de enskilda ledamöternas skicklighet. En duktig parlamentsledamot har därför betydligt större inflytande än en riksdagsledamot, så om personval är viktigt i något val så är det i Europaparlamentsvalet.
Men det förutsätter ju att man deltar aktivt i utskottsarbetet, men så arbetar inte Junilistans ledamöter. Istället för att ta chansen att påverka sitter man som regel tyst under utskottsbehandlingen och röstar sen emot slutförslaget i parlamentet.
Så agerar ett typiskt missnöjesparti, men inte ett som vill vara med och ta ansvar.
Vilka röstar då Junilistan själva med? Jo, tydligen oftast med Jean-Marie Le Pens Nationella Front.
